I Europaparlamentet arbetar vi med rekommendationer till EU-kommissionen rörande tillämpningen av art- och habitat- och fågeldirektiven i medlemsstaterna.

Även om det är mycket arbete som återstår innan vi lyckas förändra direktiven är det tydligt att allt fler fått upp ögonen för att direktiven ställer till problem för skogsbruket, jägare och de som bor utanför våra storstäder.

Det handlar om allt från rovdjur som lever för nära inpå människor, problem där skogsägare av olika skäl inte kan avverka sin skog till utmaningarna i delar av skärgården där inget växer på grund av en för stor skarvpopulation.

Liknande problem – inte minst med vargen – börjar nu kollegor i länder som Italien, Tyskland, Österrike och till och med Holland att uppmärksamma. Mycket arbete återstår men på lång sikt gör det här skillnad och de rekommendationer Europaparlamentet snart lämnar över till EU-kommissionen hade sett helt annorlunda ut för bara några år sedan.

Behov finns

Det finns utan tvekan ett behov av att på EU-nivå revidera naturvårdsdirektiven för att komma till rätta med det underliggande problemet att direktiven är statiska och inte tar hänsyn till dynamiska förändringar hos djurarter och habitat.

Det betyder dock inte att regeringen kan sitta med armarna i kors och vänta på förändringar initierade i Bryssel. Regeringen kan redan nu göra mycket för att genomförandet av direktiven ska bli bättre.

Orimliga följder

Naturvårdsdirektivens utformning har, som jag har uppmärksammat vid otaliga tillfällen, fått orimliga konsekvenser. Det krävs ett undantag från lagstiftningen för att jaga skarv i Stockholms skärgård, fastän skarven är en av de vanligast förekommande fåglarna som knappast behöver skyddas som den gör i fågeldirektivet.

Lika orimligt är det att EU-kommissionen jagar Sverige och hotar drar oss inför EU-domstolen för att vi beslutar om licensjakt på en livskraftig vargstam.

Skogsägare drabbas hårt

Även den svenska skogsnäringen påverkas på ett orimligt sätt av hur Sverige valt att tillämpa naturvårdsdirektiven.

Det har förekommit flera fall där skogsägare som vill avverka sin egen skog förbjudits därför att en fågel som skyddas av direktiven flugit genom ett skogsparti eller därför att det vid inventering av skogen visat sig att sällsynta svampar som bombmurkla – som inte ens skyddas av EU-reglerna – växer i skogen.

Det går att ansöka om undantag också i sådana fall, men de beviljas sällan.

Jakt på skarv är tillåtet

Trots att direktiven skulle behöva moderniseras finns det saker som den svenska regeringen kan och bör göra redan i dag för att förbättra tillämpningen av reglerna. Låt mig ge ett par konkreta exempel på vad regeringen kan och bör göra:

• EU-kommissionen har vid upprepade tillfällen klargjort att jakt på skarv är tillåtet i förebyggande syfte också i fall där allvarlig skada på natur eller fiske inte går att belägga i varje enskilt fall.

Trots det beviljar länsstyrelserna sällan några undantag. När undantag väl beviljas är det ofta i för liten omfattning och när skadan redan uppstått.

Myndigheterna har uppenbarligen inte kommit till insikt om problematiken.

Regeringen behöver därför tillrättavisa dem och korrigera deras uppdrag, så att vi kan jaga skarv i förebyggande syfte.

• Art- och habitatdirektivet erbjuder medlemsstaterna möjlighet att uppmärksamma EU-kommissionen på bevarandestatusen hos olika populationer i linje med den vetenskapliga utvecklingen, för att säkerställa att arter har rätt skyddsstatus

Regeringen bör göra EU-kommissionen medveten om vargpopulationens gynnsamma utveckling i Sverige och att bevarandestatusen således bör ändras från “strikt skyddad” till “normal förvaltning”. På så vis kan förvaltningen av vargen bli mer ändamålsenlig.

Regeringen gör för lite

Jag kommer oförtrutet fortsätta att arbeta för att direktiven ska ändras. På långt sikt är jag övertygad om att det är möjligt.

Men i väntan på detta måste regeringen se till att tillämpningen av direktiven ska bli så bra som möjligt. Det är minst lika viktigt och det ena utesluter inte det andra.

Därför är det hög tid att regeringen visar större handlingskraft i frågan, och värnar svenska intressen och förbättrar spelreglerna för såväl artskyddet som för skogs- och fiskenäringarna och bryr sig om samhället utanför storstäderna.

Christofer Fjellner (M)

Europaparlamentariker