Hur man agerat längs vägen och hur man gjort för att få just sin kandidat att framstå som bäst lämpad saknar nog motstycke i Svenska Jägareförbundets historia.

Alltihop påminner mer om en kampanj rörande ett presidentval i USA, än ett val av ordförande och styrelseledamöter till en politiskt oberoende ideell förening.

Flera exempel

Exempel på det är turerna kring Per Klingbjer, som resulterade i att han drog tillbaka sin kandidatur. Han var en ordförandekandidat som uppfyllde de kriterier som man hade, och som jag faktiskt tror hade kunnat leda till något riktigt bra framöver. Att börja kontakta personer med koppling till hans nuvarande uppdrag för att på så vis kunna påverka hela processen är inte okej.

Ett annat exempel är att en länsordförande ringer till enskilda röstberättigade delegater och i första skedet försöker påverka hur dessa ska rösta i ordförandefrågan, men när detta inte lyckas så hör man av sig igen och vill ha reda på mer konkret varför man inte röstar på just det förslag som denna länsordförande förordar.

Spelar ut

Man spelar ut folk tillhörande en och samma länsförening mot varandra, kring en kandidatur som det visade sig så småningom att det inte fanns vare sig förankring kring eller majoritet för.

En styrelseledamot väljer att lämna styrelsen med omedelbar verkan, en vecka innan stämman. Och inte att förglömma den politiska inblandningen i det hela.

Ett regelverk

Är det så här det kommer se ut och vara framöver inför våra förbundsstämmor? Då kanske den kommande förbundsstyrelsens första stora arbetsuppgift blir att ta fram ett regelverk för vad som är okej inför kommande stämmor när det gäller kampanjer och kandidaturer till både ordförandepost och styrelseplatser.

Precis som man har när det gäller ett presidentval i USA.

Man skulle också kunna kalla det konsten att göra något fint och trevligt till något fult och tråkigt.

Per-Arne Olsson

Medlem i Timrå jaktvårdskrets