
Det är ganska tyst i de lokala fågelhundsklubbarna, inget ”buller och bång” som några företrädare uttrycker det. Detta trots att den fria fjälljakten är hotad. Foto: Per Jonson
Del 3: Oro och rädsla i hundklubbarna – få vill ta debatten
Det är premiär i fjällen för ripjakt med stående fågelhund, och i de fjällnära skogarna ljuder trädskällarnas ståndskall. Men är dessa jakter snart ett minne blott? I fågelhundsklubbarna råder stor oro över risken att den fria småviltsjakten kan komma att försvinna.
De fågelhundsklubbar som Svensk Jakt varit i kontakt med uppger att det finns en oro i medlemsleden över situationen där juridiken kan komma att lägga en död hand över den fria småviltsjakten i fjällen.
Olov Åhman är ordförande i fågelhundsklubben nedre Norrbotten, som är en förening som samlar de brittiska stående fågelhundarna.
– Det finns en jättestor oro när det gäller fjälljaktsfrågan.
Hur jobbar ni i klubben med frågan?
– Vi skrev ett remissvar till renmarksutredningen och uppmanade medlemmarna att skicka in egna remissvar. Nu blev ju utredningen nedlagd, vilket Jägareförbundet tyckte var en seger. Vi har även från föreningarnas sida satsat pengar på opinionsbildning. Vi anlitade en skribent för att driva frågan. Vi har även kontakt med Jägareförbundet Norrbotten, säger Olov Åhman.
Tänker ni fortsätta driva frågan vidare?
– Alla kan inte stå på barrikaderna och skrika. Det måste finns en part som driver frågan. Många av våra medlemmar ifrågasätter det som händer. Vad gör Jägareförbundet? Det är totalt knäpptyst. Men det finns ingenting som syns någonstans. Det finns medlemmar hos oss som funderar på att gå ur Jägareförbundet. Det är ytterst få rader som skrivs i Svensk Jakt i en fråga som berör halva Sverige, säger Olov Åhman.
Ni tänker inte själva agera i frågan? Vad gör fågelhundsklubben?
– Det pågår ett kontinuerligt arbete i frågan bland medlemmarna. Men samordning med jägarförbunden måste ske. Vi med våra cirka 150–200 medlemmar kan inte ställa oss först på barrikaderna och skrika. Vi har kanske inte den insynen om vad som sker i alla ärenden, om än kompetensen är stor, säger Olov Åhman.
Ni tror inte att det behövs fler som agerar?
– Jo, kanske det. Men för att få genomslag tror jag ändå att en part måste driva frågan, en part som har andra föreningar i ryggen.
Olov Åhman berättar att en del medlemmar nu börjat tröttna på fjällsjaktfrågan.
– Men det är klart: vi måste nog ta tag i det här nu. Det är en ödesfråga.
Han beskriver också en situation i fjällkommunerna där det är nödvändigt med goda relationer med samebyarna, och att det finns en rädsla över förlorade jaktmöjligheter om den relationen försämras.
– Vi har dock i dag en mycket bra dialog med samebyarna i vårt område när det gäller åtkomst av marker för våra jaktprov. Det är ju ingen som vill ha ett jaktprov eller jaga i ett område fullt med ren. Alla är rädda för att förlora den fria fjälljakten. Det är statens mark och staten måste ta sitt ansvar, säger Olov Åhman.
Felaktig dom
Maud Rahm, ordförande för Svenska vorstehklubben, berättar att klubben ”bombarderade” renmarksutredningen med remissvar.
– Vi har lokalt norröver ett antal personer som är väldigt aktiva och som har kontakt med samebyar. De gör ett bra jobb med att bevaka frågan.
– Vi anser att Girjasdomen är helt fel, att marken ska vara tillgänglig för alla och inte bara för en viss klick av folk. Vi gör rätt mycket, kanske inte så mycket buller och bång, men vi försöker göra det lokalt, på ett korrekt och sakligt sätt.
För tillfället har dock inte Vorstehklubben några konkreta aktiviteter planerade i fjälljaktsfrågan, enligt Maud Rahm.
– Det vi nu ser är ett rättsligt haveri. Jag har svårt att tro att det kan hända, säger hon.
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.