När den svenska älgstammen minskar höjs allt fler upprörda jägarröster runt om i landet.
Samtidigt kämpar markägarsidan med att nå de skogliga målen.
I den här artikelserien får jägare, myndigheter, markägare och forskare göra sina röster hörda. För förvaltningen är komplex – och svaren många. Frågorna kanske än fler.
Ingen tycks göra fel – men blir det rätt?

Jägarrepresentanter från Långvinds och Öster Ljusnan förvaltnings- och skötselområden tycker att antalet älgar minskats till ett för lågt antal. Att planer med allt för högt uppsatta mål godkänts av länsstyrelsen.

I fokus står Henrik Björkman, ordförande för de båda förvaltningsområdena och representant för skogsbolaget Holmen.
Han har förståelse för att älgjakten i dessa områden inte är lika rolig som 2012, när det nya förvaltningssystemet tog din början och antalet älgar var fler.

Men även om förståelsen finns är övertygelsen en annan. Att Öster Ljusnan, som ett av få förvaltningsområden i Sverige, nått alla skogliga mål genom en konsekvent sänkning av älgstammen i kombination med ett bra skogligt arbete.

– Vi är exakt där vi önskar, från skogssidan. Det är inte så att vi behöver sänka älgstammen mer, vi ska balansera den som det är nu. Där är vi, säger Henrik Björkman.

Skogliga mål

Myndigheterna framhåller att förvaltningen av älg ska ske lokalt och regionalt, i älgförvaltningsgrupperna. Att kommunikationen mellan markägarsidan och jägarna är viktig.

– Jag är väldigt stolt och tycker att det har fungerat bra. Öster Ljusnan är ett av få områden som klarar skogens alla mål. Vi har precis nått den utveckling som vi önskar, så det är en framgångssaga tycker jag, säger Henrik Björkman.

Oliktänkande

Som exempel från jägarhåll har man kallat det för förtäckta hot. När åsikterna inom älgskötselområden gått isär och markägarsidan, enligt jägarna, påtalat att de kunde splittra ett älgskötselområde om parterna inte kunde komma överens.

– Man måste fundera två och tre gånger om man står upp för den av regeringen beslutade förvaltningen. Tycker man inte att det ska vara balans med skogen, trafikskador och liknande – och vill ha en större älgstam än det – ja då kommer vi inte tänka lika, svarar Henrik Björkman på påståendet.

Fungerar kommunikationen enligt dig?
– Under det senaste året har vi inte varit överens om älgstammens storlek, kan vi säga. Sen är vi inte heller överens om hur inriktningen ska vara framåt. Vi från skogen vill att älgstammen ska fortsätta att vara på den nuvarande nivån, medan man från jägarsidan vill ha en större älgstam.

Hur många älgar finns det, hur många ska de vara – och hur ska de inventeras? Frågor som splittrar. Foto: Olle Olsson & Kristoffer Pettersson

Pudelns kärna

Här någonstans finns kanske delar av pudelns kärna i svensk älgförvaltning: att faktiskt komma överens om hur många älgar det faktiskt finns i skogen. Och hur många de ska vara.

I de nämnda förvaltningsområdena menar jägarrepresentanter att markägarsidan uppmanat jaktlag att inte spillningsinventera och att Holmen stoppat en flyginventering.
Inget av dessa påståenden stämmer, menar Henrik Björkman.

Förenklat handlar det enligt honom om att inte spillningsinventering ger en täthetsiffra, snarare ett index över utvecklingen.
Spillningsinventering kräver ett stor ideellt engagemang och flyginventering innebär en hög kostnad. Spillningsinventering ger ett underlag för index. Flyginventering ett täthetsmått för ögonblicket och underlag för index, menar han.

Har du som representant för Holmen uppmanat era jaktlag att inte spillningsinventera?
– Nej, det har vi inte. Däremot har vi kanske inte legat på. Vi har inte varit negativt inställd till det. Däremot bygger det på ideellt arbete, så det är klart att vi skulle kunna ligga på och ställa högre krav på våra jaktliga enheter. Det kan jag absolut köpa. Men vi har absolut inte motarbetat det.

Och flyginventeringen:
– Vi har aldrig sagt nej till flyginventering. Däremot har vi sagt att det inte är en av fyra basmetoder för att följa älgstammens utveckling. Flyginventeringen är också ett bra indextal och ögonblicksbild, men ska man ha någon nytta av en flyginventering ska det vara återkommande, och vi har varit tveksamma till att man kan få ihop finansieringen till det.

Inte jämt fördelade

Enligt honom har antalet älgar inom Öster Ljusnan sänkts från omkring tio per tusen hektar till mellan sex och sju. En avskjutning som minskat från fyra till två älgar per tusen hektar.
En nivå som gör att förvaltningsområdet klarar de skogliga målen.

Den plan som jägarna i Boda älgskötselområde lämnade in till länsstyrelsen i syfte att påvisa att myndigheten släpper igenom för höga planer, och som grundade sig på förvaltningsområdesplanen, visade att de skulle skjuta 58 älgar den gångna säsongen. När jakten avbröts hade de skjutit elva djur.

Att jämföra förvaltnings- och skötselplaner är dock som äpplen och päron, menar Henrik Björkman. Det är på förvaltningsnivå som såväl skador som antal älgar måste mätas, eftersom älgarna inte är jämnt fördelade över skötselområdena.

– Är man nere på att skjuta två älgar per tusen hektar så är det helt naturligt att någon kommer att skjuta 0,5 och någon annan 4,5.

– Det kommer absolut att finnas de som har tre älgar per tusen hektar och de som har nio per tusen, när snittet är sex. Det är det som är svårigheten. Det kommer att vara någon som ska skjuta en älg per tusen och någon som ska skjuta tre. Det är inte lika överallt, även om det vore enkelt om det var jämnt fördelat.

Planer för snabb effekt

Från jägarhåll menar man att avskjutningsplanerna är orimligt höga och att resultatet ligger för långt ifrån måluppfyllnaden.
I ett regeringsuppdrag som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen jobbar med är en punkt å andra sidan att jägare låter bli att skjuta älgar då de känner sig orättvist behandlade.

Henrik Björkman menar att det kan vara tvunget att lägga höga planer för att snabbt nå målen. Det första året ska en stor del av önskad nivå nås, alltså en hög avskjutning – därefter en lägre avskjutning men med fortsatt riktning mot målet.

– I alla våra planer till exempel, när man ska sänka en älgstam så ska man ju första året skjuta väsentligt många fler älgar än man gjort året före. Om man lyckas med det blir det en lägre avskjutning för att nå målet de kommande åren.

– Men så här i efterhand hade man kanske kunnat lägga planen lägre tre år i rad, och då fått samma effekt men med högre måluppfylland på avskjutningsmålen.

Jägarna i de nämnda områdena menar att man missat med uppåt 35 procent i planerna? De missarna ligger ändå i linje med vart man vill komma i skadenivå?

– Ja, vi har ju nått dit ändå. Fast det tog lite fler år. Nu när vi är där ska vi korrigera och göra nya planer som hamnar på helt nya nivåer. Men då gäller det att hålla balansen där.

Två kranar

Henrik Björkman talar om två kranar, en där skogen anpassas och en där älgstammen regleras. Som exempel berättar han att Öster Ljusnan har bördiga marker, rätt ståndortsanpassning och skogsskötsel. Med den nu sänkta älgstammen har båda kranarna justerats klart.

För stora områden i Norrland är bara det skogliga arbetet gjort, menar han.

– I nästan alla förvaltningsområden i Norrland, med undantag från några i Jämtland, så är man i princip där när det gäller ståndortsanpassningen. Då är det bara en kran kvar att skruva på, säger han.

Naturvårdsverket beställde för knappt ett år sedan en forskningsrapport där resultatet säger att det inte finns ett klockrent samband mellan antalet älgar och mängden skogsskador. Vad säger du om den?

– I Gävleborg och Uppland finns det tydligt samband. När man fått mindre med älg har man fått mindre skador. Så där är sambandet tydligt.

– Skillnad mellan områdena finns det, men inom områdena med en minskad älgstam finns det ett tydligt samband. Speciellt i Gävleborgs län.

– Det finns inget att fundera på. Det är en betydligt mindre andel skadade stammar sedan vi sänkte älgstammen, säger Henrik Björkman.

Nådda mål och sämre jakt?

I den här artikelserien är syftet att visa på komplexiteten inom älgförvaltningen, där samarbetet som är så viktigt tycks bli svårare ju närmare målen man kommer. Att när de skogliga skadorna accepteras minskar den för många jägare viktiga älgjakten.

Henrik Björkman menar att det här kräver en kulturförändring, för att stämningen inom förvaltningen ska bli bättre.

– Jag tycker att vi borde fira med tårta, men i stället kommer man sammanbiten till mötena. Det är inställningen som vi behöver förändra. Man måste verkligen rannsaka sig själv och fundera på vad målen med det här är. Vad är önskat läge? Det behöver man tänka flera gånger, och när man förstått det ska man börja förvalta älgstammen.

– Det är en kulturförändring. Vi har fortfarande en bra älgjakt, sett till andra förvaltningsområden, och har haft en extremt bra älgjakt, säger Henrik Björkman.

Har du också något ämne som bör lyftas, hör av dig till Svensk Jakt med läsartips!

Har du åsikter om den svenska älgförvaltningen? Gör din röst hörd genom ett debattinlägg!  Mejla: debatt@svenskjakt.se