Vargfrågan är åter på tapeten, av ett par olika anledningar. Dels efter gårdagens premiär av SVT-serien ”I rovdjurens spår”, som tidigare i veckan recenserats av Svensk Jakts Olle Olsson.

Dels sedan Svenska Jägareförbundet och EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M) väckt frågan om den svenska regeringens agerande i förhållande till EU-kommissionen i nämnda fråga.

Jag ser SVT-programmet på torsdagskvällen, och det är bara att hålla med kollega Olsson, som för övrigt även fått medhåll i sitt omdöme om programledaren av såväl Dalarnas Tidning som Dagens Nyheters recensenter.

DN:s Johan Croneman skriver:

”Anders Lundin måste tyvärr hela tiden placera sig själv i centrum, berätta hur stort detta är för honom, vilken barndomsdröm som går i uppfyllelse, och det inte bara en gång.”

Croneman fortsätter:

”Och sedan lyckas han dessutom trivialisera hela den komplicerade vargfrågan, vi har levt med den här vargdebatten sedan tidigt 80-tal, frågan är tröskad både på längden och bredden, det ter sig kolossalt yrvaket att åka upp till några jägare i Värmland och fråga om det verkligen är helt nödvändigt med vargjakt. Anders Lundin är taskigt påläst, och att han är ”rovdjursvän” och tycker synd om vargen är inte precis att ställa sig på vargens sida.”

I Dalarnas Tidning skriver Anders K Gustafsson:

”Därför är det ju synd att när SVT satsar på en påkostad dokumentärserie om nordens rovdjur, så plockar de in en programledare som själv tar tydlig ställning. Det är inte bara en fråga om journalistisk opartiskhet, framför allt blir programmet lidande. Det blir helt enkelt inget vidare bra intervjuer med renskötande samer eller jägare när han först klampar in och deklarerar ”jag är rovdjursvän”.

Programmet skulle ha vunnit på att Anders Lundin höll sig själv lite i bakgrunden. Om ambitionen varit att skildra de olika värderingar och infallsvinklar som finns. Nu framstår han bara som ytterligare en stockholmare som ska komma och tala om för människor på landet hur det ligger till.”

Jag ser hur Anders Lundin bubblar av uppsluppen entusiasm över vargens återtåg i stora delar av Sverige. Han får gärna vara entydigt positivt till varg, men då ska nog inte SVT placera honom som programledare i en produktion som gör anspråk på att skildra rovdjursfrågan från ”alla sidor”. Här trampar han i klaveret direkt. I programmet nämns problematiken med den hårda polariseringen i frågan, vilket är korrekt: den är ett problem. Men fattar inte SVT att man enbart späder på denna polarisering genom att placera en så uppenbart partisk person att leda programmet?

Förstår man verkligen inte det? Den tondövheten är närmast förbluffande.

”I Stockholm är vi ju positiva. Vi omfamnar ju vargen”, säger Anders Lundin i programmet.

Gör vi verkligen det, vi stockholmare? Jag bor också där, i huvudstaden.

För drygt ett år sedan dök det upp vargar i Brottbytrakten, norr om huvudstaden. En av dessa vargar sköts efter beslut om skyddsjakt.

För ett år sedan var det också stort ståhej kring den så kallade Södertörnsvargen, i Stockholms södra ytterområden. Den vargen sköts också, efter beslut om skyddsjakt.

Mot bakgrund av dessa två fall, som alltså inträffat under det senaste året, kan man fråga sig om stockholmarna verkligen är så positiva till varg?

Eller handlar det om att man i huvudstaden – och dit räknar jag nu SVT och Anders Lundin – är väldigt duktig på att tala om för andra hur de ska leva och förhålla sig till verkligheten? När problem existerar på avstånd är det enkelt. När samma problem uppenbarar sig på den egna förstubron blir det knepigare.

”Radio- och tv-avgiften ersätts” står det på ett papper som ligger på mitt köksbord. Det har myndigheten Radiotjänst skickat ut, under vinjetten ”samhällsinformation”. Där berättas att radio- och tv-avgiften vid årsskiftet ersätts av en skatt. Det är nu inte längre frivilligt att betala för Public Service i Sverige. Alla ska med.

Men om man inte är nöjd med hur Public Service speglar den verklighet jag ser, hur gör jag då? Från årsskiftet kan jag inte längre välja bort att betala för att Anders Lundin – och andra – ska tala om för mig vad jag bör tycka i olika samhällsfrågor.

Är det för mycket begärt att kräva oberoende, opartisk och trovärdig journalistik för skattepengarna?

Jag slår på TV4:s Nyhetsmorgon, vars nyhetspanel – bestående av Göran Greider, Hanne Kjöller och Veronica Palm – på fredagsmorgonen diskuterar vargjakt.

Så särskilt spännande blir det inte, eftersom hela panelen tycker likadant. Vi tittare får veta att licensjakt på varg innebär ”ett blodbad” där jägarna ”skjuter urskillningslöst”. Vi får veta att alla som står bakom riksdagsbeslutet om ett begränsat antal vargar är att jämföra med ”klimatförnekare”, att det behövs ”minst 700 vargar”, och att oron över vargens skadeverkningar är överdriven och direkt felaktig.

Tack för den, TV4. Ännu en episod som ytterligare vidgar klyftan mellan stad och land.

Jag förstår vad Anders Lundin menade, men inte uttalade:

”I Stockholms medievärld är vi ju positiva. Vi omfamnar ju vargen”.