Jag försökte säga något i debattinlägget Jägareförbundet skadas av ordförandens avhopp till SD. Det gick väl så där. Ingen höll direkt med mig, men ingen hävdade å andra sidan att jag var helt ute och seglade.

Någon tyckte att man bör stötta människor som engagerar sig politiskt. Självklart bör vi göra det.

En annan påpekade att Politiskt aktiva bör tänka på hur de agerar i Jägareförbundet: I repliken gavs exempel på horribelt dåligt omdöme som faktiskt skadar vårt förbund. 

Av annan art

Den skada som jag pekade när det gäller vår ordförandes avhopp till Sverigedemokraterna var av annan art.

Det ska sägas att Peter Eriksson, vad jag vet, aldrig gett uttryck för sin politiska ståndpunkt som Jägareförbundets ordförande. När jag nu, med nya ögon, läser hans krönikor i årets utgåvor av Svensk Jakt finns det heller inget att anmärka på.

Att han ofta återkommer till att det är viktigt att påverka och informera landets politiker om jaktens betydelse ligger i uppdragets natur. 

Olycklig bekräftelse

Men. När politiker går direkt från sitt förtroendeuppdrag till tunga uppdrag inom näringslivet brukar det ställas krav på att dessa borde omfattas av karens.

Om Peter Eriksson efter valet hade lämnat sin post för att ansluta till SD hade det varit en annan sak. Nu spelar han ett ytterkantsparti (med rötter i … – ja, ni vet vad) i händerna inför valet nästa år.

Jimmie Åkesson kan lugnt räkna med att ett antal svenska jägare ser en röst på SD – och vår förre ordförande – som en röst för en starkare jägarkår. 

Peter Erikssons agerande blir i skenet av detta en olycklig bekräftelse av den symbios som nog många, tyvärr, uppfattar finns mellan svenska jägare och landets högerkrafter. 

Lobbying mot jägare

Här finns det anledning att påminna om en tredje replik efter mitt debattinlägg på Svenskjakt.se: Jägareförbundets styrka ligger i att stå över partipolitiken.

Nästa höst går Sverige till val. Vi kan vara säkra på att partierna till höger kommer att intensifiera sitt lobbyarbete mot jägarkåren.

Inför varje politiskt val, till riksdagen och till EU, fylls jägarnas tidningar (det gäller inte bara Svensk Jakt) med artiklar och enkäter som rör partiernas inställning i olika jaktliga frågor.

Bra så, men kontentan – ibland mer eller mindre uttalad, ibland mellan raderna – brukar bli: ”Så, nu vet du hur du ska rösta”.

Jag hoppas verkligen att ingen låter jakten bli allena avgörande, utan bara en del i en komplicerad verklighet, när kuvertet ska förseglas i röstbåset.

Thomas Berglund