Advokaterna Sven Severin, som försvarar Karl Hedin, och Klas Bjuremark som företräder AB Karl Hedin, har i en inlaga till Västmanlands tingsrätt pekat på flera omständigheter som gör att de inte anser att bevisning som åklagaren för fram kan användas under en rättegång.

Hedins försvarare vill ogiltigförklara bevis

Svensk Jakt har tidigare berättat om advokaternas kritik mot åklagarens bevisning.

Invändningarna går kortfattat ut på att åklagarens huvudvittne, som nu är åtalad misstänkt för grovt jaktbrott, inte delgavs misstanke när hon berättade att hon hanterat gift där syftet var att döda varg. Det var något hon fick veta flera förhör senare, efter att hon tagit tillbaka sina uppgifter och hävdat att allt hon sagt var lögn.

Därigenom har inte kvinnans rättigheter tillgodosetts. När en misstanke om brott uppstår ska den misstänkte informeras om det omgående, menar advokaterna och hänvisar till rättegångsbalken, rättsfall och till att vittnet här igenom har förvägrats sina medborgerliga rättigheter.

Enskilt brott

Vidare anser försvarsadvokaterna att de avlyssningar som gjorts av Karl Hedins telefon inte kan användas som bevis, då tillståndet till avlyssning fattats på felaktig grund.

I det sammanhanget hänvisar man till Riksåklagarens utredning av saken, som bland annat fick till följd att det endast är det enskilda brottets straffvärde – som måste uppgå till minst två års fängelse – och inte straffet för en sammanvägning av flera brott, som kan motivera att hemliga tvångsmedel godkänns av en tingsrätt.

Vid misstankarna som riktades mot Karl Hedin var inte dessa förutsättningar uppfyllda.

Fri bevisföring

Miljöåklagare Lars Magnusson har inte oväntat en annan syn på saken. I ett yttrande över advokaternas inlaga hävdar Magnusson att allt gått rätt till och att bevisen ska godkännas. Bland annat eftersom fri bevisföring tillämpas i Sverige, det vill säga att man under en rättegång kan lägga fram bevis även om tillkomsten av den är tveksam.

Lars Magnusson skriver att en förhörsledare omöjligt kan veta vilka detaljer ett vittne lämnar under ett förhör. När vittnet uppgav att hon hanterat köttfärsen gav det inte anledning att avbryta förhöret, och inget hindrar att man använder sig av uppgiften senare.

Lars Magnusson pekar också på att vittnets man vid förhör under tiden han satt häktad bekräftat uppgifterna (något han senare tog tillbaka, reds anm.) och att det därmed inte bara är kvinnans berättelse som utgör bevisning.

Riksåklagaren igen

Magnusson hänvisar också till Europakonventionen och hävdar att den inte förbjuder de nationella domstolarna att pröva bevis som eventuellt har tillkommit i strid med konventionen.

Vad gäller att telefonavlyssningen av Karl Hedin, och att den skulle ha godkänts på felaktiga grunder, hänvisar åklagaren precis som advokaterna till Riksåklagarens utredning:

”Det talas i beslutet att om förutsättningarna varit si eller så, så skulle det enbart ha varit frågan om ringa tjänstefel och det är inte brottsligt. Jag kan inte tro att advokaterna Severin och Bjuremark kan läsa beslutet på något annat sätt”, skriver Lars Magnusson.

Han menar också att det Karl Hedin är och har varit misstänkt för var för sig har ett straffvärde som överstiger två års fängelse.

Misstänkt ska informeras

Sven Severin och Klas Bjuremark har i sin tur kommenterat åklagarens yttrande till tingsrätten i ytterligare en inlaga. Där skriver de bland annat att åklagarens hänvisning till att fri bevisföring tillämpas i Sverige ger intrycket av ett halvt erkännande av att vittnet inte behandlats korrekt.

De vidhåller också att en person ska underrättas om misstanke om brott så snart denna uppstår. Enligt rättegångsbalken får inte en åklagare tjuvhålla på en underrättelse som skett i det här fallet, skriver de:

”Rättsläget framgår av lagtexten i 23 kap 18 § rättegångsbalken – ”När förundersökningen har kommit så långt att någon skäligen misstänks för brottet, ska den misstänkte underrättas om misstanken när han eller hon hörs” – och vidare av författningstexten i 12 § FuK.”, skriver advokaterna.