Björn Törnvall.

Karl Hedin och hans försvarare Sven Severin har nu lämnat in en ny bevisuppgift till tingsrätten i Västmanlandsfallet. Den innehåller bland annat information om en anmälan mot miljöåklagarens Lars Magnusson huvudvittne i Västmanlandsfallet, om stämpling till mord på hennes make, som också är åtalad i målet.

Ett mycket allvarligt brott, som miljöåklagaren och miljöpolisen känt till, åtminstone sedan i slutet av januari 2019.

Flera anmälningar

Miljöpoliserna i Artskyddsgruppen hos Nationella operativa avdelningen, NOA, och miljöåklagare Magnusson vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott, REMA, har tidigare tagit del av flera polisanmälningar mellan makarna, som inlämnats till polisen i Fagersta.

Dessa ärenden flyttades därifrån till polisen i Västerås för handläggning. Bland dem fanns även en mycket allvarlig anklagelse mot ”den trovärdiga källan” om stämpling till mord, inlämnad av hennes make, det tilltänkta offret. Anmälan gjordes för drygt ett år sedan, den 25 januari 2019.

Antagligen dikterades miljöåklagarens och miljöpolisernas intresse av mordplanerna, av att dessa om de kunnat utredas professionellt, hade raserat huvudvittnes trovärdighet totalt.

I så fall hade Lars Magnussons mycket omskrivna, men svagt grundade åtal för påstådda grova jaktbrott i Västmanlandsfallet omöjliggjorts redan då.

Enögd häxjakt

I Västmanlandsfallet har vi sett hemlig telefonavlyssning brytande mot lag och rättspraxis, grova bevisförvanskningar, stark press mot avhoppad tidigare ”trovärdig källa” för att få henne tillbaka till sin tidigare roll som informatör, samt samarbete med henne om utplantering av giftpreparerade falska bevis.

Detta är något av det som observerats i dessa miljöpolisers och miljöåklagares lika absurda, som enögda häxjakt på Karl Hedin, under mer än två och ett halvt års tid.

Varför har denna jakt varit så viktig för miljöpoliserna och REMA-åklagarna? Det hela känns mera som politik än som juridik.

Locket har lagts på

Hittills har inga motåtgärder alls vidtagits från berörda högsta ansvariga chefer eller utredande åklagare. De har endast kollegialt lagt locket på och bagatelliserat det som de helst inte velat se.

Frågan måste därför ställas till rikspolischefen Anders Thornberg, om hans miljöpoliser inom artskyddsgruppen hos NOA:

Hur kan en riktig polis acceptera att dessa miljöpoliser, tillsammans med REMA:s åklagare, upprepat agerar utanför lagens råmärken?

Hur kan riksåklagaren Petra Lundh acceptera att välgrundade påpekanden om tjänstefel begångna av tingsrättsdomare, miljöpoliser inom NOA och miljöåklagare inom REMA, rutinmässigt bagatelliseras av utredande särskilda åklagare och förklaras vara så ringa att de inte är straffbara?

Var finns förmågan att inse riskerna med det politiserade maktmissbruket?

Missbruk av förtroende

Vi möts numera ständigt av beskedet att det saknas resurser hos polis och åklagare för att utreda och beivra verkliga allvarliga brott.

Hur kan det då finnas medel och personal till detta meningslösa slöseri med skattebetalarnas pengar på rena struntärenden?

Att hut nu äntligen verkar gå hem gläder säkert många. Men frågorna om hur denna rättsskandal kunnat få lov att fortsätta utvecklas och plåga oskyldigt anklagade under flera år, måste Åklagar- och Polismyndigheternas högsta chefer ändå besvara.

Framför allt måste de göra något åt den för demokratin allvarliga utvecklingen, för att säkerställa att detta missbruk av förtroende och resurser inte kan upprepas.

Frågorna går givetvis vidare och riktas även till ansvarigt statsråd i regeringen, justitieministern Morgan Johansson.

Björn Törnvall