Såvitt jag kan förstå är jag misstänkt för att ha överlämnat gift till två människor som jag överhuvud taget inte kände, och i det sammanhanget ha tänkt att de skulle använda det för att förgifta varg.

Jag är också misstänkt för att ha jagat varg den 26 oktober 2018. Enligt definitionen av jakt är jag då misstänkt för att ha tänkt skjuta en varg om det kom någon.
Det vill säga, jag är misstänkt för att ha tänkt något.

Jag är övertygad om att en objektiv domstol inte kommer att gilla åtalet, därför att det inte finns några egentliga bevis för det som inte hänt. Det är trots det obehagligt att vara orolig för att objektiviteten inte kommer att råda i tingsrätten.

En större fråga

Det som däremot är en större fråga är, var hamnar hela jägarkåren i sammanhanget? Är jägarna av åklagare och poliser betraktade som en samling människor som tänker fel?
Med tankefelet som grund ska de sedan straffas genom fängelse och långa utredningstider, samt fråntagande av sin egendom. Allt detta innan någon dom fallit.

Att en människa är oskyldig innan hon är bevisad skyldig (oskuldsprincipen) verkar inte ha något verkligt innehåll.

Det är det som är den viktigaste frågan! Det vill säga, ska åklagare och polis kunna utdöma faktiska straff för att de tror att någon tänkt något, och det redan innan saken är prövad i domstol?

Mot intressegrupp

Detta verkar vara målet med miljöåklagarnas märkliga agerande i fall efter fall riktade mot enskilda jägare. Dessa rättsfall blir per automatik inte personliga utan riktar sig mot en hel intressegrupp – jägarna.

När det påstås att det vid ett 20-tal tillfällen inträffat att myndighetspersoner blivit beskjutna, är det förutom att det inte är korrekt även en anklagelse indirekt riktad mot jägare i gemen.

Detta måste vi som anser att den personliga integriteten och rättssamhället är viktigt, sätta stopp för.

Oro för åsikt

Människor ska inte behöva vara oroliga för att något kan hända dem som de inte kan förutsäga. Man ska veta när man begår ett brott och därmed kan bli straffad för det. Lagen och straffskalan måste kunna vara förutsägbar.

Det man inte ska behöva leva med är:

• Att vara orolig för att vara telefonavlyssnad utan något annat skäl än att en åklagare vill det.

• Att vara orolig för att bli inspärrad för att man har en åsikt som inte stämmer med en åklagares uppfattning.

• Att vara orolig för att bli utsatt för att bevis som inte finns skapas av polisen, det vill säga att de manipuleras så att betydelsen blir det åklagaren och polisen vill att de ska vara, inte som de är.

Vi måste agera

Om vi jägare inte accepterar detta måste vi agera för att få det ändrat. Tro inte att det som beskrivs ovan inte kan ske. I själva verket är det så det redan är, för det har redan inträffat.
Så vad kan göras?

• Vi kan börja med att klargöra för allt fler vad som faktiskt händer, genom att visa på vad som faktiskt har hänt. Det är det jag håller på med nu.

• Vi kan kräva av våra politiker att återinföra tjänstemannaansvaret, så att aktivistagerande inom en myndighet blir straffbart med kännbara straff. Det har riksdagen begärt men regeringen vägrat följa. Var står de olika partierna? Det borde klargöras.

• Vi kan kräva av våra politiker att dessa aktivister inte får någon fortsatt plats inom offentlig förvaltning.

Karl Hedin