Eric M Runesson.

Den senaste tiden har många frågor väckts kring Renmarkskommittén, som jag är ordförande för. Jag ser det som en inbjudan till ett konstruktivt samtal.

Arbetet i en parlamentarisk kommitté är speciellt. Det är inte jag ensam utan kommitténs ledamöter som tillsammans beslutar om förslagen.

Ledamöterna nomineras av riksdagspartierna. Därutöver är en grupp sakkunniga kopplade till kommittén, och vi bistås av en grupp experter. Alla har olika roller att spela.

Temporär reglering

Ett delbetänkande ska lämnas i november 2022, om rätten för samebyar att upplåta jakt och fiske på viss mark. I huvudsak gäller det mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Privat mark omfattas inte.

Det är fråga om ett förslag till en temporär reglering, tills utredningen av rennäringslagen i sin helhet blir klar i maj 2025.

Delbetänkandet ska bland annat bygga på en analys av Girjasdomen. Domen rör svåra konfliktytor, men vi kommer att behöva beröra ytterligare svåra konfliktytor innan arbetet är klart. Det kräver en helhetssyn redan från början.

Robust bedömning

Är tidsramen för delbetänkandet för snäv? Kanske.

Antagligen behövs en i viss mån schabloniserad bedömning av historiska förhållanden. Den måste dock vara robust.

Visar det sig att tiden inte räcker för att ge kommittén tillräckligt underlag får utredningen överväga att begära förlängd tid eller inskränka delbetänkandet till de områden som kan utredas. Det får vi ta ställning till då.

Förväntad integritet

Det verkar finnas farhågor att utredningen är partisk eftersom de sakkunniga politikerna representerar endast samiska intressen. Från annat håll har kommit kritik mot att de sakkunniga inte ingår i kommitténs ledamotskrets.

Det ankommer inte på mig att ha synpunkter på detta, men jag utgår från att regeringen förväntar sig att kommittén ska ha integritet nog att överväga sina lagförslag på ett allsidigt sätt, oavsett sakkunniggruppens sammansättning och mandat.

Kan farhågorna handla om att jag som ordförande ska välja bort viss information som kommer från experthåll och på så sätt styra kommittén? En sådan misstänksamhet är förståelig med hänsyn till de konflikter som jakt- och fiskefrågorna inrymmer.

Möter jägare

Jag har därför redan från början tänkt så här:

Mitt ansvar är att se till att ledamöterna får den information som de behöver för att göra sina politiska överväganden. Det handlar om juridiken kring olika handlingsalternativ, men i lika hög grad om alternativens konsekvenser för berörda intressenter (till exempel jägare, fiskare, renskötare).

För att få en bredare bild av jaktrörelsens syn på kommitténs uppdrag har jag därför haft möten med jägarförbunden. Jag har varit angelägen om att det som har framförts ska gå vidare till kommittén i form av mötesanteckningar. Förbunden har gått igenom och godkänt dem.

Ofiltrerad information

På samma sätt har jag arbetat gentemot de andra aktörer som jag har träffat, till exempel samebyarna. Informationen går alltså vidare ofiltrerad.

Kommitténs ledamöter kommer också själva att träffa bland annat lokala jägare på plats i Kiruna i februari. Även detta ser jag som viktigt.

I denna process försöker jag vara öppen mot andra med vad jag själv tror är viktigt att tänka på i ett helhetsperspektiv. Information från experterna måste löpande nå kommittén. Men ingen ska räkna med att just hans eller hennes synpunkter får fullt gehör. Det blir till slut en samlad politisk bedömning mot bakgrund av gällande rätt.

Inga givna svar

Påståendet att utredningen är styrd med flera färdiga slutsatser stämmer inte.

Däremot ska delbetänkandet styras av vissa utgångspunkter – exempelvis folkrätten, grundlagen och en regel om urminnes hävd såsom regeln har uttolkats av Högsta domstolen i Girjasdomen.

Vad innebär då det? Om en rättsregel säger att någon under vissa påvisade förhållanden ska ha rådighet över något, så får regeln praktiskt genomslag.

Inget givet svar

Skulle riksdagen inte gilla regeln kan den ändras – om våra grundlagar medger det och det inte strider mot Europakonventionen eller Sveriges folkrättsliga åtaganden. Det blir då en juridisk bedömning av vad som är möjligt.

Vad kommittén kommer att landa i är ännu öppet, och det finns inget givet svar på vad som bör och kan göras eller om något bör göras alls.

Det är en diskussion som behöver föras i kommittén utifrån de legitima behov som finns.

Egna reflexioner

Man kan lämna över till någon annan att bestämma. Så blir det när man hamnar i domstol. Men man kan också välja att själv äga sina problem och ta eget ansvar i samtal med andra – inte om andra.

För att kunna övertyga någon om att göra något som är bra för en själv måste man förstå den andres behov. Det gör man bäst genom att lyssna. Och visa att man har hört.

Kraftanvändning fungerar sällan långsiktigt; en kraft brukar mötas av en kolliderande motkraft.

I detta ligger ett val att alltid vara redo för samverkan. En bra början är att försöka rådgöra med dem som berörs av ens eget agerande innan man agerar. Och det är aldrig fel att försöka hjälpa andra för att hjälpa sig själv.

Det konstruktiva samtalet mellan berörda är ett instrument för det. Jag hjälper gärna till i det samtalet.

Eric M Runesson

Ordförande Renmarkskommittén