torsdag 19 oktober

Opinion

Publicerad 22 maj 2017 - 06:30

Debatt

I och med EU-inträdet, och dessförinnan undertecknandet av Bernkonventionen, tappade Sverige greppet om vargstammen. Foto: Kenneth Johansson

Debatt: ”Vargförvaltning i ruiner”

Sedan Anders Bjärvall, verksam i Naturskyddsföreningen och sedermera Naturvårdsverket, släppte ut anden ur lampan i mitten av 1970-talet inom ramen för Projekt Varg, har den svenska landsbygden inte varit sig lik.

Tanken var att hysa en liten stam vilda vargar i nordvästra Värmland. I början var det inga problem, stammen växte sakta och var hanterbar. Men sedan Sverige undertecknade Bernkonventionen och därefter blev medlemmar i EU i mitten av 1990-talet förändrades situationen.

Vi tappade kontrollen över våra egenhändigt inplanterade vargar. Både Bernkonventionen och EU:s art- och habitatdirektiv (AoH) satte sig över vår egen jaktlagstiftning. Detta var naturligtvis inget man räknat med från början.

Problemen ökade. Älgarnas antal minskade starkt, jakthundar dödades och får revs och rop på vargjakt duggade allt tätare.

 

Nya aktörer

Men så började också nya aktörer visa sig på banan. Aarhuskonventionen undertecknades 2005 och där ges, förenklat, folket rätten att överklaga allt miljörelaterat.

I och med detta har olika rovdjursföreningar tillsammans med Naturskyddsföreningen och WWF fått möjlighet att förhindra all förvaltning av vargstammen.

Naturvårdsverket betalar till och med Naturskyddsföreningens advokater för att de ska kunna överklaga verkets egna beslut. Alla dessa överklaganden sker med hänvisning till att vargjakten inte är förenligt med EU:s art- och habitatdirektiv.

 

Ett låst läge

Efter många turer har den högsta beslutande instansen för överklagan av vargjakt hamnat hos Förvaltningsrätten i Luleå. Läget är så låst det kan bli.

Vargstammen ökar dramatiskt och är nu spridd i alla delar av Sverige utom i renbetesområdet. Den jakt som får bedrivas är viss skyddsjakt och en marginell licensjakt, allt inom ramen för art- och habitatdirektivet.

 

Bakbundna händer

Vad kan landsbygdsbefolkningen i varglänen göra? I dagsläget är pessimismen och frustrationen stor. Bägge jägarförbunden i Sverige agerar numera uppgivet.

Ett stort hopp sattes till den modernisering av art- och habitatdirektivet som många ropat efter. Men detta fick inget gehör, varken i parlamentet eller hos kommissionen. Hur kan vi nu gå vidare med våra vargproblem, med händerna bakbundna?

I Sverige kan ingen ljusning ske om inte våra folkvalda i regering och riksdag radikalt ändrar sin rovdjurspolitik.

Vargen utarmar hela landsbygden både på klövvilt, betande tamdjur och andra gröna näringar, men lika fullt ställs inga krav på EU från våra myndigheter på förändring och omförhandling av art- och habitatdirektivets regelverk.

 

Mer överstatlighet

I EU bemöts kritik mot överstatlighet bara med mera överstatlighet. Märkligt att man inte har mera fingertoppskänsla. Storbritannien lämnar och andra kommer att följa efter om inget sker.

EU är ett fredsprojekt men meningen var aldrig att det skulle ske på bekostnad av medlemsländernas landsbygdsbefolkning, viltstammar och tamdjur. Utan mat kan ju också resten kvitta.

Hur ska en utsatt landsbygdsbefolkning kunna tro på en utveckling av sin bygd och en framtid med djurhållning och jakt när trycket från rovdjuren blir övermäktigt utan att de styrande bryr sig?

Är det myndigheternas meningen att folket ska överge landsbygden och plantera skog på allt utanför storstäderna?

 

Paranoida åklagare

Som krydda på moset lägger sedan paranoida miljöåklagare stora polisresurser på att med jämna mellanrum jaga presumtiva tjuvjägare, dock med klent resultat men med stora lidanden för de anklagade som sedan blivit rentvådda.

Detta har endast blivit möjligt genom att myndigheterna höjt straffvärdet för tjuvskytte av varg långt bortom anständighetens gräns. Allt i akt och mening skrämma och hålla landsbygdsbefolkningen på mattan!

 

Gunnar Jakobsson

Håknäs

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Skribent

Debattredaktionen

debatt@svenskjakt.se

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Delta i debatten

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till debatt@svenskjakt.se

Senaste nytt

    Mest läst

      Delta i debatten

      Delta i debatten

      Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till debatt@svenskjakt.se

      Mina artiklar

      För att ta del av dina artiklar behöver du ett medlemskap med tidning hos Svenska Jägareförbundet

      Senaste från Annonstorget