Pressfrihetens dag har årligen uppmärksammats sedan 1991, då den så kallade Windhoekdeklarationen undertecknades i Namibia. Denna deklaration värnar om en självständig och pluralistisk press.

Varje år tas ett pressfrihetsindex fram av organisationen Reportrar utan gränser, och i detta index ligger de nordiska länderna alltid högt placerade. I 2021 års upplaga av World Press Freedom Index toppas listan av Norge, följt av Finland, Sverige och Danmark.

Detta pressfrihetsindex rankar inte kvaliteten på den journalistik som produceras i respektive land, utan mätningen handlar om de villkor under vilka landets journalister verkar.

Situationen i Sverige är alltså bra i en internationell jämförelse, men det betyder inte att svenska journalister aldrig utsätts för olika typer av påtryckningar. Eller att pressfriheten, yttrande- och åsiktsfriheten kan tas för given.

Inte heller jaktjournalistiken är befriad från den sortens påverkan.

I Jaktjournalen nr 3/2021 publicerades en ledare signerad tidningens chefredaktör Daniel Sanchez. I texten riktade Sanchez kritik mot att pengar i Viltvårdsfonden (som byggs upp av jägarnas jaktkortsavgifter) fördelats till ett genusforskningsprojekt.

Texten väckte reaktioner från flera håll, bland annat från skogsbolagen Sveaskog och Holmen. Det genomgående temat i reaktionerna berörde dock inte själva sakfrågan, huruvida aktuellt projekt är att betrakta som god forskning, och varför det ska tilldelas medel.

I stället kom debatten, om man nu kan kalla det för debatt, att utmynna i självklarheter som att jämställdhet är bra.

De som reagerade på ledartexten tycktes främst vilja markera avståndstagande gentemot tidningen och skribenten, utan att på något precist sätt beskriva exakt vad i textens innehåll som var så fruktansvärt hemskt. Så värst mycket klokare blev man inte, som betraktare av det hela.

Det var märkligt i sig, men skogsbolaget Holmen tog det hela ett steg längre.

Eftersom Holmen arrenderar ut jakträtten på en jämtländsk mark till Jaktjournalen, kallade bolaget till ett möte med tidningen. Vid denna inbjudan var det underförstådda men tydliga budskapet att tidningens jaktarrende ifrågasattes, mot bakgrund av det som framförts i ledartexten.

Mötet genomfördes för ungefär en månad sedan. Tidningen Jaktjournalen spelade in och publicerade sedan detta digitala möte, vilket också var en mycket märklig tilldragelse att bevittna.

Det hela utmynnade i att Holmens representanter underströk vikten av att ha ”samma värderingar och samma grundsyn för att kunna ha en relation”.

Förra veckan kom beskedet att Jaktjournalen blivit uppsagda av Holmen, efter 40 års arrende av den aktuella jaktmarken.

Från bolagets håll hävdas att uppsägningen inte har att göra med innehållet i Jaktjournalens ledartext. Holmen säger att man inte längre vill att ett företag har jakttillståndet på marken, utan att man i stället vill sälja jakten där på annat sätt.

Den förklaringen tror jag inte köps av särskilt många, givet bakgrunden i ärendet.

Budskapet har ändå gått fram, klart och tydligt.

För att vara tydlig: Äganderätten är stark, och ska så vara.

Holmen gör vad de vill med sina marker. De arrenderar ut jakten till vem de vill, när de vill.

Men om värdegrunden är så central i valet av jaktarrendatorer, är det nog fler än jag som undrar över var gränsen går för att få arrendera jaktmark av Holmen.

Finns det i Holmens värdegrund några noteringar om vilka åsikter som får släppas fram i fria medier?

Vad får i journalistisk kontext ifrågasättas, och vad är tabu?

Det vore bra att veta.

När man som i detta ärende agerar på ett sätt som inkräktar på yttrande- och åsiktsfrihet, då måste man också vara medveten om att man kan få kritik för det.

Huruvida Daniel Sanchez har rätt i sin åsiktstext i Jaktjournalen är i detta sammanhang oväsentligt.

Det är rätten att utan repressalier uttrycka en åsikt som är huvudfrågan här – och det är sannerligen ingen struntfråga.

En åsikt som självfallet även måste få bemötas av dem som kritiseras, eller är av annan uppfattning. Men i det här fallet ser vi ytterligare en variant av det numera väletablerade fenomenet cancelkultur. Det vill säga aktivism som syftar till att personer med åsikter som av vissa kan betraktas som kontroversiella på olika sätt ska bestraffas och helst berövas sina plattformar för att föra ut dessa åsikter.

Själva poängen med en fri och oberoende press är att en mångfald av åsikter ska få luftas. Att olika idéer får mötas och prövas mot varandra. Att inta en öppen och tillåtande attityd i fråga om åsikter är helt enkelt en hörnsten i en fri, liberal demokrati.

Bemöt åsikterna – straffa inte den som uttrycker dem.