Om den nya älgförvaltningen inte kan skötas på ett seriöst och rättvist sätt, är det dags att skrota densamma, anser insändarskribenten Olle Andersson.

Biologisk mångfald, larmrapporter om utrotning av djur med mera. Jag älskar sedan barnsben naturen och undrar om vi är på rätt väg för att bevara en artrik fauna och flora. Jag tror att vi i högre grad måste stödja dem som vill bo och leva på landsbygden och dem som vill bruka jord, skog och vatten, i stället för som jag ser det många gånger populistiska satsningar på enskilda arter och nyckelbiotoper, skriver Mats Nylinder, professor emeritus vid SLU.

Både säl och skarv har genom åren begåvats med allt stoltare och allt mer djuplodande förvaltningsplaner, alltmedan havet utarmas på fisk när Naturvårdsverket gömmer sig bakom påhittade skydd för dessa arter, skriver debattören Gunnar Jakobsson.

Det är roligt att Svensk Jakt är engagerade i viltförvaltningen i Jämtlands län och att ni uppmärksammar vårt arbete i er tidning. Det är dock några saker som vi gärna vill att ni rättar i er artikel ”Kritik mot Jämtlands björntilldelning”.

Vi känner en stark oro över att antalet skyddsjakter kommer att öka väsentligt, vilket innebär stora bekymmer för rennäringen, om inte tilldelningen via licensjakt ökas markant. Det skriver Peter Eriksson och Gun Fahlander, som representerar Jägareförbundet Mitt Norrland och jägarintresset i viltförvaltningsdelegationen i Jämtlands län.

I en insändare efterfrågar signaturen Våge statistik rörande jägarexamen.

När man tar del av uppgiften att en liten förening i glesbygden examinerat bortemot 700 jägarexamenselever per år, då börjar man fundera lite.

Som många andra som bor och i vargområden är jag rädd för att vi snart börjar tappa tron på att vi ska få vara med och påverka vår situation i vargfrågan. De politiska beslut som påverkar våra möjligheter att bedriva löshundsjakt, eller hålla betande djur, är snart ett minne blott. Man kan inte bli annat än besviken på politiker, Naturvårdsverket och så kallade miljöorganisationer som helt bortser från detta faktum.

På senare tid har jag läst ett flertal artiklar angående den svenska vargjakten och det är uppenbart att det råder oklarheter hos många jägare, men även hos de bägge jägarförbunden, om vad som gäller i fråga om jakt och populationsnivåer på ett rödlistat djur som varg i EU:s Art- och habitatdirektiv.

Med stigande förundran tar jag del av gnället på för stora viltstammar, i synnerhet på vildsvinsstammens storlek i Sverige. Det finns enkla lösningar på problemet, som tyvärr inte många verkar vara intresserade av att genomföra.

Nu är det dags att Tullverket och Jordbruksverket slopar all den onödiga administration vad gäller hundar och hästar och annat trams de håller på med.

Kontrollen av hundar som förs in i Sverige tycks vara obefintlig. Gränspersonal och transportföretag har inget intresse av att kontrollera att alla papper vad gäller hundens vaccinationer och id är iordning.

Signaturen Emilies debattinlägg i på svenskjakt.se, Skoningslös skyddsjakt på länsstyrelsens skadedjur, innehåller flera felaktigheter som inte kan stå oemotsagda.

Med bestörtning läser jag att årets licensjakt på björn i Norrbotten kanske inte blir av. Detta på grund av en skoningslös skyddsjakt, där man hittills skjutit 40 djur i länet under vårvintern. Lika många björnar som sköts under hela förra året i Norrbotten.

Trots ett intensivt arbete från Jägareförbundet och ett starkt tryck från jägarna beslutade Norrbottens viltförvaltningsdelegation om tre års älgjakt utan uppehåll för brunst. Av samtliga Sveriges hjortvilt är det enbart älgen där man tillåter jakt på handjur under brunst, och detta sker enbart i Norrbotten.

I 80 år har Jägareförbundet haft hand om det allmänna uppdraget kring viltvård i Sverige. Men nu tycks Miljöpartiet använda EU som bräckjärn för att frånta förbundet den uppgiften. Om Socialdemokraterna inte sätter stopp för dumheterna hotas hela den svenska folkrörelsemodellen.

Sedan Svenska Jägareförbundet i dagarna skickade ut sin medlemsavisering har diskussionen i sociala medier om vilket jägareförbund man ska tillhöra skjutit fart. Tittar man på argumenten är det lätt att välja.

Vi lever i en urbaniserad värld och även i vårt land bor allt fler i större städer även om landsbygdsbefolkningen inte minskar. Vi tror att en av morgondagens stora utmaningarna är att värna jakten som har haft stor betydelse sedan urminnes tider.

Sedan Anders Bjärvall, verksam i Naturskyddsföreningen och sedermera Naturvårdsverket, släppte ut anden ur lampan i mitten av 1970-talet inom ramen för Projekt Varg, har den svenska landsbygden inte varit sig lik.