Dubbla måttstockar, dubbel moral – det var Orwells egentliga ärende när han på detta sätt sammanfattade vad som sker när en elit ska bestämma vad som är bäst för majoriteten – och därför skruvar lite på spelreglerna för att uppnå egna syften.

Idag kanske devisen lyder ”alla särintressen är jämlika, men några är mer jämlika än andra”.

Länsstyrelsen i Örebro län har kommit till slutsatsen att Inga Ängsteg inte kan sitta i Svenska Jägareförbundets styrelse samtidigt som hon arbetar med jordbruksstöd och landsbygdsutveckling på nämnda myndighet.

Jag har inga principiella invändningar mot det, snarast tvärtom. Att hålla rågångarna välröjda är viktigt. Det handlar om att undvika gråzoner där lojaliteter kan ifrågasättas och trovärdighet sätts på spel. Där förtroende kan skadas.

Detta är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, eftersom jag är journalist.

I min yrkesroll ingår kravet på att hålla en tydligt markerad gräns gentemot utomstående intressen. Och med utomstående intressen menas alla som inte är en del av det redaktionella arbetet. Det kan handla om kommersiella intressen, myndigheter, politiker – eller ägare. Det är Svensk Jakts redaktion som avgör vad tidningen ska publicera – ingen annan. Och ytterst är det jag, som tidningens ansvarige utgivare, som bär det ansvaret.

Mina uppdragsgivare är Svensk Jakts läsare. Den som börjar ta andra hänsyn än att skapa bästa möjliga journalistik för sina läsare, tappar snart sin trovärdighet – och då faller fundamentet för all journalistisk verksamhet.

För, när allt kommer omkring, är förtroende och trovärdighet den enda valuta som verkligen betyder något när man ägnar sig åt journalistik.
Samma sak gäller för myndighetsutövning.

För en myndighet är det ytterst medborgarna som är uppdragsgivare. Att myndigheter på motsvarande vis sätter medborgarnas intresse i första rummet är därför ett sundhetstecken.

Om det är omöjligt att kombinera en myndighetstjänst med ett förtroendeuppdrag i en intresseorganisation utan att myndighetens trovärdighet och förtroende bland allmänheten påverkas negativt, då ska myndigheten naturligtvis inte tillåta sådana sidouppdrag.

Glasklart.

Problemet, i mina ögon, är inte att Länsstyrelsen i Örebro län tydligt markerat ut rågången.

Problemet är att den där rågången inte är lika tydlig överallt.

Nu vet vi att man inte kan arbeta med jordbruksstöd och landsbygdsutveckling på Länsstyrelsen i Örebro län samtidigt som man sitter i Svenska Jägareförbundets styrelse.

Men vi vet också att det går utmärkt att arbeta som miljöjurist på Länsstyrelsen i Jönköpings län och samtidigt sitta i Naturskyddsföreningens riksstyrelse.

Ibland får jag den där orwellska känslan av att alla särintressen officiellt betraktas som jämlika, men att det i praktiken är så att vissa speciella särintressen ändå – när allt kommer omkring – trots allt är lite mer jämlika än andra.

Att måttstockarna kan bytas ut, beroende på vad eller vem som ska mätas.

Att det på vissa myndigheter finns dubbla uppsättningar av dessa mätverktyg.

Att det ibland även finns dubbel moraluppsättning.

Rätt märkligt, eller hur?