REPLIK. På säkert hundra tusen hektar avlyst mark i Västerbottenfjällen finns inte en ren. Länsstyrelsens tjänstemän borde flyga över området och skapa sig en egen bild för att kunna ta objektiva beslut.

REPLIK. En fördel med att upplösa ett älgskötselområde är att ingående älgjaktlag kan bilda ett gemensamt licensområde. Då kan man inom området besluta om minskad avskjutning, mot länsstyrelsens tilldelning.

REPLIK. Att återgå till det tidigare systemet där länsstyrelsen tar ett större ansvar för älgtilldelningen är det enda rätta.

REPLIK. Det är inte bara skogsbolagen utan också länsstyrelserna som arbetar för att minska älgstammen.

Som ripjägare i Västerbottensfjällen vaknar man arg – och sedan blir man argare under dagen. Hur svårt ska det vara för länsstyrelsen att följa gällande lagar och föreskrifter när det gäller avlysningar av småviltsjakt på statens mark? Om det gjorts borde högst 13000 hektar avlysas, inte som nu när uppskattningsvis 250000 hektar är stängt i Kultsjödalen och på Södra Storfjällsområdet.

Enligt min mening borde viltstammarna inventeras med drönare under vintern. Syftet är att komplettera andra inventeringsmetoder, som till exempel Äbin.

När Banverket trädsäkrade järnvägarna lovade man att återkommande röja området och hålla nere lövslyet för att inte i onödan locka vilt till järnvägen. Men det görs inte och slyet längs banvallen är ett dukat bord för klövviltet, med överhängande risker för att vilt blir påkört av tåg.

Misskötseln av älgstammen måste upphöra. Det har gått utför sedan förvaltningen genom älgskötselområden infördes. Jag anser att vi ska gå tillbaka till det gamla systemet där länsstyrelserna ansvarar för tilldelningen inför jakten.

Ett älgskötselområde är en frivillig sammanslutning av jakträttshavare som går samman och bildar ett område där de själva kan förvalta älgjakten. Men vad händer med frivilligheten när innehavet av jaktmark består av mark som tillhör såväl privata markägare och mark som ägs av skogsbolag?

När du ska ut och jaga måste du enligt Jaktförordningen ha tillgång till en eftersökshund inom två timmar. En färdigutbildad eftersökshund har genomgått specialiserad träning och har dokumenterad erfarenhet. Det finns både spårhundar och löst arbetande eftersökshundar och ibland kan samma hund utföra båda uppgifterna.

Samebyn i Härjedalen som vill avlysa jakten i ett område permanent har mycket att leva upp till innan de begränsar jägarnas möjligheter. Nu går skam på torra land.

Rejäla böter när jaktlag bryter mot de avskjutningsmål som länsstyrelsen beslutat om i förvaltningsplanerna, skulle omgående sätta stopp för överskjutningen som pågår.

Tänk dig att du sitter på den åtalades bänk. Du får ingen advokat och du får inte se några bevis som kan styrka åtalet. Däremot får du en hink skit kastad i ansiktet av juryn. En jury som i detta fall består av fyra representanter för Sveriges största skogsbolag – allas vårt eget Sveaskog – samt två vakter beredda att rycka in vid minsta försök att försvara sig.

De två jaktlag i Ånge som Svensk Jakt berättar om utsätts för en hantering jag inte trodde var möjlig i ett statligt ägt bolag som Sveaskog. Är vd och styrelsen för bolaget medvetna om vad som pågår?

Är viltet ett problem eller en tillgång? Frågan ställs ständigt, gärna ur ett perspektiv som inte ger de vilda djuren något större värde. Ofta handlar det om älg och vildsvin, där skogs- och jordbruk gärna pekar med hela handen på klövviltet som det största hotet mot svensk ekonomi. 

Efter att dygnet runt i över 50 års tid stått till Polisens förfogande för att utföra eftersök på trafikskadat vilt, har jag fått nog och lämnat in min avskedsansökan som eftersöksjägare. Polisens agerande vad gäller mina vapen gör att jag helt saknar motivation att fortsätta.

LRF:s ordförande Palle Borgström har samlat 13 000 namnunderskrifter för kravet att sänka vildsvinsstammen med 90 procent. Är alla som skrivit under beredda att sänka arrendeavgiften för jakten med lika mycket?

Det finns all anledning att ifrågasätta hur älgförvaltningen går till, och verktygen som används för att styra den. 

Mot bakgrund av de senaste beskeden om kraftigt höjda fällavgifter för älg, kan man fråga sig vad som hände för 40–50 år sedan?