Jag är 15 år och har jakt och fiske som fritidsintresse. Jag har under de två senaste åren satt mig in i vargdebatten och insett det stora problemet med vargen i Sveriges natur.

I dessa dagar då årets vargjakt helt enligt planerna stoppats av betraktarsidan så känns det lite intressanta att sända en tanke till våra politiker och deras uttalanden under senare år.

Mål nummer 238-14. Det fick vår överklagan som benämning i byråkratins och maktens korridorer. Jag har gjort en uppföljning, den kom fram, men man ifrågasätter vår talerätt i målet.

Vargjakten har ännu en gång stoppats. Förvaltningsrättens beslut om inhibering av jakten är en katastrof för de människor som lever i rovdjurstäta områden.

Nu skickar Centerpartiet fram Anders W Jonsson, som bland annat uttalar sig på svenskjakt.se, där han på ett närmast bedrägligt sätt försöker slingra sig från ansvaret gällande vargjakten.

Efter att regering och riksdag lagt fast ramarna för en förvaltning av rovdjursstammarna i Sverige har Naturvårdsverket gett tillstånd för licensjakt på 30 vargar fördelade på tre län. Naturligtvis gör då Naturskyddsförening och Svenska Rovdjursföreningen sitt bästa för att kullkasta…

Här följer Thorbjörn Perssons slutreplik i debatten som följt på Evald Hellgrens debattartikel Älgarna betalar sin mat.

När systemet med älgskötselområden infördes var intentionerna att flytta ansvar och förvaltning till en lokal nivå där styrelser har en bättre kontroll över älgstammen i sitt område. Med hjälp av jaktlagen i området kan ta de beslut som krävs för en god förvaltning.

Svar på Thorbjörn Perssons replik angående mitt inlägg Älgarna betalar sin mat.