Precis som i övriga Sverige minskar älgstammen också i Blekinge. Kanske mer här än på många andra håll, då avskjutningen minskat dramatisk från när det nya älgjaktsystemet togs i bruk (se diagram). Och den nedåtgående trenden håller i sig.
Samtidigt har de uppmätta betesskadorna inte minskat i motsvarande mån, även om företrädare för Skogsstyrelsen ser en som de säger, positiv utveckling.
Till exempel visar inventeringsmetoden Äbin även i områden med extremt lite älg, betesskador som är långt över det uppsatta målet om högst fem procent färska skador i tallungskogen.

Skärmdump: Viltdata

Få tallar

Så frågan jägarna ställer sig är om resultatet av Äbin är relevant för älgförvaltningen i ett län som Blekinge där andelen tall är så låg som fem procent, och där lövskogen med gott om viltfoder utgör en stor andel av skogsmarken.
För att diskutera det arrangerade Svenska Jägareförbundet tillsammans med Skogsstyrelsen en exkursion i trakterna av Ronneby.
– Det är en fortsättning på tidigare träffar vi haft, markägare och jägare och myndigheter. Vi vill lyfta det faktum att älgstammen fortsätter att minska, medan skadorna ligger kvar på ungefär samma nivå eller varierar mycket mellan åren då inventeringar genomförs, säger Karin Stoeckmann, länsansvarig jaktvårdskonsulent i Blekinge.

Del 1: Älgjägarnas rop på hjälp – kallade till krismöte: ”År från år missar vi så fruktansvärt mycket”

Bara en älg

Exkursionen inleddes i en tidigare inventerad provruta strax väster om Ronneby. Här är vi i Blekinges västra älgförvaltningsområde (det finns två områden i länet, västra och östra) med en mycket svag älgstam.
– Just här, söder om 22:an mellan Ronneby och Bräkne Hoby, har vi en älg per tusen hektar i vinterstam. Ändå visar Äbin skadenivåer på över tio procent. Men älgtillgången varierar. Ser vi till hela förvaltningsområde väst uppgår den till 3–3,5 älgar per tusen hektar som även det är en svag stam, konstaterade Carl Douglas som är klövviltansvarig i Jägareförbundet Blekinge.

Del 7: Vikande älgstam men fortsatta skador – Regeringen: Hitta felen

Stammar bedöms

Inledningsvis informerade Skogsstyrelsens Äbinexpert Lars Ingemarsson om hur inventeringarna går till, vilka företag som utför dem och hur myndigheten hanterar datan som samlas in.
Han berättade också mer i detalj om vad inventeraren gör i en provruta, och hur skadade tallstammar bedöms.
Även om det är en gråmulen dag med snöglopp i luften har våren kommit till Blekinge. Det vittnar en sjungande gransångare om, lite malplacerad här bland tallarna. Vi är nära flygflottiljen i Kallinge, med jämna mellanrum får Ingemarsson vänta på att en rote lyftande Gripenplan ska flyga ur hörhåll för att han ska kunna göra sig hörd.

Skogsstyrelsens Äbinexpert Lars Ingemarsson berättar om hur skadade tallar bedöms i en provyta. Lyssnar gör Ola Runfors, Skogsstyrelsen i Blekinge och Maria Åkesson, markägarrepresentant i Blekinges västra älgförvaltningsområde. Foto: Jan Henricson

Inga färska skador

Efter genomgången får exkursionsdeltagarna både mätstickor och inventeringsmanual för att i grupper prova på att inventera betesskador i området. Med en älg per tusen hektar och med tanke på att ungtallarna är behandlade med viltrepellent är ingen särskild förvånad över att några färska viltskador inte kan påvisas.
Med under exkursionen är jägare, flera av dem också markägare, samt representanter för markägarsidan i älgförvaltningsgrupperna.
Någon riktigt het diskussion blir det aldrig, även om man av inläggen från vissa håll förstår att det finns en ovilja att ifrågasätta Äbin som metod.
– Vi har de senaste åren planterat enorma mängder tall, men det tar flera år innan det får genomslag. För att vi ska få upp tallungskog i större mängder, och för att skogsägarna ska vilja fortsätta att satsa på tall måste älgstammen hållas på en låg nivå, säger en markägarrepresentant.

Intresserade jägare och markägare lär sig mer om Äbin under en exkursion i Ronnebytrakten. Foto: Jan Henricson

Goda förutsättningar

Färden går vidare till naturområdet Anglestue och en tallplantering som kan beskrivas som minst sagt frodig. Några viltskador att tala om finns inte. I stället blir det tillfälle att diskutera sjukdomar, genetiska fel och andra skador som skulle kunna misstas för betesskador.
Elias Turesson, jaktvårdskonsulent från Kronoberg, med klövviltförvaltning som specialitet, tar upp sådant som han anser vara tveksamt med att låta Äbinresultatet få för stor betydelse för älgförvaltningen. Särskilt i ett län som Blekinge där det finns så lite tall och där skadorna inte kan förklaras med att det finns för mycket älg.
– Förutsättningarna för att hålla en större älgstam än nu är tvärt om goda i Blekinge, som har så mycket lövskog där det finns i princip hur mycket viltbete som helst.
Trots att Elias Turesson är lite provocerande blir inte mothuggen särskilt många. Inte ens från myndighetens representanter.

Karin Stoeckmann som är länsansvarig jaktvårdskonsulent i Blekinge diskuterar hur resultatet av Äbin har tvingat ner älgstammen till rekordlåg nivå. Foto: Jan Henricson

En spillra

När exkursionen är över betonar Karin Stoeckmann det värdefulla i att jägare och markägare träffas och diskuterar. Tyvärr var inte uppslutningen från markägarsidan särskilt stor under dagen, även om det fanns ett par representanter närvarande.
– Älgstammen i Blekinge är på många håll en spillra av vad den har varit. Det är hög tid att markägare och jägare kommer överens om vad de vill med älgen i framtiden. Som det är nu riskerar vi att hamna i en situation där det inte finns någon älg alls i delar av länet. Är det verkligen så vi vill ha det, frågar Karin Stoeckmann.