Som svar på Jim Vejbys debattartikel vill jag framhålla att en förutsättning för att kunna ha en dialog och nå samförståndslösningar med samebyar och myndigheter är att även jägare har koll på relevanta fakta.

Länsstyrelsens agerande i frågan om avlysningar av fjälljakt kan inte vara en fråga för Europadomstolen. Upplåtelse av småviltsjakt är inte en rättighet. Rennäringslagen är tydlig på den punkten.

Småviltjakt får bara upplåtas om det inte innebär en väsentlig olägenhet för renskötseln. Samebyars rättigheter i berörda frågor kan däremot bli en fråga för Europadomstolen.

En möjlighet

Jag tycker mig ha märkt att det skett en glidning i attityden hos jägarkollektivet sedan den ”fria fjälljakten” infördes.

Den presenterades då som en möjlighet att jaga, en mycket bra möjlighet enligt mig, och enligt förarbetena till rennäringslagen skulle det inte innebära en inskränkning i samebyarnas renskötsel eller deras rätt till jakt och fiske.

Nu har det alltmer kommit att bli en allmän uppfattning bland jägare att upplåtelse till småviltjakt på fjällen är en rättighet att jämställa med att fritt vandra i skog och mark.
Detta är en attityd som även antyds och förs fram även av Jägareförbundet och Svensk Jakt.

Sju jägare

Första året av den ”fria fjälljakten” var jag och mina kamrater ensamma på området på premiärdagen. I år kunde vi på premiären räkna till sju jägare med varsin hund på samma område trots att det var kvoterat till fem jägare! Det är ganska naturligt att ett sådant ökat intresse för ripjakt innebär större intrång i samebyarnas verksamhet.

Det kommer tyvärr att innebära ökande inskränkningar av jaktupplåtelser.

Vill koka kaffe i fred

Jag har i vart fall noterat att fågelhundar med stort sök får renar att flytta på sig. Det är inget att hymla om. Jag tycker inte heller om att det smäller bakom ryggen när jag sitter och kokar kaffe på fjället. Det förtar en del av upplevelsen tycker jag och har blivit en allt vanligare upplevelse.

Låt vara att detta handlar om de första veckorna av fjälljakten på begränsade områden, men det är illa nog.

Allmänt missnöje

Jim Vejby blandar och ger med olika argument som är relevanta och med argument som inte är relevanta. Det är något som hörs även från andra.

Till exempel förs det fram att det i detta sammanhang borde utvärderas hur många renar en areal kan bära och hur stort slitage en motoriserad renskötsel innebär. Det är ju något som länsstyrelsen gör inom ramen för relevant lagstiftning i annat sammanhang och fattar bland annat beslut om högsta renantal.

Det som Vejby för fram är snarast allmänt missnöje med renskötsel som företeelse överhuvudtaget och är tyvärr alltför vanligt.

Samebyars rätt till älgjakt har förövrigt skydd i Rennäringslagen och har alltså företräde före fjälljakten.

Jag efterlyser något ödmjukare svansföring från jägare i denna fråga annars är nog dialog med myndigheter och samebyar inte möjlig. Vi kommer helt enkelt inte tas på allvar.

Johan Nykvist

Jägare med stående fågelhund
Jämtland/Stockholm