2019 var det höga skador. Sedan dess har det varit en ganska jämn nedgång. Om man räknar minskningen från 2019 blir den procentuella nedgången som följer:

I Götaland har skadorna minskat från 16 till 13 procent, vilket är 19 procents nedgång i skador.

I Svealand har skadorna minskat från 13 till 10 procent, vilket är en nedgång med 23 procent.

I Södra Norrland är motsvarande siffror 13 till 9 procent, som är detsamma som 31 procent nedgång.

Trenden är ganska jämnt sjunkande över åren. Norra Norrland avviker och har en svagt ökande trend.

Länk till Skogsstyrelsen för kontroll av skadesiffrorna.

Älgstammen har under samma tidsperiod gått ner med 13 eller 21 procent nationellt – olika siffror beroende på om det är älgobs eller avskjutningsstatistik.

Kommentarer till 2024 års Äbin

Södra Norrland: Nedåtgående trenden bruten, 2023 9 procent, i år 10 procent. Svealand: Nedåtgående trenden bruten, 2023 10 procent, i år 12 procent.

Götaland: Här har den sjunkande trenden hållit i sig från 2023, 13 procent, till 12 procent i år.

Skadesiffrorna stämmer med älgobsen, älgstammen har ökat i Norrland och Svealand men minskat i Götaland.

Man kan ha synpunkter på Äbin lokalt och över enstaka år, men övergripande verkar metoden fungera. Av ovan måste man dra slutsatsen att en minskad älgstam ger minskade skador och så har skett i Sverige.

Karl Hedin om stora bolagen

Karl Hedin tror i debattartikeln Äbin kan inte användas för att bedöma framtidens virke att det bara är de stora bolagen som har synpunkter på betesskador. Men även mindre markägare tycker att klövviltsskadorna är för höga. Markägare som representeras av bland annat LRF.

Om betesskadat timmer

Karl Hedin hävdar att det inte kommer in något skadat virke till sågarna. Det är möjligt att det är så. De tänkbara orsakerna till det är flera:

• Granifieringen, man har planterat gran för att tallen blev betesskadad och föryngringen blev förstörd. Andra lösningar på högt betestryck som några markägare tagit till är att hägna tallföryngringen eller Tricobehandlat densamma, vilket medför kostnader. Apropå kostnader, man måste röja en betesskadad tallföryngring på ett mera komplicerat sätt, som ger en kostnad på betydligt mer än en krona per hektar.

• Skadat träd blev brännved eller massaved, en stock mindre till sågen. Detta innebär vanligtvis en ekonomisk förlust på mer än en krona per hektar.

• Det blev ingen tallskog alls. Jag har till exempel två områden där det växer björk i stället för tall. Tallen blev uppäten av älgen.

Meningsfull jakt

Karl Hedin tycker att man kan hålla en älgstam upp till 15 älgar per 1000 hektar. Det kan man inte.

Kanske måste det vara olika måltal beroende på om det är en gran- eller talldominerad mark. Det verkar så om man tar del av forskningen på klövviltsfoder.

I en talldominerad skog kan det vara ett högre måltal, särskilt om skogen föryngrats med sådd eller fröträd. Men alla föryngringar som gjorts med tall på senare tid måste bli ett par meter hög innan älgstammen möjligtvis kan få öka något. Det beror ju på lokala nuläget, även minskning kan fortfarande vara aktuellt.

Summa summarum

Tack vare den nya älgförvaltningen har älgstammen minskat och det tycker de flesta tallmarksägare, stora som små, om.

Äbin som inventeringsmetod avspeglar älgstammens storlek landsdelsmässigt.

En älgtäthet på upp till 15 älgar per 1000 hektar är alldeles för högt. Kanske hälften fungerar, på ren skogsmark.

Anders Carlsson