Jakten är under ständigt angrepp från den sittande regeringen.

Diverse försök att göra livet surt för legala vapenägare kommer på löpande band, men har stoppats av riksdagen.

Miljödepartementet sa ja till EU-kommissionens förslag att förvandla i princip hela Sverige till en våtmark och därigenom förbjuda blyhagel. Att man sedan i omröstningen tvingades säga nej efter EU-nämnden sagt sitt hjälpte föga.

Att EU har ännu ett förslag på gång om att totalförbjuda bly i ammunition gör inte saken bättre.

Därefter står nästa EU-förslag på tur, om att förbjuda all mänsklig verksamhet, utom sol- och vindkraftverk naturligtvis, men inklusive jakt och fiske, på minst 10 procent av landets yta.

Det återstår att se hur regeringen hanterar de frågorna. Om man står upp mot EU, för jakten och fisket, eller gör som vanligt, viker ner sig och tar på sig lite extra.

En våt filt

Den nästan fanatiska vurmen för stora rovdjur ligger som en våt filt över jaktens framtid. Särskilt vargen gör jakten med löshund till en riskfylld sysselsättning.

Naturvårdsverket gör sitt yttersta för att förhindra en trovärdig förvaltning av vargstammen. Man ger till och med forskarna fel förutsättningar när de ska räkna fram hur stor licensjakten kan vara.

Det är svårt att tro att årets felräkning var ett misstag, så inkompetenta kan man helt enkelt inte vara.

Polisen satsar stora resurser på att försvåra träningsskyttet genom att krångla till reglerna kring jaktstigar och skjutbanor.

Dessutom har Polismyndigheten inte tid att besiktiga banorna.

Provocerande beslut

Nu skyller ansvarig minister på EU när hon börjar montera ner Jägareförbundets allmänna uppdrag. Att man sedan lägger upphandlingarna och disposition av pengarna i händerna på den myndighet som har absolut lägst förtroende hos jägarkåren är direkt provocerande.

Miljöpartister jublar och kallar det för en seger och socialdemokrater försäkrar att pengarna ska gå tillbaka till jaktrelaterade frågor.

Det framstår som om S vikt ner sig för MP när det gäller hanterandet av de medel som betalas in för jaktvårdsavgiften. Nu återstår att se om jägarna tvingas finansiera jaktmotståndare.

Ska krånglas till

Vi har länge hört om en förenkling av försäljning av vildsvinskött. Det ser, som väntat, ut att bli en byråkratisk och dyr lösning.

Förslaget från livsmedelsverket om att en fyra timmar lång utbildning ska kosta 4.000 kronor per deltagare är ju knappast realistiskt, utom för några få. Sedan ska jägaren efter genomgången utbildning söka tillstånd för att få sälja köttet.

Jag gissar att den processen också kommer att kosta några tusenlappar. Vips är man uppe i kostnader i samma nivå som företag som jobbar med livsmedel får betala.

Om något kan krånglas till så ska det naturligtvis göras krångligt och helst kostsamt. Hur många fler vildsvin kommer att fällas efter att man genomfört en sådan reform?

Det är som att jägarna förväntas lösa andras problem, och dessutom betala för det.

Ett samhällsintresse

Man påpekar från olika håll att jakten är ett särintresse, en hobbyverksamhet vars utövare inte ska ha något att säga till om.

Att påstå att jakt skulle vara ett särintresse är tämligen befängt. Samhället är beroende av att jägarna håller viltstammarna i schack, utför skyddsjakter och löser trafikeftersöken.

Att jakt är en hobbyverksamhet är det däremot ingen tvekan om. Men man måste komma ihåg att en hobby utövas för att det är roligt. Jägaren är beredd att betala för att göra det, men bara så länge han eller hon tycker att det är roligt.

I det fallet skiljer sig inte jakt från andra fritidsintressen, när något blir för besvärligt lägger man av och börjar med något annat i stället.

Jag är rädd för att om man summerar ihop allt som pågår, så börjar många jägare fundera på om det verkligen är roligt, och värt pengarna, att jaga.

Sluta krångla

Jägarna är en resurs för samhället, liksom viltet. Låt oss i stället göra det attraktivt att jaga. Sluta krångla med jakten, underlätta i stället.

Ta bort alla jakt-, skytte- och vapenrelaterade frågor från Naturvårdsverket och Polisen. Jägarkårens förtroende för dessa myndigheter är så lågt som det bara kan bli.

Låt istället de frågorna hanteras av en ny myndighet som förstår frågorna och inte har någon egen agenda.

Markägare, samhället i stort och jägarna har ett gemensamt intresse av att det finns en attraktionskraft i jakten. Låt oss åstadkomma det.

Jägarna utgör idag bara 3 procent av befolkningen, men gör ett stort arbete med viltförvaltning och trafikeftersök. Det behövs många fler jägare för att hantera framtidens utmaningar.

Andra intressen

Om vi ska kunna rekrytera nya jägare så måste de styrande tänka om. Fortsätter man på den nu inslagna vägen kommer nyrekryteringen att försvåras. Befintliga jägare kommer dra ner på jakten, inte skaffa ny hund när den gamla gjort sitt.

Vad får ett minskat jagande för konsekvenser för samhället i stort? Fundera på det innan ni fortsätter driva den här jaktpolitiken.

Som sagt, jakten är en hobby för de flesta. När man känner sig motarbetad är det inte så roligt längre, då drar man ner på jakten, alternativt slutar helt.

Det finns andra fritidsintressen att lägga sin energi på.

Intressen som inte motarbetas av regeringen.

Björn Isaksson

Bottnaryd