Detta med chock är omdiskuterat vad avser kulammunition, men visst behövs en expansion och därmed energiöverföring för att skapa kaviteten, hålet. Men det är hålet som orsakar skada och dödar om vitala organ träffas.

En pil behöver inte expandera (ok, mekaniska spetsar…). Mer korrekt är dessutom att diskutera spetsen som är verkansdelen. Jaktspetsen dödar genom sina skärande ytor, ofta tre eller fyra stycken med en diameter om minst 25 millimeter.

Skär sönder vitala organ

De rakbladsvassa eggarna skär sönder vitala organ i bytesdjuret så att det dör. Ungefär på samma sätt som kulan slår sönder de vitala organen.

Ett rakbladssnitt leder till en kraftigare blödning än trubbigt våld (kula) och en snabb avblödning leder till högre hjärtfrekvens, vilket leder till ännu snabbare avblödning. Medvetslöshet och död inträffar normalt inom max tio sekunder, oftare snabbare.

En jaktspets har en frontarea som närmar sig noll vilket har stor betydelse när vi diskuterar inträngning i bytesdjuret.

Projektilens hastighet är snarare 80 meter per sekund än 150 meter per sekund som Weidinger påstår. Oftast nås ändå fullt genomslag genom djurkroppen.

Pil och spets är konstruerade för att skära och passera igenom djurkroppen, till skillnad från kulan som är konstruerad för att expandera och stanna i kroppen. Jämför inte äpplen och päron.

Går kort sträcka

Min egen erfarenhet från ganska så många pilskott som resulterat i dödade byten är att pilen oftast passerar helt igenom djurkroppen och att djuret sällan går längre än 30–60 meter innan det faller ner dött.

Detta gäller för alla mina bytesdjur som hare, rådjur, vitsvanshjort, svartbjörn, gnu, oryx och kudu, med flera.

Om man missar vitala organ så kan det gå bra ändå med en pil därför att kraftiga blodkärl träffas, men en dålig träff är en dålig träff vare sig man skjuter med kula eller pil.

Ulf Backman

Instruktör IBEP, bågjägare, bössjägare