Inför årets älgjakt avstängde det statliga skogsbolaget Sveaskog ett jaktlag i Lyckseletrakten från möjligheten till älgjakt.

Under senaste vårvinter ville Sveaskog, i ett område nära Lycksele, jaga älg i djup skarsnö från helikopter. Detta trots att älgjakt på skarsnö sedan länge är förbjudet, eftersom det handlar om kvalificerat djurplågeri.

Skarjakt på älg medför att djuren skaver upp skinnet på benen. Enligt brottsbalken är djurplågeri förbjudet, enligt jaktlagen får jaktviltet ej orsakas onödigt lidande.

Jaktetik saknas

Länsstyrelsen i Västerbotten avslog Sveaskogs ansökan om vårvinterjakt på älg. Men sedan överklagade Sveaskog länsstyrelsens avslag till Naturvårdsverket.

En tjänsteman på den myndigheten överprövade då länsstyrelsens beslut och tillät jakt på älg i det aktuella området fram till den 12 april. Då är älgkor långt gångna i dräktigheten, vilket skulle förvärra graden av djurplågeri.

Det går inte att jämföra skarjakt på älg med till exempel att björnar avlivas från helikopter vid skyddsjakt, eller när älgar märks för forskningsändamål från helikopter. Det sker inte som hetsjakt i djupsnö med skare.

Nu blev jakten ändå inte av, sannolikt på grund av att jägare har insikter om jaktetik, medan tjänstemannen på Naturvårdsverket tycks sakna detta.

Hur Sveaskogs ledning tänkte i denna fråga är kanske något den ansvarige ministern bör titta närmare på.

Ett månlandskap

Skogsbolagen ödelägger systematiskt den nordsvenska naturen.

Här ovanför är en bild som jag tog den 21 september i år. Den visar ett landskap, där det tidigare växte en äldre sumpskog med en blandning av gran och björk, samt enstaka tall och asp. Nu ser det ut som ett månlandskap, markberedningsfårorna är en halv till en meter djupa.

Denna bild är tagen på skogsbolaget Holmens markinnehav i Västerbottens kustland. Så här ser det ut i även stora delar av övriga Norrland. Skogsbolagen slår ut naturen och det får man fortsätta göra.

Det största hotet

Man kan ibland höra klagomål på att regnskogarna skövlas i Brasilien och att skogar i Sydostasien omvandlas till palmoljeplantager. Det ser likadant ut i norra Sverige, även här sargas landskapet. Skog omvandlas systematiskt till monokulturer med tall.

Denna verksamhet utgör det största hotet mot svensk miljö, både mot biologisk mångfald och mot klimatet. Cirka 53 procent av samtliga svenska rödlistade arter är skogslevande.

Förbränning av skogsbränslen, samt nedbrytning av hyggesavfall, orsakar ett årligt utsläpp på cirka 80 miljoner ton koldioxid. Då är inte utsläppen från förbränning av importvirke, från nedbrytningen av humus på hyggena, avverkningens minskning av skogstillväxten, eller utsläpp från dikade våtmarker medräknade.

Skulle dessa utsläpp tas med torde skogssektorns utsläpp uppgå till bortåt 100 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år.

Inga nya träd

Från det övriga svenska samhället – annan industri, vägtrafik, flyg, med mera – är det sammantagna utsläppet cirka 50 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år.
Eftersom avverkade områden inte får nya träd som återtar koldioxiden, förrän om kanske 50–100 år och vi enligt IPCC:s 1,5 grader Celsiusrapport ska halvera de globala utsläppen till år 2030, måste skogsbränsle räknas ha samma klimatpåverkan som fossila bränslen.

Detta ska ställas mot att skogsnäringen enbart bidrar med 2–3 procent till statsskatten, ej inberäknat inbetalning av skatt på aktieutdelningar eftersom riksdagens utredningstjänst inte kan ta fram den summan. Vidare, att bidraget till sysselsättningen ligger på 1,5–3 procent, beroende på vilka jobb som inberäknas.

Återför ägande

Så vad kan man göra åt situationen? Förslagsvis bör, genom lagstiftning, samt via konsumentmakt, skogsbolagens nuvarande maktposition begränsas.

Vi bör lära av historien. Under andra hälften av 1800-talet koloniserade skogsbolagen delar av Norrland. Det medförde en riksdagsdebatt kring den så kallade Norrlandsfrågan, som bland annat mynnande ut i 1906 års bolagsförbudslag. Den lagen har sedan dess förbjudit aktiebolag att öka sina skogsinnehav.

Kanske borde jordförvärvslagstiftningen än en gång ses över, men denna gång gällande möjligheterna att successivt minska skogsbolagens markinnehav.
De områden som bolagen roffade åt sig under baggböleriepoken bör återförs till privat och statligt ägande.

En tragedi

I Garrett Hardins artikel i tidskriften Science från 1968 diskuterades hur enskilt privat ägande kan motverka ett allmänt rofferi, det Hardin benämnde ”allmänningarnas tragedi”.

Bland annat utifrån detta bör aktiebolagslagstiftningen ses över. En regel bör införas som utgår från det faktum att vi har en global kolbudget att förhålla oss till. Det innebär att bolagens verksamheter rimligtvis inte längre ska få bidra till stora utsläpp av växthusgaser till atmosfären.

Bojkott räddar skog

Även köpbojkott bör användas. I början av 1980-talet lyckades den ideella organisationen FURA som kämpade för fjällskogen, få den tyska Springer-koncernen att bojkotta svenskt papper. Om det inte skett skulle även fjällskogen nu i stora delar vara kalhuggen.

Näringsdepartementet bör ändra Sveaskogs ägardirektiv, så det bättre följer resultaten från Sveaskogs interna utredning om ekosystemtjänster. Den utredning som för några år sedan genomfördes av ekonomen Pavan Sukhdev.

Stig-Olof Holm

Fil. Dr i ekologisk botanik