Inledningsvis vill jag tacka för svaret från ordföranden i Svenska rovdjursföreningen, Magnus Orrebrant, på debattartikeln Sätt stopp för ständiga överklaganden av rovdjursjakt som jag och Rättviks jaktvårdskrets författade häromveckan.

Att vi lever i ett demokratiskt samhälle, som Orrebrant påpekar i repliken Att få överklaga är en del av demokratin, hoppas jag att alla medborgare är medvetna om. Naturligtvis måste således även myndighetsbeslut kunna överklagas, av de som är berörda av besluten.

Berörda, det är något som flertalet av dessa överklagande organisationer inte är, annat än möjligtvis känslomässigt.

Dessa olika föreningar, som dyker upp som svampar ur marken, och ständigt överklagar allt som beslutas ifråga om jakt, är ett stort problem beträffande förvaltningen av viltstammarna.

Särskilt för de som verkligen är berörda.

Att man i demokratins namn utnyttjar systemet gör att vartenda skydds- och licensjaktsbeslut blir en parodi på demokrati.

”Sätt stopp för ständiga överklaganden av rovdjursjakt”

Härjningar ska fortsätta

Vi kan bara reflektera över Svenska rovdjursföreningens senaste överklagan av en skyddsjakt på en ”soptunnebjörn” som härjat i ett stugområde i Bollnäs i flera månader. Utöver det har vi vargar i uppländska Siggeforareviret med upprepade fårattacker på sin ”meritlista”.

Dessa ska enligt Rovdjursföreningen få fortsätta sina härjningar.

Skyddsjakter på så kallade problemindivider utgör alltså inte heller något undantag för de med skygglappar utrustade föreningar som livnär sig på dessa överklaganden.

Stora pengar

Nej, precis allt ska överklagas in absurdum. Detta trots att en övervägande majoritet av dessa överklaganden blir avslagna i högre instans.

Empatin för ortsbefolkningen som drabbas är naturligtvis noll och intet. De som ska blidkas är bidragsgivarna/medlemmarna i dessa oftast små föreningar.

Att överklaganden kostar stora pengar för rättsväsendet och drar skattemedel från angelägna uppgifter och områden är inget som bekymrar dessa överklagande föreningar.

Delat inlägg på Facebook.

Ingen stor drake

Att Svenska rovdjursföreningen skulle vara en av de organisationer som avlönar sina chefer rikligt påstods inte i artikeln. Rovdjursföreningen tillhör inte, även om man kanske själva tror det, de större drakarna i detta sammanhang.

De som åsyftades var naturligtvis exempelvis Naturskyddsföreningen och WWF, och i detta segment befinner sig inte Rovdjursföreningen.

Lierar sig med kriminella

Under demokratidelen i denna debatt måste man ställa frågan, varför ordföranden Magnus Orrebrant i Svenska rovdjursföreningen delar inlägg från Hunt Saboteurs Sweden, HSS, till föreningen Jaktkritikerna?

Inlägg där man anser att all hundjakt ska förbjudas och att Kennelklubben bör ställa sig bakom detta.

Organisationer som HSS och Jaktkritikerna har jakthatet som grogrund.

Varför lierar sig Magnus Orrebrant med en förening som HSS, en uppenbart kriminell organisationsstruktur som utför rena våldshandlingar, samt hotar med våldshandlingar mot de som är drabbade av den undermåliga rovdjurspolitiken?

Kan man skönja ett samband mellan Rovdjursföreningen, Jaktkritikerna och HSS?

Seriositeten i de föreningar som har talerätt, som på något som helst vis samverkar med dessa kriminella element, faller platt om så är fallet.

Inga andra överklagar

Varför tror Rovdjursföreningen att man talar för den svenska landsbygden när det enbart är organisationer som de själva och Jaktkritikerna som står för de flesta överklaganden? Den landsbygdsbefolkning som är berörd av de överklagade besluten tycks inte vara lika angelägen om att obstruera i demokratins namn.

De uråldriga EU-direktiven man hänvisar till måste naturligtvis revideras och följa med utvecklingen. Och än en gång, de organisationer som beviljats talerätt bör med jämna mellanrum få detta omprövat.

”Att få överklaga är en del av demokratin”

Hoppas på handlingskraft

Jag och Rättviks jaktvårdskrets noterar och välkomnar nu att Svenska Jägareförbundet, LRF samt Svenska Kennelklubben är synnerligen överens om att vargpopulationen måste minskas rejält kommande vinter.

Kan detta nu förhoppningsvis bli verklighet och myndigheterna visar handlingskraft, så kommer nog pennorna att gå varma hos de obstruerande föreningarna.

Till nytta för vem?

Bengt Stor

Styrelseledamot Rättviks jaktvårdskrets