måndag 29 november

Opinion

Publicerad 20 december 2013 - 10:29

Debatt

Debatt: Det var nog aldrig meningen…

För ett år sedan sade miljöminister Lena Ek att alliansregeringen skulle försöka begränsa vargstammen till 180 individer för att minska skadorna för landsbygdsbefolkningen. Nu i efterhand så kan vi konstatera att det var en dimridå för att lugna den då mycket hårda opinionen mot en obegränsad vargstam.

Varför 170 – 270 som referensvärde? Förra veckan klubbades rovdjurspropositionen igenom där regeringen hade angett referensvärde för varg skulle ligga inom spannet 170–270 vargar. Lena Ek hade lovat ett tak om 180 vargar, så det försökte man leva upp till. Sedan sade socialdemokraterna att de kunde tänka sig ett referensvärde om 200 vargar. Dessutom gick en stor del av våra vargforskare under sommaren ut med att referensvärdet kunde sättas till 270 vargar.

I stället för att fatta ett beslut i ärendet överläts detta åt Naturvårdsverkets tjänstemän. Dessa tjänstemän hade tidigare hävdat att referensvärdet skulle sättas till minst 350 vargar, så givetvis visste man att de skulle välja högsta möjliga värde. Dessutom överläts det till tjänstemännen att avgöra om vi ska begränsa vargstammen eller låta den fortsätta växa. Nu har tjänstemännen på Naturvårdsverket kommit med svaren. Man sätter golvet till 270 vargar, man tillåter en liten jakt om 30 vargar och man låter därmed vargstammen fortsätta att växa.  Tillväxten i år har troligtvis varit mellan 60 och 100 vargar, så avskjutningen är inte ens hälften av tillväxten!

Liten jakt för att tysta landsbygdsbefolkningen
Efter jakten kommer stammen att ha ökat med mellan 30 och 50 vargar. Så vi har fortfarande en obegränsad vargstam. Den enda som har hänt är att vi bromsat tillväxten något. Men vi kommer troligtvis att ha mellan 380 och 500 vargar efter jakten!

Det är helt uppenbart att tanken är att ge landsbygdsbefolkningen jakt för att tysta opinionen. Att åtgärda de problem som vi brottas med verkar aldrig ha varit avsikten!

Istället verkar det som att planen är att förvaltningen ska skötas som man gjort med björn och lodjur, där man tilldelar en liten del av tillväxten i jakt och sedan ökar stammarna för varje år som går.

Moderaternas jaktpolitiske talesman Beng- Anders Johansson menar i en intervju i Jakt & Jägare att detta är ett första försiktigt steg mot att få ner vargstammen, men om stammen ökar med 30–50 djur efter jakten så är det inte en minskning i vår matematiska värld. Det är en ökning med ytterligare cirka tio procent.

Vi menar att det inte kommer att ske någon reducering av vargstammen inom överskådlig tid, så länge våra politiker är så fega att de överlåter besluten om hur många vargar vi ska ha till Naturvårdsverket.

Svårt vinna när man vill förlora
Naturskyddsföreingens ordförande Mikael Karlsson svarade direkt vid beslutet om en jakt på 30 vargar med att man tänker sabotera jakten genom att överklaga. Därmed är det nu extra viktigt att den myndighet som ska försvara jakten verkligen gör sin juridiska hemläxa.  Men nu blir det Mikael Karlssons allierade på Naturvårdsverket som skall sitta och försvara en jakt som de själva egentligen inte vill ha.

Vi som följt hur de skött de senaste rättegångarna har insett att de gör alla fel de kan för att förlora i rätten. Om politikerna är så naiva att man inte förstår detta samspel är det mycket illa.

Jaktfrågorna måste bort från Naturvårdsverket
Även om våra folkvalda politiker haft ambitioner att begränsa vargstammen så kommer dessa ambitioner aldrig att kunna verkställas så länge frågan överlämnas till tjänstemännen på Naturvårdsverket.

Därför är det nu hög tid att lyfta ut jaktfrågorna från Naturvårdsverket till en myndighet som står närmare annan förvaltning av våra gröna näringar. Jakt är en av våra största gröna näringar, men handläggs av en myndighet som inte har någon kompetens när det gäller näringsverksamhet. De klarar inte ens av att räkna ut vad olika stora rovdjursstammar kostar landsbygdsbefolkningen.

Därför måste jakten in under en myndighet som förstår landbygdens problem och som skapar ekonomiska och miljömässiga förutsättningar för människor att bo på landsbygden.  

Svenljungagruppen;
Thomas Ekberg, Urban Nilsson, Bengt Håkansson, Leif Andreasson, Mikael Fransson, Kjell Lennartsson

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kommentera artikeln

Vad tycker du? Här kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Du behöver skapa ett konto och logga in först.
Tänk på att hålla god ton, inte byta ämne och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.
Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort.
Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen Svenskjakt.se.

Visa kommentarer

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Delta i debatten

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till debatt@svenskjakt.se

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar

Senaste från Annonstorget