Jag behöver alltså ett nytt hagelgevär och bokar ett sådant hos en vapenhandlare och skickar iväg en licensansökan till Polisen. Frid och fröjd, tänker jag, för det här har jag gjort många gånger tidigare. 

Men inget händer så jag kontaktar myndigheten och får till svar att jag inte har betalat avgiften.

Många vapen

Jag har fortfarande kvitto på att det är betalt, men hos Polismyndigheten finns inga pengar. Efter några samtal så ska man forska i detta och jag skickar in en ny ansökan (forskningen pågår tydligen fortfarande efter ett år).

Efter – som vanligt – lång handläggningstid blir jag kontaktad och upplyst om att jag inte har någon jägarexamen, något som jag inte har behövt i och med att mitt vapeninnehav införskaffades tidigt på 1980-talet. Genom åren har jag köpt och bytt ganska många vapen utan några problem.

Lusläser bestämmelser

En fråga: Vem eller vilka har genomfört och till vilken nytta har övergångsbestämmelserna ändrats? Är det bara en diskriminering av oss äldre jägare utan jägarexamen?

Ansökan avslås och jag börjar lusläsa övergångsbestämmelserna om undantag från kravet på jägarexamen där det framgår:

”Om du hade tillstånd att ha jaktvapen innan den 1 januari 1985 behöver du inte ta jägarexamen om du gör dig av med vapnet (till exempel genom att skrota eller överlåta det) och därefter, inom ett år, ansöker om ett nytt vapen av samma typ. 

Om Naturvårdsverket ger dig dispens, det vill säga befriar dig från kravet på jägarexamen. Ta kontakt med Naturvårdsverket för att få information om regelverket och hur du ansöker om dispens.”

Logik saknas

Så om jag inte hade varit utan hagelvapen i mer än ett år så bordelicensansökan blivit godkänd. Var är den logiken?

Det andra undantaget är en ren och skär lögn. Jag provade den varianten också och fick knapphändiga uppgifter om vad dispensen ska innehålla, men skickade till Naturvårdsverket en ansökan där jag beskrev mitt jägarliv och mina erfarenheter.

Efter en lång tid (längre än Polisens handläggning, så då förstår ni) kontaktade jag verket ett par gånger. Till slut fick jag tag i handläggaren som förklarade vad som krävs för en dispens.

Som jag förstår det krävs avlagda skjutprov som i jägarexamen. Med andra ord ett moment 22. Dessutom upplyste handläggaren mig om att det hittillsinte är någon som fått en sådan dispens.

Förväntat beslut

Samtidigt börjar det komma artiklar i jakttidningar om att flera ärenden som mitt har överklagats. Skam den som ger sig, så skickar jag in en ny licensansökan, samt kontaktar vapenhandlaren, som tjänstvilligt lovar att hålla på hagelgeväret för min räkning ett tag till.

Efter den sedvanliga handläggningstiden och efter att licensavgift nummer tre är betald är det bara att vänta. Men så en dag kommer beslutet med ett förväntat avslag. 

Bruten kedja

Efter samråd med jurist överklagar jag beslutet till förvaltningsrätten och sätter mig ner och väntar, väntar och väntar. Till slut kommer ett beslut från förvaltningsrätten, att överklagandet avslås med motivering:

”Det är i målet utrett att …………. beviljades tillstånd till ett hagelgevär för jakt år 1982, innan det var ett krav på att inneha jägarexamen. Han avyttrade hagelgeväret år 1995. Något byte skedde dock inte inom ett år från avyttringen år 1995 varför det inte finns en obruten kedja av byten gällande det vapen han införskaffade innan år 1985.”

Diskriminering av äldre

Nu finns det bara tre alternativ kvar. Ett är att fullständigt ge f…n i blyhagelförbudet och använda min gamla sida-vid-sida eftersom jag nu inte har något hagelgevär som uppfyller kravet.

Alternativ två är att sluta jaga med hagelgeväret.

Det tredje alternativet är att ta en jägarexamen och bli 16 000 kronor fattigare – och då är inte licensavgifter och själva vapnet inräknade. Men frågan är om det verkligen var meningen att myndigheten ska tvinga oss äldre jägare att behöva gå den vägen?

Jag anser att samhället diskriminerar oss äldre jägare och kan definitivt inte förstå övergångsregeln med den obrutna kedjan av vapeninnehav. Jag har ju licens på hagelvapnet jag nu vill byta. Dessutom faller vi bort vartefter och då har inte byråkrater och beslutsfattare behövt lägga ner tid och pengar på att införa en ny helt vansinnig regel.

Liknande fall

Så här skriver Förvaltningsrätten i Härnösand i ett liknande fall:

”Femte punkten i övergångsbestämmelserna till vapenförordningen innebär att en person som hade ett jaktvapen innan årsskiftet 1984/1985 skulle kunna byta ut detta mot ett motsvarande vapen utan att omfattas av kravet på jägarexamen. Förvaltningsrätten konstaterar att syftet med övergångsbestämmelsen var att inte påverka befintliga tillståndshavares möjlighet att fortsätta inneha vapen eller att ersätta dessa med andra motsvarande vapen. Den enskilde skulle inte heller få sin situation försämrad eller inskränkt av lagändringen. Något hinder för att innehavaren att under sin livstid byta ut sitt vapen, ex på grund av att det gått sönder eller blivit omodernt, mer än en gång har inte uppställts av lagstiftaren.”

Lars Eling