Skarvens avföring som innehåller stora halter ammoniak tar död på öarnas växtliv och gör våra skärgårdar mindre attraktiva. Träden bleknar och tappar sakta fäste. Samtidigt som detta sker på många platser i Sverige så blundar både nationella myndigheter och EU.

Skarven fortsätter att breda ut sig i stor skala längs den svenska ostkusten. Den äter upp mängder av fisk, vilket drabbar andra naturligt förekommande sjöfåglar.

Skarven riskerar att rubba hela ekosystemet och påverkar både yrkesfiskare och folks vilja att bosätta sig i våra skärgårdar.

I områden där skarven får härja fritt, dör öarna där de anlägger sina kolonier. Skarvskadade holmar och öar förfular våra skärgårdar och riskerar att både skärgårdsboende och turister väljer bort att bo i och besöka dessa områden.

Skarvens offer

En fullvuxen storskarv behöver få i sig 350–500 gram föda under ett dygn. Alla fiskarter i skärgården är skarvens offer i näringskedjan då den är en opportunistisk konsument.

En skarvkoloni med flera dussintals fåglar äter stora mängder fisk, något som leder till att inte bara yrkesfisket drabbas ekonomiskt, utan också fritids- och turistfisket. I förlängningen påverkas även lokala butiker och fiskrestauranger som är beroende av vårt lokala fiske, av att skarven tillåts breda ut sig.

Skärgården kan dö

Det är dags att gå från ord till handling och börja skjuta av skarven i de områden där den får härja fritt. Det är direkt stötande att läsa yttranden där man tar strid för dessa fåglar som förfular skärgården och försvårar för människor att leva där.

Vår skärgård kan i värsta fall dö om inget görs åt skarven och Hälsingekusten kommer inte längre att kunna behålla sin status som en av Sveriges populäraste och vackraste kuststräckor.

Därför är det här en av mina kärnfrågor i det här EU-valet. En omprövning av skarvens skyddsstatus måste fattas på EU-nivå, och den kommer aldrig att omprövas om EU inte lyssnar på Hälsingland.

Adam Rydstedt (M)
Gävleborgs kandidat till Europaparlamentet