Björn Törnvall.

I en ledare den 16 juni i NWT träffar skribenten huvudet på spiken i sin beskrivning av hur det nya tjänstemannaväldet tar sig uttryck.

Upprörande nog återfinns dessa tjänstemän överallt inom den statliga förvaltningen.

De finns till exempel på Miljödepartementet, JO, Riksåklagaren, Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott (REMA), Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Polismyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelsernas miljöavdelningar och Skolverket.

På centrala positioner i nästan alla statliga verk och myndigheter, hittar vi dessa statliga tjänstemän, som till synes helt oberörda av gällande lag och riksdagsbeslut jobbar vidare enligt sina egna agendor.

Ett trist faktum, som vi pekar på och varnar för i vår nyligen utgivna bok ”Attacken mot äganderätten – gäller inte grundlagen i skogen?”

Utan ansvar

Med total ansvarsfrihet för sina åtgärder och ett på tok för brett tolkningsutrymme tillåts dessa figurer agera som de vill. Det gäller hur hemliga tvångsmedel får användas under förundersökning av brott, hur jaktvapen ska få se ut, minsta antal för vargens ”gynnsamma bevarandestatus”, att det är riktigt ur miljösynpunkt att riva en liten kraftverksdamm och förvandla en vacker vattenspegel till en dypöl i närboendes landskapsbild eller Alliansens fruktlösa kamp för en kunskapsskola, i stället för det flum som hotar Sveriges plats bland de mest utvecklade länderna.

Det hela faller tillbaka på, att de av partierna utvalda människor vi vart fjärde år väljer att representera oss, riksdagsmännen, inte verkar ha någon koll alls på hur regeringen och dess myndigheter förvränger eller helt struntar i de beslut riksdagen fattar.

Det enklaste är ju alltid att skylla på EU, som Margareta Winberg gjorde, när hon som en eftergift till MP stoppade sommarjakten på morkulla, för ett antal år sedan.

Kontrollstationer ignoreras

Nu har likgiltigheten hos våra valda representanter nått så långt, att det för tjänstemannastyret bara är att köra på som tidigare och strunta i riksdagen, lagrådet och alla normalt så viktiga kontrollstationer i lagstiftningsarbetet.

Artskyddsförordningens hafsiga tillkomst och införlivande i Miljöbalken är ett trist och lysande exempel på detta sätt att arbeta utanför ramarna.

Vågar man inte ta egna beslut, finns ju dessutom alltid någon verklighetsfrånvänd jurist att rådgöra med, till exempel huruvida fjällnära skog kan anses vara obrukad mark och därför inte berättiga till någon ersättning från staten, om en avverkning skulle stoppas av Skogsstyrelsen.

Återinför tjänstemännens ansvar

Vi måste snarast återinföra tjänstemannaansvaret och få bort de aktivister som med egna agendor förgiftar regeringens verk och myndigheter.

Alternativet är kanske, som ledaren i NWT anger, att helt sonika lägga ned dessa verk och myndigheter och börja om med rätt sorts människor på centrala poster.

Sådana som i stället präglas av det gamla svenska tjänstemannaidealet för sitt sätt att arbeta; nit, oväld och respekt för gällande lagar.

Förutsatt att sådana människor finns att tillgå i den svenska befolkning som politikerna tävlar om att verka bry sig om, under högst ett halvår inför valet vart fjärde år!

Björn Törnvall