Nu är augusti månad 2020 inne i sina sista skälvande minuter. En månad då kammaråklagaren Lars Magnusson hos Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott, REMA, för sjätte gången hade lovat att fatta beslut om åtal ska väckas i det så kallade Västmanlandsfallet.

Inte heller denna gång höll han sitt löfte! Det finns nog ingen med insyn i ärendet, som är förvånad över detta bedrövliga agerande.

Stora kostnader

Västmanlandsfallet bygger på ett antal dokumenterade och erkända lögner från en person och en avsiktlig missuppfattning av ett avlyssnat telefonsamtal, i ett påstått men icke inträffat jaktbrottsärende.

Rättssystemet har hittills lagt ned ett stort antal miljoner och snart 2,5 års arbete i fallet, för att skada Karl Hedin, hans anställda och hans företag.

Varför kan jag undra, tål inte staten Karl Hedins befogade kritik, mot haveriet i rovdjurspolitiken?

Utredningsarbetet inkluderar flera fall av allvarliga förvanskningar av centrala bevis för att få oskyldiga dömda och straffade. Utredningen är utförd av ett antal om jakt totalt okunniga miljöpoliser med egna agendor hos NOA. Dessa är i sin tur instruerade och ledda av två, eller kanske tre, om jakt lika okunniga miljöåklagare hos REMA.

Rån, mord och överfall

Det tycks inte finnas någon gräns för hur mycket detta struntärende, att någon påstås ha tänkt skjuta en varg, får kosta skattebetalarna.

Samtidigt skyller polismyndigheten sin oförmåga att skydda allmänheten mot den växande organiserade brottsligheten på resursbrist.

Skandalen blir särskilt tydlig när man sätter detta ickeärende som Västmanlandfallet utgör, i relation till den i städernas ytterområden pågående handeln med droger, övertagande av polisens våldsmonopol och ett ökande antal mycket brutala rån och överfall, samt mord med skjutvapen och kniv på gator och torg.

I fritt fall

Det vi nu ser i Västmanlandsfallet, liksom i flera andra så kallade jaktbrottsmål på senare tid, är inget annat än ett rättssystem i fritt fall.

Rättssystemets livsviktiga oberoende hotas allt mer av en pågående politisering och ett till synes oåtkomligt tjänstemannavälde där alla kollegialt håller varandra om ryggen, utövat av aktivister med egna agendor i departement, myndigheter och statliga verk.

Det verkar inte finnas någon ansvarig person eller någon enhet inom staten, som ens reagerar på denna farliga utveckling och helt galna prioritering av de knappa resurserna. Hur kan man inte se det som händer, med vårt en gång så trygga och välordnade samhälle?

Ängslighet och röstfiske

Björn Törnvall.

Varför vill man inte se och tala öppet om problemen, varför gömmer våra styrande hellre sina huvuden i sanden? Varför inte öppna ögonen och se hur våra grannar i Danmark arbetar?

Vi har helt enkelt inte råd att vänta med att röja upp i detta svenska moras skapat av röstfiske, ängslighet och naivt missriktad godhet.

Vi måste börja här och nu – inte vänta på utgången av nästa riksdagsval 2022!

Björn Törnvall