Mellan 1 januari 2014 och december 2018 har Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, fått in 54 vargar som fallvilt. De som skjutits under licens- och skyddsjakt finns inte med bland dessa.
33 vargar hade trafikrelaterad dödsorsak – tåg eller bil.

På de återstående 21 djuren har man konstaterat naturliga dödsorsaker som rovdjursdödad, sjukdom, annan eller okänd.

Uppgifter som annan och okänd relaterar jag till exempelvis älg och kanske vildsvin, drunkning med mera.

Bevisat skjutna

Hur många har man då under samma tid konstaterat vara illegalt dödade?

Tre (3) stycken. Tre individer har man fått in som är bevisat skjutna under fem års tid.

Vän av ordning kommer givetvis att hävda att det ligger i sakens natur att man inte ska hitta de vargar som skjuts illegalt.

Givetvis är det så, men som svar på påståendet hävdar jag, att då har man ingen kunskap om skottverkan och fysik.

Man vet att ett djur med en träff i centrala hjärt-/lungpartiet har ungefär 20 sekunder kvar att leva, lite beroende på var hjärtats cykel befinner sig i träffögonblicket. Har det precis pumpat ut syrerikt blod i musklerna kan djuret gå lite längre än om hjärtat precis ska till att pumpa.

Efter dessa sekunder får djuret syrebrist, blir medvetslöst och dör.

Jag har sett älgkalv lämna kon och gå åt rakt motsatt håll efter en mycket bra träff med båda lungorna genomskjutna. Vildsvin med både lungor och hjärta perforerade av den grövsta kulan som används i svensk jakt försvann uppskattningsvis 50 meter innan det blev liggande, helt tomt på blod.

Lämnar platsen

Nog om det och tillbaka till den påstått enorma illegala jakten på varg.

De flesta normalt ärliga människor som begår brott av olika skäl, försvinner från platsen så snart de kan när adrenalinet börjar pumpa och svetten pärlar sig i pannan. Desto grövre brott ju snabbare försvinner de. Ett fullt normalt beteende.

Yrkeskriminella, påtända eller liknande lämnar jag utanför det här, eftersom de inte har några legala vapen och även lär strunta i om vi har varg eller inte.

Den vanlige jägaren som mot bättre vetande ändå skulle välja att skjuta en varg lär försvinna från platsen snabbare än lönekuvertet töms den 27:e i månaden. Han eller hon påbörjar inte ett eftersök av en varg med vetskapen om vad det kan komma att innebära för vederbörande, det är min absoluta övertygelse. Man tar inte upp sin mobil, ställer om passkyttar och går på spåret med hund. Man drar från platsen och lämnar vargen åt sitt öde.

Med tanke på den nervositet som torde infinna sig hos en eventuell skytt lär förmodligen inte alltid skottet träffa perfekt med följden att vargen går betydligt längre och blir än svårare att hitta.

Hittas

Vänder vi på det hela och ser till de vargar som hittats och konstaterats döda av naturliga orsaker, inklusive trafik, ser vi att det faktiskt hittas döda vargar då och då, trots att även dessa tagit sårlega i de flesta fall. De är dessutom betydligt fler än de som konstaterats illegalt dödade.

Jag spårade den beryktade Snapphanen för ungefär ett år sedan och kom till en plats där han hade haft en batalj med ko och kalv. Med tanke på terrängen runt platsen hade han aldrig hittats om älgkon fått in en femetta, midskepps på sin antagonist. Han hade lagt sig under en buske tills hans sista andetag var ett faktum.

Givetvis hade också han blivit ”illegalt dödad” i media, hos forskare, ledarskribenter och inte minst i olika FB-grupper där respektive administratör låter hatet flöda friare än en varg på drift.

Bevis

Jag vill påstå att den enorma illegala jakten är rent struntprat och baserar det dels på ovanstående fakta, dels på att det inte krävs samma fysiska bevis för en illegalt dödad varg som det gör för dess förekomst.

Finns inte dessa bevis existerar inte vargen. Rimligtvis borde inte heller den illegala jakten existera utan bevis. Spekulationer spär bara på den redan polariserade debatten och ger sällan något konkret resultat.

Lg Kastell