Debatt: ”Folk ställs mot folk när staten utreder jakt- och fiskerättigheter”
Rättigheter och skyldigheter kan inte byggas på etnicitet. Det går inte heller att gottgöra tidigare generationers oförrätter mot en grupp och samtidigt bortse från att fler grupper utsatts för samma saker, skriver Birgitta Isaksson, Kiruna, om Renmarkskommitténs utredning.
Just nu är Renmarkskommittén inne i ett viktigt skede. Kommittén som leds av utredaren Eric M Runesson, ska presentera förslag till ny lagstiftning om vilka som har rätt till jakt och fiske ovan odlingsgränsen i Sverige.
Bakgrunden till utredningen är HD-domen i det så kallade Girjasmålet. Målet som gav Girjas samebys renägande medlemmar ensamrätt att upplåta jakt och fiske på statens mark inom samebyns renskötselområde.
HD-domen beaktar endast förhållandet mellan samebyn och staten och domen utesluter inte att andra kan ha lika eller större rätt då detta inte prövats.
Bortglömd minoritet
Att minoriteter ska få sina rättigheter tillgodosedda är en självklarhet för de flesta människor.
Nu pågår en växande debatt då den bortglömda meänkielitalande nationella minoriteten, som också finns inom renskötselområdet, ser att våra rättigheter och vår historia inte alls beaktas i det förslag som väntas presenteras. Tvärtom.
Utsattes för övergrepp
I århundraden före svenska statens bildande för 500 år sedan levde vi, lantalaiset, även kallade kväner och tornedalingar, sida vid sida med samer i stora delar av Lappland.
Precis som samer har vi som minoritet utsatts för övergrepp, påtvingad assimilering, rasbiologiska experiment och begränsningar av rättigheter att använda vårt språk och uråldriga kulturyttringar.
Under slutet av 1800-talet förbjöds vårt modersmål, meänkieli, i olika sammanhang och våra förfäder tvingades att prata svenska.
En ny konstruktion
I början av 1900-talet blev lantalaiset ovan odlingsgränsen fråntagna rätten att äga renar och bedriva renskötsel, vilket våra förfäder gjort sedan urminnes tider. Den rätten tillföll i stället den nya konstruktionen samebyar.
Övergreppen mot oss fortsätter än i dag, i Sverige år 2023.
I och med Renmarkskommitténs förslag kan rätten att bruka statens mark för jakt och fiske helt tas ifrån oss, som att vi inte finns eller aldrig har funnits. Det är historielöst.
Statens ansvar
Uppropet #vifinnsocksåhär vänder sig inte emot att renskötseln eller samer ska ha kvar sina rättigheter och vi vill inte ha någon ensamrätt i fjällen.
Men vi tycker att staten ska ta sitt ansvar så att vi, boende i Sverige, har kvar rättigheten att använda oss av våra gemensamma resurser.
Faktum är att rättigheterna som riskerar gå förlorade genom förslaget inte bara skulle drabba vår minoritet, det handlar faktiskt om att alla svenska medborgares och många näringars rättigheter kan hotas.
Inom Girjas är jakten och fisket kraftigt begränsad (tillåten endast för boende i Norrbotten) sedan samebyn fick rätten att besluta om upplåtelser.
Påverkad allemansrätt
Det förslag som majoriteten av Renmarkskommittén (S, V, MP, C och L) står bakom påverkar i grunden vilka som ska ha rättigheter på statens mark i framtiden.
Det kan påverka både allemansrätten (det har redan funnits fall där allemansrätten ifrågasatts från rennäringens sida), jakt, fiske och möjligheten att bedriva olika näringsverksamheter.
Om förslagen, med utredningens tillhörande pm som utgångspunkt, blir verklighet kan det påverka allt från besöksnäring till skogsbruk, vindkraftsutbyggnad och gruvindustri.
I förlängningen står kanske den gröna omställningen i Sverige på spel?
Allas intressen
Politikerna måste beakta alla intressen; alla medborgares rättigheter, förutsättningarna för hela näringslivet och inte bara utgå från en näring. Det är många näringar som berörs på de enorma områden som utredningen behandlar.
Rättigheten att verka på statens mark måste finnas även i framtiden, både för renskötseln och för andra näringar.
Det måste skapas möjligheter att leva tillsammans för kommande generationer.
Tänk framåt
Rättigheter och skyldigheter kan inte byggas på etnicitet. Det går inte heller att gottgöra tidigare generationers oförrätter mot en grupp och samtidigt bortse från att fler grupper utsatts för samma saker.
Våra politiker i dag måste ha modet att fatta kloka beslut för framtiden – inte skapa nya oförrätter.
Tänk bara 50 år, kanske 200 år framåt – vad kommer människor då att säga om de segregerande beslut som föreslås i dag?
Krav på avgång
I olika kretsar har det rests krav på en omstart av Renmarkskommitténs arbete och att dagens utredare Runesson avgår. Det är många människor som står bakom de kraven.
En statlig utredning år 2023 måste beakta vår minoritets, de meänkielitalandes, och alla svenskars rättigheter och historia för #vifinnsocksåhär.
Utredaren har svart bälte i karate och juridik, jag har svart bälte i hur det känns att läsa att mina förfäder aldrig funnits, i att bli ifrågasatt och tystad. I Sverige år 2023.
Det bältet skulle jag gärna slänga av mig.
Ställ inte folk mot folk, allas rättigheter måste beaktas!
Fotnot:
Birgitta Isaksson är en av initiativtagarna till hashtaggen #vifinnsocksåhär som skapats i ett försök att påverka allmänheten i frågan.
Delta i debatten
- Skriv en debattartikel – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se - Du måste bifoga dina kontaktuppgifter: namn, adress, telefonnummer. Detta eftersom redaktionen måste veta vem du är (kontaktuppgifter publiceras inte).
- Skribenter som skriver under med sitt riktiga namn prioriteras.
- Om du önskar skriva under signatur ska det tydligt framgå. Du får inte använda en signatur som är ett riktigt personnamn, men som du inte själv heter.
- Flera införanden av samma debattör i samma ämne är aktuella om det tillförs nya fakta eller argument i texten.
- Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.