Vårt inhemska hjortvilt ingår dessutom själva i mångfalden. När skogar i Sörmland är utarmade på bete och stora skador åsamkas jordbruket, främst av dovvilt, är det förvånande att detta inte åtgärdas. Länsstyrelsen har till och med möjlighet att föranstalta om jakt.

Förhållandena i Sörmland rättfärdigar inte att skogsbruksföreträdare hetsar mot älgen där stammen redan är hårt pressad och där skogsbrukets företrädare vägrar ens inse att de kan bidra till en bättre fodersituation och därigenom minskat betestryck på produktionsskogen.

Forskningen finns

Carl-Gustaf Thulins huvudbudskap i artikeln är att förskjuta jakttiden för alla hjortdjur till efter brunsten. Detta avfärdas av Larsson med att den ”synnerligen väl utredda frågan om jakttider lämnar jag därhän”.
För älgen är jakttiden och reglerna för hundanvändning vid jakt och jaktträning av största vikt och i varje fall inte synnerligen väl utredd.
Känner Larsson och övriga med inflytande i jakttidsfrågan till vad som händer i älgskogen från första augusti till sista februari? Vi är många som anser att det som sker ibland kan bedömas som ett brott mot jaktlagstiftningens bestämmelser om hur jakt ska bedrivas.
Det finns också de som hävdar att det inte finns någon forskning som berör älgens välbefinnande, reproduktionsförhållande och fysiologisk påverkan då de utsätts för störningar och ansträngning.
Redan i Svensk Jakt nr 3 1951 redovisas en undersökning om hänsyn till brunsttiden av fil dr Kåre Bäckström och veterinärkonsulent, sedermera professor, Karl Borg.
Summeringen är att jakt och ofrid i markerna under brunsttiden måste äventyra fortplantningen. Två saker är under alla omständigheter höjda över diskussion. Dräktigheten hos älgkorna är i hög grad beroende av att djuren lämnas ifred under parningstiden samt att tjurbeståndet inte beskattas för hårt.
Under 2000-talet visar viltforskaren och veterinären Jonas Malmstens forskning att kor var i brunst men inte betäckta första älgjaktsveckan i oktober. Det bör också observeras att tjurens uppvaktning av kon är en procedur som tar åtskilliga dygn i anspråk innan kon är mottaglig.

Kalvarna dör

Efter lövfällningen då älgen övergår till foder med lågt näringsvärde tappar djuren i vikt och kan inte kompensera näringsförluster. Undersökningar visar att redan vid gång fördubblas energiförbrukningen och vid snabbare förflyttning ökas energiförbrukningen åtta till tio gånger. Det är inte svårt förstå vad detta kan innebära för särskilt kalvar och dräktiga hondjur.
Rapporterna ökar om kalvar som varit oförmögna gå undan för hund. Kalvar som blivit skingrade från kon och efter några kilometer blivit stående eller liggande helt paralyserade eller som återfinns döda under hundjakt med hunden bredvid och vid uppslaktning inte visat några synbara defekter är inte acceptabelt.
Det är anmärkningsvärt att just för älgen gäller andra regler för hundanvändning än för övrigt hjortvilt där hund endast får användas under jakttid för arten. Hundanvändningen och träning för jakten efter älg äventyrar som den nu, i för stor omfattning bedrivs, annan nödvändig och för viltarten mer anpassad hundanvändning.
Förutom senareläggning av jaktstarten måste jakten med hund under januari- februari upphöra.

Viltet behöver vård

Carl-Gustaf Thulin anför att om myndigheter och politiker inte mäktar med att ändra på jaktstarten så bör jägarkåren själva ta ansvar för detta. Det är enligt min uppfattning rätt och om vi jägare själva inte tar tag i dessa frågor kan det äventyra vår i vissa fall angelägna och nödvändiga användning av hundar.
Det gäller att anpassa oss, vilket kan betyda såväl inskränkningar som utvidgningar av våra jaktmöjligheter.
Jakt med sikte på framtiden innebär inte enbart en rationell avskjutning anpassad efter vilttillgången utan också att vår jakt och hundanvändning bedrivs på ett acceptabelt och sansat sätt. Först då har vi förutsättningar att långsiktigt och framgångsrikt främja våra syften.
Ett citat från 1860-talet av redaktören för Jägareförbundets nya tidskrift, J W Lindblad äger sin giltighet även nu: ”Villebrådet denna naturens självsådda skörd behöver av människan varken föda eller husrum: det kräver av henne blott en enda oundgänglig sak: vården.”

Rolf Svensson

Viltskådare, jägare och konstnär

Läs mer: Carl-Gustaf Thulins debattinlägg

Läs mer: Sörens Larssons debattinlägg