När man förvaltar något vill gärna uppdragsgivaren ha någon form av avkastning eller måluppfyllnad, det är i detta stycke jag nu ska koppla ihop sammanhanget med rubriken.

Uppdraget är solklart, älgarna ska förvaltas på ett sådant sätt, att de har en viss kvalitet och kvantitet. Ganska lätt att ta till sig och fullt logiskt, men när man börjar diskutera vad innebörden av kvalitet och kvantitet är, går särintressena skilda vägar och den som får lida är knappast uppdragsgivaren, utan snarare älgen.

Mycket som påverkar

Vi ska ha friska älgar, med detta kommer bra vikter, ålder, reproduktionsförmåga och överlevnadsförmåga. För att kunna forma en stam som ger detta, gäller det att skjuta rätt djur. Allt detta är ganska enkelt att förstå.
Men även om du skjuter rätt djur, finns det andra parametrar som inverkar. Fodertillgången är en av dem, men även klimatet kommer att ha en avgörande betydelse. I släpspåret av ett ändrat klimat, som får effekter på ett djur som är anpassat efter nordiska förhållanden, så kanske det inte räcker med att bara skjuta rätt djur, vi kanske måste göra något mer.
Det är nu förvaltningen börjar halta betänkligt, med alla inblandade intresseområden. Älgen har, relativt sett, varit ganska förskonad från allvarligare farsoter. Men nu börjar man se mer indikationer på att älgen kanske inte är så frisk som vi tror och indirekt får vi en kvalitetsförsämring.

Granen gynnas

I dag har älgarna i södra Sverige fullt upp med fästingar och hjortlusflugor samt tillgång på nödfodret tall. I dag planteras inte tall i den utsträckning som när vi hade den största älgstam vi någonsin har haft i modern tid.
Likväl diskuterades inte betesskadorna då, något som nu är största diskussionsfrågan rörande älgar. Nu kan man inte plantera tall, för då äter älgarna upp den och ändå är vi inte i närheten av antalet älgar i vinterstam som vi hade under 1980-talets början.
Nu om någon gång, skulle det planteras tall. Tallen har förutsättningar i ett varmare klimat, det har inte granen. Tallen ger dessutom en öppen skog, där inte förslutningar kväver det viktiga riset. Tallskogen släpper fram viktiga örter, en biologisk mångfald.
Tall är viktig, men frågan är om inte asp, rönn, sälg är ändå viktigare tillsammans med bärris och örter. Men för säkerhets skull röjer vi bort detta så den viktiga granplantan överlever.
Vi tycker att alla inblandade i förvaltning borde kunna se vinsterna med att ha en älgstam av hög kvalitet, orsak och samband, även ekonomiskt. Bättre en frisk skog och mark med en biologisk mångfald, som kan möta klimatförändringar och ändå ge avkastning, jämfört med en sjuk skog och mark utan biologisk mångfald.
Älgen tillsammans med andra djur är ett naturligt inslag och inte ett hot mot kortsiktiga ekonomiska aspekter och biologisk mångfald.

Älgen väljer inte själv

Jägarna ska inte heller slippa undan sitt ansvar. De kan i sin tur fatta beslut som leder till en höjd kvalitet. Självklart ska vi inte jaga under brunsttiden eller under den svåraste vinterperioden med löshund och vi ska värna om de kapitala djuren och en ålderspyramid värd namnet.
Det är intressant att ta del av all den forskning som kommer fram om älgar och deras leverne. Vi har nog aldrig haft ett bättre underlag för att göra rätt saker, för att verkligen förvalta älgarna. Men gör vi någonting och gör vi rätt saker?
Att vara älg nu, med fästingar och hjortlusflugor, en skitig päls, i vinterkyla som inte isolerar som den var avsedd att göra, med ett nödfoder som knappast produceras, en mark med ris och örter som försvinner mer och mer, brist på sly, bli jagad under brunsten eller högdräktig under den svåraste överlevnadsperioden och möta föryngringsperioden i en usel kondition, är nog inget älgen valt själv.
Det ska faen till att vara älg nu.

Lars Petersson

Projekt viltfoder i samverkan