Jag läser ständigt om problem inom jakt och viltförvaltning. Är det inte problem med tjäder, så fattas det svenskharar eller är älgarna är på väg att utrotas. Själv så har jag sett och hört om dessa problem under många år, vilket fått mig att tänka till, och lämna min egen syn på vad som kan göras.

Visst är det något magiskt med jakt? Stå där i gryningen med geväret på axeln, känna historiens vingslag... fast vänta nu. Det är inte historiens vingslag vi hör, utan teknologins surr. Värmesikten, nattsikten, gps, jaktradio – allt har ju sina rötter i militära uppfinningar. Ja, tänk att vi jägare i dag blivit små soldater, fast våra ”fiender” är rådjur och inte soldater.

På 1990-talet inriktades Svenska Jägareförbundets verksamhet mot medlemmarna och organisationen präglades av öppenhet. I dag är det sekretess och låsta dörrar. Samtidigt har antalet medlemmar minskat med cirka 50 000 i en oroande utveckling, skriver tidigare ordföranden i Skånska Jägarsällskapet och förbundsstyrelseledamoten Claud Hamilton. Han får svar direkt av Jägareförbundets ordförande Peter Eriksson.

REPLIK. Jakten på älg med ställande hund är den lugnaste hundjakten vi bedriver i Sverige. Att denna jaktform är orsaken till att älgstammen ser ut som den gör är helt uteslutet.

REPLIK. Jag läser ganska ofta påståendet att ”lite betesskador i skogen bjuder vi mindre markägare gärna på för älgjaktens skull”. Det känns provocerande att se andra påstå sig tala för mig som småskalig markägare. Mitt i en grandominerad bygd planterar jag tusentals tallar, och mitt syfte är att de ska bli träd, inte foder till älgar. 

Det är alltid lätt att köra i gamla hjulspår och fortsätta som man alltid har gjort. Det är inte förrän det är för sent som man inser att man skulle bytt ha riktning. Precis så är det i älgdebatten och ingen verkar vara nöjd. Jägarna tycker det finns för lite älg och markägarna tycker det finns för många. Vem har egentligen rätt? Ibland kan det därför vara bra att titta utanför boxen och kanske till och med bakåt för att finna svar.

Skogsbolagen hänvisar till resultat från Äbin när man arbetar för att decimera älgstammen ner till rödlistning. Någon måste tänka till om Äbin. Är det en relevant metod som av markägarna kan användas för att förstöra älgstammen?

REPLIK. Jag har vid flera tillfällen lyckats rädda livet på mina hundar tack vare den gps-baserade pejltekniken. Det är den verkliga fördelen med att använda gps.

Älg och etik är två av de tre viktigaste frågorna som medlemmarna vill att Jägareförbundet ska arbeta med under de kommande sex åren. Älgarnas hälsa och brunst, varmare inledning på jaktsäsongen samt ökad hundanvändning och jaktstart är viktiga frågor som många just nu funderar på. Vi har på senare tid märkt en förändring i jaktkulturen som gör det ännu svårare för älgarna.

Att avfärda tekniska hjälpmedel i jakten för att de riskerar att missbrukas är fel väg att gå. Hundpejlar är bra, för att hitta hunden naturligtvis, men de betyder mycket också på andra sätt.

REPLIK. I ett debattinlägg visar Naturvårdsverket sitt dåliga omdöme vad gäller förvaltningen av rovdjur.

Det debatteras hit och dit om hur älgstammen minskar. Är det inte hög tid att gå från ord till handling? I mitt förra inlägg förespråkade jag ett nationellt jaktstopp på älg, vilket jag fortfarande håller fast vid.

På filmer i sociala medier ser man hur jägare använder sina hundpejlar för att komma i förhåll för viltet. Jag vill se ett förbud mot att pejlarna används på det sättet.

Tidigare var älgjakten en av årets höjdpunkter. I år går jag till skogen missmodig. Varför?

REPLIK. Enligt det aktivistiska Naturvårdsverkets representant Hanna Ek, har Karl Hedin fel när han beskriver hur undermåligt älgförvaltningen fungerar.

REPLIK. Att mäta älgens vara eller icke vara i dessa ständiga siffror är vare sig rätt eller etiskt. Att älgstammen var på tok för hög på 1980-talet kan nog alla hålla med om, men det var då. Nu, 2024, har vi en helt annan situation.

REPLIK. Naturvårdsverket anser, tvärtemot min uppfattning, att den adaptiva älgförvaltningen är i högsta grad levande. När centrala myndigheter tror sig veta bättre än de människor som lever, arbetar och jagar i skogarna kan förvaltningen aldrig bli adaptiv.

Jakt med drivande hund och löshundsjakten i övrigt får inte påverkas av vargförekomsten. En levande landsbygd bidrar mer till den biologiska mångfalden än vad vargen gör, skriver styrelsen för Svenska hamiltonstövareföreningen i ett ställningstagande.

REPLIK. Älgförvaltningen är adaptiv och i högsta grad levande. I motsats till det Karl Hedin för fram om Naturvårdsverkets syn på älgförvaltningen anser vi att älgförvaltningen är och ska vara regionaliserad, skriver Hanna Ek på Naturvårdsverket.