I direktiven till den nya utredning av rennäringslagen – som nu alltså inte blir av – fanns förslag om att ersätta den nuvarande rennäringslagen från 1971 med en helt ny lagstiftning. Utredningen skulle bland annat hantera de juridiska och politiska följderna av Girjasdomen, samebyarnas ställning, rennäringens organisation och framtiden för jakt och fiske på statens fjällmarker.

Allmänhetens tillgång

För jägare och fiskare var den kanske mest intressanta delen att utredaren uttryckligen skulle få i uppdrag att föreslå hur allmänhetens tillgång till jakt och fiske långsiktigt skulle kunna säkerställas på statlig mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen.

Svensk Jakt har tagit del av direktiven som var tänkt att klubbas på regeringens sammanträde den 27 augusti, vilket alltså aldrig kom att ske.

Så här står det i direktiven:

”Mot bakgrund av de pågående rättsprocesserna och att det skett vissa förändringar i Girjas sameby som påverkar allmänhetens möjligheter att jaga och fiska på samebyns område bör det redan nu analyseras hur allmänhetens tillgång till jakt och fiske på mark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och på renbetesfjällen kan säkerställas långsiktigt.”

Pågående rättsprocesser

Direktiven tog sin utgångspunkt i de pågående rättsprocesserna där flera samebyar driver krav mot staten om ensamrätt att upplåta jakt och fiske, liknande den rätt som Girjas sameby fick fastställd av Högsta domstolen 2020. Utredaren skulle analysera olika tänkbara domstolsutfall och därefter föreslå lösningar som garanterar fortsatt tillgång till jakt och fiske genom statliga upplåtelser eller andra åtgärder.

Förslagen sträckte sig dock betydligt längre än enbart jaktfrågan.

Framtida organisation

Regeringen ville också låta utreda samebyarnas framtida organisation. Bland de mest uppmärksammade punkterna fanns ett uppdrag om att ta fram regler som skulle säkerställa att endast samer som är folkbokförda inom eller i närheten av betesområdet, och som har renskötsel som huvudsaklig sysselsättning, kan vara medlemmar i en sameby. Samtidigt skulle hela medlemskapssystemet och samebyarnas juridiska organisation ses över.

Enligt direktiven skulle utredaren även föreslå hur samebyarnas organisation kan anpassas efter lagen om ekonomiska föreningar i fråga om exempelvis ändamål, relationen mellan styrelse, bystämma och enskilda medlemmar, medlemmars rösträtt samt samebyars och medlemmars rättigheter och skyldigheter, inklusive medlemmars kostnadsansvar för renskötseln.

Renskötsel och antal renar

Utredaren skulle dessutom analysera möjligheten att öppna dagens koncessionsrenskötsel för fler grupper än samer i delar av Norrbotten, där renskötseln också har stor betydelse för tornedalingar och annan lokalbefolkning.

En annan central fråga gällde renantalet. Direktiven innehöll förslag om att modernisera reglerna för hur högsta tillåtna antal renar fastställs och kontrolleras. Dagens beslut bygger till stor del på inventeringar som genomfördes för flera decennier sedan.

Även konflikterna mellan rennäringen och andra markanvändare fick stort utrymme i förslaget till utredningsdirektiv. Utredningen skulle bland annat pröva nya regler om ersättning vid intrång i renskötselrätten, se över riksintresset för rennäringen och undersöka möjligheten att inrätta en särskild medlingsfunktion för tvister mellan samebyar, markägare och andra verksamhetsutövare.

Bromskloss i processen

Att direktiven aldrig omsattes i en verklig utredning beror enligt tidigare uppgifter till Svensk Jakt på att Liberalerna var bromsklossen i processen och att partiet motsatte sig flera centrala delar i direktivutkastet.

När enigheten uteblev gick tiden ut och i början av september bekräftades att någon ny rennäringsutredning inte skulle tillsättas före valet.

Resultatet är att några av de mest omstridda frågorna i svensk fjällpolitik verkar förbli olösta. Framtiden för fjälljakten, samebyarnas medlemsregler, renantalet och relationen mellan rennäringen och andra näringar hade alla funnits på utredarens bord.