![](https://svenskjakt.se/wp-content/uploads/2017/03/sheep-905717_1920.jpg)
Fårbete bidrar oftast inte till biologisk mångfald, i stället utarmas ängs- och hagmarker skriver debattörerna. Foto: Pixabay
Det skriver företrädare för Naturskyddsföreningen i en replik på debattartikeln Naturskyddsföreningen motarbetar biologisk mångfald.
Biologisk mångfald definieras enligt den internationella biodiversitetskonventionen, som antogs i Rio de Janeiro 1992, som variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, från landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem.
Det handlar också om de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem.
I den biologiska mångfalden har alltså även rovdjuren en plats. Trots detta stöter föreningen på många inom jägarkåren som har nolltolerans till rovdjur och det rimmar illa med talet om biologisk mångfald.
Så när jägare börjar tala om biologisk mångfald ska man noga granska fakta.
Magstarkt argument
Visst uppskattar de flesta öppna beteslandskap och ett varierat landskap är viktigt för biologisk mångfald, men att förknippa fårbetade ängar och hagar med att ”öppna betesmarker är viktiga för att uppfylla målen om ett rikt odlingslandskap, levande skogar samt ett rikt djur och växtliv” är väl magstarkt.
Fårbete bidrar oftast inte till biologisk mångfald, i stället utarmas ängs- och hagmarker. I en ängsmark med artrik flora börjar fåren med att beta de smakrika blommorna för att sedan gnaga ner växtligheten ända till rötterna.
Arter decimeras
Ettåriga växter har inte en chans att komma tillbaka och andra arter decimeras hårt av fårens betning. Kvar blir de tåligaste gräsen och mossa.
Om man vill gynna biologisk mångfald i sina marker väljer man bort får och satsar i stället på andra betesdjur och/eller slåtter.
Att nostalgiskt nämna ”mulens marker” i artikeln visar bara att man inte förstår att den mångfald som finns i sådana marker har skapats av betande nötkreatur under många år och inte av fårbete.
Det är bra att det finns markägare som håller får för att hålla marker öppna och det är utmärkt men att säga att den biologiska mångfalden gynnas är helt fel.
Påverkar stammen
Resultatet av licensjakten blev nio fällda lodjur på grund av dålig planering plus ett muntligt besked om skyddsjakt på felaktiga grunder i direkt anslutning till licensjakten. Summa tio fällda lodjur varav sju honor. Det kommer att starkt påverka stammens fortlevnad i området.
Den som läser debattartikeln får intrycket att alla lodjur skadar får och att antalet därför måste hållas lågt. Så är det inte, det är inte många lodjur som är skadegörare och för att komma åt dem beviljas skyddsjakt. Majoriteten av lodjuren rör inte fåren.
Fokusera på annat
Antalet lodjur kan diskuteras men förutom det beräknade antalet måste alltid ett visst antal räknas bort. Det finns många faktorer som decimerar stammen.
Reproduktionen, sjukdomar, olyckor och inte minst illegal jakt är några. Det sistnämnda talas det inte gärna om och mörkertalet är stort. Kanske är det dags att också sätta fokus på den delen av jakten.
Naturskyddsföreningen värnar biologisk mångfald och det innebär bra mycket mer än att bara fälla lodjur.
Ingegerd Borg-Saviharju
Naturskyddsföreningen Södra Älvsborg
Lena Åsgård
Naturskyddsföreningen Södra Älvsborg