En orsak till undanträngning är att rådjuren faktiskt undviker stora grupper med dovhjort, oavsett om dessa visar tecken på aggression eller inte. Dessutom uppstår ren konkurrens om födan, där dovhjortarna är anpassade för att överleva på föda av lägre kvalitet än rådjuren.

Sammantaget leder detta till att rådjurens förutsättningar försämras så till den grad att de minskar i antal när dovhjortarna blir tillräckligt många. Minskningen kan variera mellan olika områden.

Det beror inte bara på markens produktivitet och lokalt klimat, utan också på avskjutningsstrategin och andra åtgärder som till exempel utfodring.

Påverkas älgstammen?

Det är däremot fortfarande oklart hur dovhjorten påverkar älgstammens betesval och tillväxttakt. Mycket talar ändå för att effekterna kan vara liknande om än inte fullt så starka, eftersom älgen i någon mån undkommer konkurrensen genom att beta högre upp i trädskiktet än dovhjorten.

En ökande dovhjortspopulation kan därför komma att innebära indirekt ökande problem för skogsbruket, utan att behöva göra någon större skada på skogen på egen hand. Detta genom att ”tvinga” älgen att beta mer i trädskiktet än den skulle göra annars.

Hur ska då jägarna hantera flerartsförvaltningen i områden med både dovhjort och rådjur? För den inbitne rådjursjägaren finns det starka skäl att minska dovhjortsstammen på grund av dess negativa effekt på rådjursstammens tillväxttakt. Men frågan är hur mycket dovhjortsstammen ska minskas?

För att svara på det måste man veta hur stor konkurrenseffekten mellan arterna är. Även om det finns mycket forskning kring arter som konkurrerar med varandra så har konkurrenseffektens storlek aldrig tidigare mätts i något svenskt flerartssystem.

För den inbitne rådjursjägaren kan det finnas anledning att minska dovviltstammen. Foto: Martin Källberg

Utgår från jaktnyttan

I en nyligen publicerad studie har vi analyserat precis denna fråga med utgångspunkten att jakträttsinnehavaren väljer en avskjutningsnivå av dovhjort och rådjur i syfte att maximera sin jaktliga och ekonomiska nytta.

Jaktnyttan, som vi kallar den, är all upplevd nytta, det vill säga alla kött-, trofé och upplevelsevärden minus kostnaderna för nödvändig utfodring av dovhjort för att den ska klara vintern.

Man kan börja med att konstatera att dovhjort har ett mycket högre jaktvärde än rådjur, vilket delvis berorpå att det fortfarande är ett lite nytt och exklusivt viltslag i Sverige, men framförallt är det kopplat till den större mängden kött per djur, det högre trofévärdet, och möjligheten att samtidigt hålla uppemot 30 procent fler djur på samma areal. Dessa fördelar måste emellertid vägas mot det faktum att dovhjorten också har en negativ effekt på förekomsten av rådjur och jakten på dessa.

För att analysera dessa frågor har vi konstruerat en matematisk modell som tar hänsyn till hur jaktvärdet skiljer sig åt mellan de två arterna, och mellan djur av olika ålder och kön.

Modellen tar också hänsyn till hur reproduktion och naturlig överlevnad skiljer sig beroende på art, ålder och kön, och hur populationstätheten skiljer sig mellan dovhjort och rådjur.

Konkurrenseffekten av dovhjort på rådjur har beräknats med hjälp av verkliga resultat från flerartsstudien på dovhjort och rådjur på Koberg i Västergötland, bekostad av bland annat Forskningstjugan; alltså av de 20 kronor som alla medlemmar lägger på viltforskning.

Dovvilt har ett högre jaktvärde än rådjur. Foto: Jan Henricson

Konkurrens mellan arterna

Därigenom har vi ett verklighetsbaserat och välgrundat mått på mellanartskonkurrensens storlek, även om effekten kan tänkas vara både högre eller lägre på andra ställen i Sverige.

Det finns därför skäl att noggrant undersöka hur resultaten påverkas av både storleken på mellanartskonkurrensen i sig, samt om jägarna över huvud taget känner till och bryr sig om en eventuell konkurrens mellan arterna eller inte.

Modellen simuleras för en areal om 9.000 hektar, vilket motsvarar en större egendom eller ett älgskötselområde i Sydsverige. Den stora arealen är nödvändig i detta sammanhang för att i simuleringen kunna kontrollera jakten på dovhjort på ett tillräckligt stort område, en ”egen” population.

Vill man maximera jaktnyttan?

Resultaten visar att ett jaktlag som enbart vill maximera jaktnyttan inte ska minska dovhjortsstammen alls, även om de känner till att rådjursstammen påverkas negativt. Det beror på att jaktvärdet av att hålla dovhjort på markerna är betydligt högre än den negativa effekten på rådjurens jaktvärde.

Däremot påverkas förstås möjligheterna till rådjursjakt av det faktum att det förekommer mellanartskonkurrens. Detta eftersom rådjursavskjutningen halveras när det finns dovhjort i samma område, se figur 1.

FIGUR 1.

Långsiktigt hållbar avskjutning som maximerar jaktnyttan. Optimal dovhjortsavskjutning påverkas inte av samförvaltning med rådjur. Rådjursavskjutningen är större utan konkurrens från dovhjort. För dovhjort skjuts inga kalvar, förvaltningen är inriktad mot handjur med höga trofévärden.

Resultaten visar alltså att det jaktlag som maximerar jaktnyttan strikt bör prioritera dovhjort framför rådjur. Då är den naturliga följdfrågan vad som i så fall händer med rådjursstammen på lite längre sikt.

Vid den nivå på mellanartskonkurrens som vi finner i studien i Västergötland, ligger rådjursstammen i modellen långsiktigt stabilt på cirka 70 procent av den nivå som skulle ha varit utan dovhjort.

Om konkurrensnivån i stället hade varit dubbelt så hög, så skulle rådjurspopulationen i stället befinna sig på bara 20 procent av nivån utan dovhjortar i området.

Skulle konkurrensen vara tre gånger så hög eller mer, jämfört med de data vi har, så skulle rådjursstammen faktiskt helt försvinna från området inom bara några decennier, se figur 2.

FIGUR 2.

Utvecklingen under 70 år av rådjurs- och dovhjortsstammen vid maximering av jaktnyttan för olika starka effekter av mellanartskonkurrens.

Dovhjorten är här opåverkad av konkurrens, medan rådjursstammens utveckling visas för ett referensvärde baserat på data från Västsverige, samt för två och fyra gånger så hög konkurrens som uppmättes där.

Rådjur konkurreras ut

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att dovhjortsstammen kan kommaatt ha en stor effekt på den svenska rådjurspopulationen om dovhjorten fortsätter att spridas över landet.

Eftersom dovhjorten ofta har höga jaktvärden i jämförelse med rådjuren är det fullt tänkbart att jägarna därför inte vidtar några åtgärder alls för att hålla nere dovhjortsstammarna, åtminstone inte enbart i syfte att minska de negativa effekterna på rådjuren.

Det kan komma att bli ett betydande problem om man anser att rådjur är av betydelse utifrån ett ekosystemperspektiv eller bara uppskattade att se ute i naturen.

Om man finner att det är viktigt att vidmakthålla större rådjursstammar måste en högre avskjutningsnivå av dovhjort hållas än vad som är optimalt från ett rent jaktekonomiskt perspektiv.

Katarina Elofsson, Petter Kjellander och Justice Tei Mensah

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU