torsdag 14 november

Publicerad 8 oktober 2014 - 18:38

Krönika

Krönika: Larmet mot älgen – som ett brev på posten

Veckan innan älgjakten. Jag går i väntans tider. Det kommer väl i år också, det ständigt återkommande larmet mot älgen?

Jodå, i måndags var det dags. Då slog Skogsstyrelsen till. I vanlig ordning.
I ett pressmeddelande går larmet. Skadorna på skogen i södra Sverige är mycket stora. Katastrof.
Pressmeddelandet fick avsedd effekt. Tidningar, radio och tv har hängt på och kampanjen mot älgen är i full gång.
Inget sägs om tillgången på viltbete i våra skogar. Inget om dåliga röjningar. Inte ett ord om granifieringen som inte bara resulterar i ökat betestryck på de tallungskogar som finns, utan också i en biologisk utarmning av mängder av andra arter.

Jag ringer jaktvårdskonsulent Elias Turesson i Kronoberg för att resonera om Skogsstyrelsens senaste utspel.
– Någon måste stå upp för viltet och de andra värdena i skogen, säger han.
Och så räknar han upp en lång rad argument till varför han är skeptisk till Skogsstyrelsens senaste larm.
• Man kan inte dra några slutsatser efter ett års inventering – trender ges först efter tre års inventeringar (skogsbranschens olika aktörer har varit noga med detta och är det också i pressmeddelandet när det gäller de minskade betesskadorna i norra Sverige).
• Älgen och viltet är en del av den biologiska mångfalden och mul- och kvistbete ökar snarare mångfalden i landskapet. Hävd av markerna har minskat i decennium i takt med att lantbruk läggs ner, men är oerhört viktigt för mångfalden.
• Viktigt är att viltanpassa skogs- och jordbruket för att skapa foder och skydd åt det vilda. Inte i första hand för att öka viltstammarna, utan för att fördela betestrycket.
• Modern forskning visar att skogsskötseln och fodermängden har större betydelse för betestrycket än antalet älgar. Läs mer här.
• Röjning är den viktigaste åtgärden för både skogsproduktionen och viltfoder. Det gäller ha reservstammar kvar i röjningen och spara allt av RASE (rönn, asp, sälg och ek), samt framför allt spara redan betade träd och buskar.
• Av diskussionerna i älgförvaltningsområden, älgskötselområden och jaktlag i södra Sverige att döma, så är inte situationen sådan som skogsbolag, Skogsstyrelsen och inventeringsmetoden SydÄbin beskriver den.

Det här är inte första gången Elias Turesson tar debatten med skogsbruket om älgskadorna. Långt därifrån. Och jag tänker: det är bra att vi har dessa kunniga jaktvårdskonsulenter i Jägareförbundet, som är beredda att stå upp för vårt viktigaste vilt.
Som balanserar debatten när larmet kommer.

Redaktör

Jan Henricson är Svensk Jakts redaktör för södra Sverige.

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Skribent

Jan Henricson

jan.henricson@svenskjakt.se

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Delta i debatten

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till debatt@svenskjakt.se

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar

Senaste från Annonstorget