Jag ifrågasätter inte samiska rättigheter. Men jag ifrågasätter att rättvisa för en grupp ska byggas på att andra stängs ute – både samer utanför samebyar, och icke-samiska ortsbor, skriver debattören. Foto: Per Jonson
Jag är både same och icke-same. Jag är uppvuxen i en by där befolkningen har både samiska och icke-samiska rötter, och ser verkligheten från två håll.
Därför vill jag säga något som sällan får plats i debatten:
Det finns människor – familjer – som i generationer har levt i norra Sverige, brukat marken, jagat, fiskat, byggt hus och levt med naturen. Många av dessa är inte samer, men deras närvaro och historia är lika gammal och djupt förankrad som någon annans. De levde här långt innan Sveriges gränser drogs.
Trots det är de idag osynliga i diskussionen om rättigheter.
Mediebilden bidrar till detta. Ofta framställs samer som det enda folk som har rätt till platsen, medan icke-samer i norr reduceras till ”majoritetsbefolkning”, ”inkräktare” eller till en tyst bakgrund.
Detta är en orättvis förenkling som förminskar verkliga människor med stark lokal förankring och historisk närvaro. Den bilden köps ofta av både staten och storstadspublik – men den stämmer inte med verkligheten.
Samtidigt får en mycket liten grupp samer som är renskötare och medlemmar i samebyar – juridiskt definierade som ekonomiska föreningar – särskilda rättigheter till mark, jakt, fiske och inflytande.
Läs Svensk Jakts samtliga artiklar om fjälljakt
Renskötseln bedrivs i dag med skotrar, helikoptrar, fyrhjulingar och andra moderna metoder. Det är en näring, inte ett traditionellt levnadssätt i praktisk mening.
Och den näringen är i vissa fall starkt skyddad – medan andra som också brukat och levt på platsen i generationer, lämnas helt utan inflytande.
Jag ifrågasätter inte samiska rättigheter. Men jag ifrågasätter att rättvisa för en grupp ska byggas på att andra stängs ute – både samer utanför samebyar, och icke-samiska ortsbor.
Vi kan inte prata om historisk rätt och samtidigt ignorera de människor som också burit, brukat och försvarat platsen genom århundraden.
Nedan följer fyra förslag för rättvisa, i praktiken.
• Reformera rennäringslagen så att den inte utestänger majoriteten av samer och andra som historiskt brukat samma marker.
• Gör samebyarna öppna och demokratiska – inte slutna föreningar där en liten grupp styr över stora ytor.
• Erkänn historisk närvaro oavsett etnisk tillhörighet. Alla människor med djupa band till platsen förtjänar en röst – inte bara de som passar i en juridisk mall.
• Släpp fram fler röster från landsbygden – inte bara aktivister, myndigheter eller experter. Låt verkligheten berättas av dem som faktiskt lever här.
Jag tror på att skydda kulturer. Men jag tror ännu mer på att skydda människor.
Det kan inte göras genom att ta från några för att ge till andra – utan genom att erkänna allas plats i historien och samtiden.
En person med både samiska och icke-samiska rötter,
uppvuxen i en liten by i nordligaste Sverige
Delta i debatten
- Skriv en debattartikel – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
- Du måste bifoga dina kontaktuppgifter: namn, adress, telefonnummer. Detta eftersom redaktionen måste veta vem du är (kontaktuppgifter publiceras inte).
- Skribenter som skriver under med sitt riktiga namn prioriteras.
- Om du önskar skriva under signatur ska det tydligt framgå. Du får inte använda en signatur som är ett riktigt personnamn, men som du inte själv heter.
- Flera införanden av samma debattör i samma ämne är aktuella om det tillförs nya fakta eller argument i texten.
- Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
- Debattartiklar som skrivs i organisationers, myndigheters, politiska partiers, etc, namn måste också undertecknas av en företrädare.
Exempel:
Fransbygdens jaktvårdsförening
genom ordförande Kalle Karlsson
