”Hä löns’ int förklar’ för en som int’ begrip” sa en gång Ingmar Stenmark i en intervju, och inte blir det lättare om motparten inte vill begripa. Men vi gör ett försök till.

Kärnan i C G Gustavssons kritik, som han framfört i två debattartiklar på Svenskjakt.se, av våra artiklar om illegal jakt på varg är att det mesta av den dödlighet vi förklarat med sannolik illegal jakt, i själva verket är orsakad av naturliga dödsfall och trafik.

Vi har alltså ett material på totalt 444 revirhävdande vargar som vi med hjälp av dna-analyser följt genom de årliga inventeringarna under perioden 2000/01–2016/17.

Under denna period har 103 av dessa skjutits legalt, 8 trafikdödats, 23 hittats döda av naturliga orsaker och 20 bekräftat illegalt dödade. Dessutom har 189 försvunnit utan känd orsak. Totalt blir det 343 revirhävdande vargar som antingen dött eller försvunnit under hela perioden.

Problemet är vad som hänt de 189 försvunna vargarna. C G Gustavsson tycks vara enig med oss att de verkligen är döda, och inte till exempel bara är missade vid inventeringarna.

Flera sidors diskussion

Eftersom detta är kärnfrågan i vår analys ägnar vi en flera sidor lång bilaga till den vetenskapliga uppsatsen åt att diskutera den, och ger en rad stöd för att de allra flesta av de försvunna vargarna är illegalt dödade.

Ett av våra stöd finns i ett mindre material på 28 döda radiomärkta vargar, där vi säkert kan fastställa dödsorsakerna.

Här har vi 5 naturliga dödsfall vilka utgör 18 procent av alla döda. I det stora materialet hade vi ju 23 naturliga dödsfall vilket utgör bara 7 procent av de totalt 343 döda och försvunna. Det är denna skillnad Gustavsson bygger sin kritik på.

Men vi är i sak eniga med Gustavsson här, som vi också skrev i FaktaSkog-artiklen: ”En jämförelse mellan de två typerna av data visar som förväntat att andelen naturliga dödsfall underskattas i dna-materialet (en del av de försvunna vargarna har sannolikt dött av naturliga orsaker men ej blivit funna).”

Naturliga dödligheten

Så låt oss ta fasta på att den naturliga dödligheten snarare ligger på 18 än på 7 procent även i det stora dna-materialet. 18 procent av de 343 i detta material blir 62 naturligt döda.

Eftersom vi redan inkluderat 23 kända naturligt döda i dna-materialet, återstår 62–23 = 39 naturligt döda som vi inte registrerat, och som alltså gömmer sig bland de 189 försvunna.

Då återstår ändå 150 vargar som försvunnit utan känd orsak. Tillsammans med de 20 säkert fastställda illegalt dödade blir det 170, det vill säga 50 procent av de 343 döda och försvunna.

Med reservationen att några av dessa också skulle kunna vara ej rapporterade trafikdödade, så återstår ändå ett ansenligt antal som är svårt att förklara med annat än illegalt dödande.

Ingen förhoppning

Eftersom C G Gustavsson lägger så stor vikt vid de radiomärkta vargarna, så är det ju intressant att andelen illegalt dödade bland dessa är 64 procent. Att 50 procent av alla dödsfall i dna-materialet skulle vara orsakade av illegal verksamhet verkar således inte vara någon överskattning, snarare tvärtom.

Vi har ingen förhoppning om att vi med detta korta förtydligande kommer att övertyga Gustavsson, men hoppas att den som verkligen vill förstå varför vi drar de slutsatser som vi gör, noggrant läser och funderar över våra resultat.

Olof Liberg

Håkan Sand

Henrik Andrén

Fotnot:

Med detta inlägg avslutar Svenskjakt.se debatten mellan C G Gustavsson och forskarna från Grimsö om illegalt dödade vargar. /Redaktionen

Källor: 

Liberg O, Suutarinen J, Andrén H, Åkesson M, Wabakken P, Wikenros C, and Sand H. 2020. Poaching-related disappearance rate of wolves in Sweden was positively related to population size and negatively to legal culling. Biological Conservation 243: 108456.

Sand H, Liberg O, Andrén H, Wikenros C, och Åkesson M. 2020. Ökande illegal jakt – orsakar stagnation i den svenska vargstammen. FAKTA SKOG – Rön från Sveriges lantbruksuniversitet, nr 1 – 2020.