Gör om och gör rätt den här gången, är summeringen av kammarrättens handläggning av en fråga som i första hand berör markägarna i Timrå norra viltvårdsområde, men som också kan få principiellt viktig påverkan i liknande tvister.

Två markägare med SCA i spetsen krävde på viltvårdsområdets årsstämma 2021 att föreningen skulle upplösas. Som skäl angavs bland annat att man ville se en annan avskjutning av älg i området.

Upplösning av viltvårdsområde kan komma att överklagas

Två markägare

SCA och en privat markägare som tillsammans äger 56 procent av markinnehavet i Timrå norra vvo utnyttjade rätten att få frågan prövad av länsstyrelsen i Västernorrland. Övriga 28 markägare motsatte sig en upplösning av föreningen.

Länsstyrelsen beslöt trots detta om upplösning, men lät aldrig markägarna yttra sig över skälen innan beslutet fattades.

Kan eller ska?

Länsstyrelsens beslut överklagades först till förvaltningsrätten i Härnösand, som gick på länsstyrelsens linje och avvisade markägarnas överklagan. Förvaltningsrätten motiverade detta med att två fastighetsägare som representerar 56 procent av viltvårdsområdets areal röstat för en upplösning av viltvårdsområdet.

Därmed ansåg förvaltningsrätten i likhet med länsstyrelsen att två fastighetsägare som tillsammans äger mer än en femtedel av viltvårdsområdets areal kan och ska har rätt att kräva en upplösning av viltvårdsområdet.

Nya förutsättningar oroar inför älgjakten

Principiellt viktig

Kammarrätten i Sundsvall gör en helt annan bedömning.

Kammarrätten meddelade den 22 december både prövningstillstånd och beslut i samma dom. Kammarrätten avvisar till att börja med Timrå norra vvo:s överklagan då man inte anser att föreningen har talerätt. Den ligger enligt kammarrätten hos markägarna som bildar föreningen, och inte hos själva föreningen.

Har inte kommunicerats

Med den frågan utredd ägnar sig kammarrätten åt nästa fråga, och då handlar det främst om länsstyrelsens kommuniceringsskyldighet innan beslutet fattades sommar 2021. Där får länsstyrelsen svidande kritik.

Enligt 25 paragrafen i förvaltningslagen ska nämligen en myndighet, om det inte är uppenbart onödigt, kommunicera underlaget för beslut. Det innebär att länsstyrelsen måste underrätta den som är part om allt material som är av betydelse för beslutet och ge den som påverkas av beslutet tillfälle att yttra sig, innan beslutet fattas.

Allvarliga brister

Kammarrätten pekar tydligt med hela handen och det är ingen tvekan om vem som felat.

”Ägarna till de fastigheter som ingår i ett viltvårdsområde är de som i första hand berörs av beslutet. De är därför att bedöma som parter i ärendet om viltvårdsområdets upphörande och föreningens upplösande. Av handlingarna i målet framgår att länsstyrelsen har fattat sitt beslut utan att någon av de fastighetsägare som vid föreningsstämman motsatt sig viltvårdsområdets upphörande och föreningens upplösning fått tillfälle att yttra sig. Kammarrätten anser att länsstyrelsen härigenom allvarligt har brustit i sin handläggning och att felet inte bör rättas i en överinstans. Förvaltningsrättens dom ska därmed upphävas och länsstyrelsens beslut undanröjas. Frågan om viltvårdsområdets upphörande och upplösningen av föreningen ska återförvisas till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.”

Kammarrättens beslut kan enligt förvaltningsprocesslagen inte överklagas.