Härom veckan kontaktade jag skogsbolaget där jag arrenderar mark. Vi kom att prata om älgjakten då jag beslutat mig för att sluta jaga. Jag tycker verkligen inte att det är meningsfullt längre.
Inte för att jag tycker det är tråkigt, jag älskar älgjakten av många anledningar. Men som det är nu får känslan att jag lika gärna skulle kunna åka ut i skogen och jaga enhörningar.
Det finns ingen älg och då är det heller inte meningsfullt.

Ingen mening

Men jag blev lite förvånad över attityden från skogsbolaget: ”Det spelar ingen roll om ni jagar älg, det påverkar inte älgstammen. Älgjakten kommer inte gå tillbaka till det som det har varit”.
Okej, ja, jag fattar. Polletten har trillat ner och det är nya tider nu. Men då finns det ju heller ingen mening för oss som jägare att fortsätta och det naturliga blir att vi slutar.
För jag tänker då inte lägga en vecka på att sitta ute i skogen och vänta på något som inte kommer ske, att det kommer en älg i pass. Då kan jag hellre lägga min tid på en meningsfull jakt, det finns väldigt många andra roliga jakter att bedriva i Sverige.

Del 1: Älgjägarnas rop på hjälp – kallade till krismöte: ”År från år missar vi så fruktansvärt mycket”

Handlar om pengar

Låt mig nu få vara lite kritisk till skogsbolagets inställning till älgförvaltning och om att det inte spelar någon roll om vi jagar älg eller inte. Det handlar bara om pengar.
Att vi jägare inte påverkar är ju såklart rent nonsens. Från skogsbolagets håll är man antingen väldigt naiv i älgförvaltningen, eller så är man bara som kapitalister är mest, blint fokuserad på nyttomaximering.
Fast man kan ju inte klandra en kapitalism sprungen ur taylorismen för att vilja optimera vinsten. Däremot bygger den tanken på en relation mellan löntagare och arbetsgivare och det blir något problematiskt när man är beroende av civilsamhället.

Erbjuder naturupplevelser

Jag jagar inte älg för att få lön och en effektivisering för mig är också helt ointressant. Jag jagar för att ha en meningsfull fritid och det gör vi alla. Här behöver nog skogsbolaget nyktra till lite och inse att deras perspektiv inte är gångbart.
Bolagets tjänstemän bör nog byta fot och utgå från vad de faktiskt gör. Nämligen att de erbjuder naturupplevelser, men för att det ska vara lockande så måste det också vara meningsfullt.
För hur ska jag kunna motivera mig själv och mina barn i framtiden att förvalta Sveriges älgstam, när det ser ut som det gör i skogen?

Kokar bland jägarna

Nu vill jag vända mig till hela skogsägarsidan och fråga, finns det ingen människa hos er som har förmågan att verka fram en intressentanalys eller liknande?
Just nu kokar det i jägarleden och många känner att det inte längre är meningsfullt att jaga älg. Men vad händer när det kokar över till övrig media och blir en fråga som hela det svenska samhället uppmärksammar?
Tror ni inte att vid ett scenario, med ett högt tryck från medborgare på politiken, att era mandat inte riskerar att ryka?
Tänker ni att gemene man är helt ”fine” med att vi utrotar en nationalsymbol?
Det tror inte jag.

Del 4: Förvaltningen hänger på samarbete – mellan oeniga parter: ”Hela tiden halvförtäckta hot”

In i ett hörn

Jag tror däremot att det kan leda till att ni målar in er i ett hörn där era möjligheter att påverka går upp i rök och jägarna har tappat intresse för älgjakt. Vad kommer kostnaderna för betesskador att bli då?
Min sista fundering, är det kanske inte bättre att inse att makt kostar och vill man ha den makten får man också betala?
För er skogsägare skulle det bara innebära att ni tillgodoser en meningsfull jakt för oss älgjägare, nu och i framtiden. Att vi faktiskt samverkar på riktigt för en hållbar älgstam och jakt. Acceptera kostnaderna, för det troligaste alternativet blir inte billigare.

Frågor från en före detta älgjägare i Dalarna