Efter att min vän Karl Hedin som väntat friades helt från alla misstankar, både i Västmanlands tingsrätt och i Svea hovrätt, kvarstår många frågor att besvara. De jag räknar upp nedan är bara några av dem.

► Hur kunde rättssystemet under sex och ett halvt år – under total sammanhållning mellan myndigheterna – undvika att erkänna att man har gjort en mängd fel och därmed utsatt Karl Hedin för både lidande och ekonomisk skada?
► Hur kunde man ägna åratal och många miljoner kronor åt att resultatlöst försöka hitta bevis för att Karl Hedin skulle ha skjutit eller jagat varg hösten 2018? Ett i Sverige numera allmänt förekommande djur, som tingsrätten i domen noterade att de inte kunde se att åtalet ens visade skulle vara hotat.
► Hur kunde miljöpoliserna och miljöåklagarna få till stånd olaglig telefonavlyssning av Karl Hedin under sensommaren 2018? Något vice riksåklagaren, efter Hedins polisanmälan, ansåg vara ett så ringa tjänstefel att det inte ens behövde utredas. Vem var ansvarig för tingsrättens beslut om hemlig avlyssning, endast baserat på ogrundade påståenden från en redan då dokumenterat osäker källa?

Innehållet i dessa telefonavlyssningar förvanskades senare inom Polisens artskyddsgrupp, till Karl Hedins nackdel. Vem var ansvarig för dessa förvanskningar, som felaktigt ledde till anhållande, gripande och häktning av Hedin, som låstes in med restriktioner på Kronobergshäktet i Stockholm, under 31 dygn hösten 2018?
► Hur kunde miljöåklagaren ens komma på tanken att åtala Hedin med flera, utan att det fanns en möjlighet att hans anklagelser skulle kunna leda till en fällande dom? Var han inte orolig för, att han skulle kunna stämmas och fällas för brottet obefogat åtal?
Visste åklagaren att detta skulle kunna undvikas genom att ändå överklaga en del av den glasklart friande domen i tingsrätten till Svea hovrätt, vars handläggningstid säkrade att brottet obefogat åtal därmed hann preskriberas, innan den friande domen vann laga kraft?
► Hur kunde huvudutredaren i Hedinärendet undvika åtal om grovt tjänstefel när hon uppmanade åklagarens huvudvittne att placera ut falska bevis mot sin egen man? Bevis i form av giftpreparerade jaktkläder och en krutvåg som placerades i makarnas hem och som därefter motiverade miljöåklagaren att besluta om en extra husrannsakan, varvid de falska bevisen ”hittades”.

Stämde staten

Som många jägare vet och uppskattade, stämde Karl Hedin och hans företag staten vid Stockholms tingsrätt i en så kallad fastställelsetalan i oktober förra året. Syftet var att låta tingsrätten fastställa huruvida staten hade skadat Hedin och hans företag, för att därefter kunna gå vidare med specificerade skadeståndskrav.
Att myndigheternas utpekade företrädare skulle kunna höras under ed i en öppen förhandling om de felaktigheter som skadat Hedin och hans företag, var något många av oss jägare och andra insatta med stort intresse väntade på.

Dörr slogs igen

Men än en gång slog den närmast vattentäta sammanhållningen mellan myndigheterna igen dörren för möjligheterna att få klarhet i vad som hänt och vem eller vilka, som burit ansvaret.
Justitiekanslern ville inte att Stockholms tingsrätt skulle medverka till en sådan klarhet, utan meddelade tingsrätten i sitt av processuella synpunkter på stämningens art fullspäckade svaromål, att man inte ansåg att en fastställelsetalan var ”lämplig”.

Omöjligt att få rätt

Efter att ha funderat i ytterligare fyra månader anslöt sig tingsrätten till JK:s besked, med hänsyn till de olägenheter detta skulle kunna innebära för staten. Man avvisade helt sonika Hedins och hans företags talan.
Min slutsats av hur detta ärende har drivits och behandlats av myndigheterna under mer än sex år är:
Att ha rätt mot staten är inte svårt, men att få rätt är närmast omöjligt. Staten gör nämligen inga fel.

Björn Törnvall