När vi startade en namninsamling för att rädda löshundsjakten fick jag en fråga från en chef inom landsbygdsavdelningen på en av våra länsstyrelser: ”Vad handlar det om? Vem vill stoppa jakten med löshund?”

Uppenbarligen ser länsstyrelserna bara våra rovdjur som hotade. Det pratas mångfald, gäller det bara vilda rovdjur? De verkar inte se helheten och effekterna av en utebliven rovdjursförvaltning.

Snälla tjänstemän inom Naturvårdsverket och länsstyrelser, det handlar inte om att någon konkret vill stoppa löshundsjakten.
Det handlar om att ni kommer att tvinga jägare att ge upp löshundsjakten. Detta för att ni vägrar förvalta rovdjursstammen precis som alla andra vilda djur.

Ett stort hot

Löshundsjakten står under stort hot just nu. I stora delar av mellersta Sverige är jaktformen med drivande, stötande, ställande och skällande jakthundar omöjlig att genomföra.
Folk kopplar sina hundar och slutar jaga. Det växer fram en stor ilska, uppgivenhet, och sorg. Allt oftare hör man jägare säga:

”Det här är min sista hund. Det är ingen idé att köpa en valp längre. Jakten är slut, jag vågar inte släppa längre. Jag vill inte riskera att sluta dagen med att komma hem till familjen med ett tomt koppel.”

Arbete raseras

Framtiden ser mörk ut för de nordiska jakthundarna. Vad händer när jägare slutar köpa valpar, uppfödare ger upp och ett mångårigt avelsarbete raseras?
Vissa raser har så liten avelsbas att det närmar sig gränsen för vad en ras klarar av. Vi har hundraser med färre registreringar per år, än vad det föds valpar i vargreviren.
Löshundsjakten är riktigt illa ute och krisen kommer rusande mot oss. Jag hävdar att det är ni på Naturvårdsverket och tjänstemännen inom alla våra lokala länsstyrelser som kommer att utrota ett helt kulturarv och ett stort antal djurraser.

Kom ihåg dem
Drever, schiller, smålandsstövare, gotlandsstövare, finsk stövare, haldenstövare, hygenstövare, dunkerstövare och hamiltonstövare. Nordiska drivande hundraser, kom ihåg dem!
Finnspets, norrbottenspets, våra nordiska trädskällare.
Alla är värda att bevaras som de raser de avlades fram till att bli, tillsammans med våra älghundar, gråhund, jämthund, hälleforsare, svensk vit älghund och karelare.

Fler som påverkas

Min fråga kära tjänstemän:

Är det värt det, varför är rovdjuren mer värda än våra nordiska djurraser?

För i det långa loppet kommer inte bara jakthundarna påverkas. Våra inhemska nordiska lantraser, nötdjur, får, och getter hotas. Vem kommer i framtiden orka med djurhållning när viltstammarna minskar i skogen och tamdjuren blir det primära middagsmålet?

Vi måste se till att säkra vår löshundsjakt som ett immateriellt kulturarv, vi måste få en funktionell vargförvaltning som inkluderar jakt. Vi måste få vargen att förstå att hålla sig undan människor och tamdjur. En hund i skogen ska betyda fara.

Benneth Thyr

Initiativtagare till uppropet Rädda löshundsjakten (finns på namninsamlingssajten skrivunder.com)