I debattartikeln ”Skjut inte skabbvargarna – låt naturen ha sin gång” framför skribenten åsikten att jägarna ska låta drabbade djur vara och inte ingripa om de får möjlighet. Jag är av annan åsikt.

Naturen innebär en ständigt pågående kamp för individens och för artens överlevnad. Så, bästa jägarkollegor, sluta skjuta skabbvargar. Låt naturen få bestämma!

Skyddsjakten på hjortkalvar visar att Svenska Jägareförbundet och andra jaktorganisationer måste agera helt utan politiska hänsyn. För att få beslutet upphävt krävs en kraftfull opinion som inte tar några ovidkommande hänsyn.

När jag läser tidningar och hör på radio där forskarna beskriver det ena vargprojektet efter det andra blir jag förvånad över att ingen ifrågasätter detta meningslösa slöseri med skattemedel.

Kvaliteten i den teoretiska utbildningen i jägarskolan varierar av olika skäl kraftigt mellan olika utbildningsplatser. Jag föreslår tre åtgärder som enkelt kan genomföras av Naturvårdsverket för att förbättra utbildningen för blivande jägare.

Om vi vill se till att antalet jägare inte minskar har vi ett ansvar för att rekrytera nya jägare. Ett sätt kan vara att bli mentor och ta sig an en adept, som på så sätt får lära sig om den praktiska jakten och viltvården. Och det ger mycket tillbaka till mentorn.

I stället för politik har vi fått sifferexercis. Det pratas referensnivåer och inavelsgrader, kullstorlekar och parbildningar, svenska vargar och norska vargar. Ett mischmasch som döljer att ingen egentlig förvaltning av varg sker, skriver värmlänningen Britt Marie Nordquist.

Snart börjar 2018 års vargjakt. Det blir jakt på 22 vargar och det innebär en minskning i jämförelse med förra årets tilldelning. Sverige kommer inte att nå riksdagens mål om en vargpopulation på mellan 170 och 270 individer i år heller.

Ingen har väl missat att vargens utbredning ökar med såväl nya revir, antal individer och med en stark föryngring. Utifrån detta är det inte rimligt att skolelever i varglänen ska behöva gå upp till tre kilometer till och från den plats där skolskjutsen möter upp eller släpper av.

Från och med årsskiftet råder allmän jakt på kronkalvar och dovkalvar i det närmaste året om. Det är vad den allmänna skyddsjakten på kalv i praktiken innebär.

I förra veckan debatterade riksdagen hur och om förändringar i vapenlagen ska komma åt den kriminella användningen av illegala skjutvapen. Sådana initiativ är lovvärda. Det gäller dock att förslag är genomtänkta och inte skapar problem för dem som vill följa lagen.

En lång rad länder i EU diskuterar en mjuk implementering av EU:s vapendirektiv i den nationella lagstiftningen. Hur det blir i Sverige vet vi inte, men jag hoppas att regeringens vapenutredare Kazimir Åberg följer intentionerna att inte försvåra för legala vapenägare, skriver debattören Pia Clerté.

Det är positivt att frågan om bågjakten drivs framåt av Svenska Jägareförbundet. Nu är det kanske dags att ta upp även armborstjakten som är minst lika effektiv och etiskt försvarbar.

Det finns gott om bevis i form av filmsekvenser på nätet som visar att korrekt placerade pilar med adekvat utrustning är lika effektivt som gevärsskott, om man jämför hjärt- och lungträff med respektive beväpning.

Jag blir beklämd när jag följer debatten kring bågjaktens vara eller inte vara. Det är för mig märkligt att vi jägare som redan utgör ett särintresse och inte är fler än tre procent av befolkningen lägger sådan energi på att sabotera för varandra. 

I debattinlägget Bara halva sanningen om pilbågen förekommer åter stora brister i kunskap om bågjakt. Att ha varit mångårig bågskytt och elittränare av sådan medför inga jaktliga kunskaper.

Jakt med pilbåge är så vitt jag kan förstå detsamma som att slakta genom avblodning utan bedövning. Detta är förbjudet i Sverige. Verkan av ett gevärsskott är annorlunda.

I repliken Jaktspetsen dödar genom sina skärande ytor påstås att slutsatserna i min debattartikel är felaktiga. Jag har varit bågskytt i flera år och var engagerad som tränare på elitnivå, så jag vet en hel del om bågens fördelar och begränsningar.

Jakt med pil och båge är definitivt försvarbart i en modern viltförvaltning. Det finns inget motsatsförhållande mellan jaktvapnen, alla kräver omdöme, kompetens och kunskap för att kunna användas på ett jaktetiskt korrekt sätt.