Jag har några frågor till Helena Leander (MP) angående hennes debattartikel ”Illegal jakt större förakt än suck av lättnad”. Vad är Miljöpartiets förslag på hur man ska uppnå acceptans för vargen bland de människor som ska leva med den.

Helena Leander skriver: ”Vi menar därför att licensjakt på varg inte bör tillåtas förrän vargstammen blivit långsiktigt livskraftig enligt vedertagen vetenskap, och att vi dessförinnan får inrikta oss på skadeförebyggande åtgärder som stängsling, skyddsjakt där så är nödvändigt och ersättningar till drabbade.”

Det har gjorts en gedigen sårbarhetsanalys, vilken i grunden talade om att 42 vargar krävs för att garanterat säkra stammen långsiktigt. Till det lades extra säkerhetstillägg, vilket resulterade i siffran 100 vargar, vilken är grunden i den nya rovdjurspolitiken.

Anser Miljöpartiet att sårbarhetsanalysen inte är trovärdig? Vilken beräkningsmetod för MVP – minsta livskraftiga population – föreslår man istället ska användas?

Inga kaskadeffekter
Under riksdagsdebatten inför omröstningen angående den nya rovdjurspolitiken ansåg Miljöpartiet att en viktig anledning till att inte acceptera så låga siffror som förslaget angav, var de positiva så kallade kaskadeffekterna som vargen sägs medföra.

Nu har en grupp forskare skrivit en artikel som talar för att kaskadeffekter av varg inte kommer kunna påvisas i Sverige.

Om denna artikel med dessa namnunderskrifter kan anses seriös, skulle Miljöpartiet med denna kunskap då röstat annorlunda vid omröstningen angående den nya rovdjurspolitiken?

Slutligen, vilka är Miljöpartiets förslag på hur vi som EU:s art- och habitatdirektiv tydligt klargör, ska uppnå acceptans för varg hos de människor som tvingas leva med dem, utan att ha en tydlig målsättning för vilka skador som vi anser oss kunna ”acceptera”?

Henrik Namnieks
Vimmerby