Låg genetisk variation orsakat av inavel är ett ständigt hett debattämne rörande vargen i Sverige. Men ny forskning visar nu att ett låg genetisk variation inte med automatik behöver utgöra ett hot mot ett annat stort rovdjurs överlevnad: det iberiska lodjuret. Panterlodjuret, som det också kallas, är Europas mest utrotningshotade rovdjur. I dagsläget finns 279 individer, uppdelade i två från varandra skilda grupper i Spanien (iberiska halvän), skriver Naturhistoriska riksmuseet i ett pressmeddelande.

Forskning på DNA från fossila fynd av iberisk lo visar att arten i tiotusentals år har haft en mycket liten genetisk variation i sitt mitokondrie-DNA, en del av genomet som normalt sett är mycket variabel. Detta talar för att antalet levande iberiska lodjur varit lågt under hela denna period, skriver man i pressmeddelandet. Studien, som publiceras i tidskriften Molecular Ecology, och är ett samarbete mellan svenska, danska, engelska och spanska forskare.

Har överlevt trots låg genetisk variaton

Bevarandeexperter har tidigare trott att låg genetisk variation hos en art betyder att den kommer att dö ut på grund av inavel och minskad förmåga att överleva förändringar i miljö och klimat.

Våra resultat visar att den iberiska lons låga genetiska variation i sig inte är ett tecken på att arten riskerar dö ut, säger Love Dalén vid Naturhistoriska riksmuseet, som är forskningsansvarig för studien, i pressmeddelandet.

Resultat från den här typen av studier kan även vara till hjälp för att avgöra hur stor en population behöver vara för att överleva, vilket bör vara av intresse för både forskare och myndigheter, inte minst vad gäller stora rovdjur, säger Love Dalén.

Kan fungera men inte för alla

Är det då möjligt att utifrån dessa fyns dra några paralleller med den skandinaviska vargstammen, vars genetiska variation också är låg?

Detta är ett exempel på att djurarter, exempelvis stora rovdjur, kan existera trots låg genetisk variation, säger rovdjursforskaren Olof Liberg till Svensk Jakt.

Det betyder inte att alla arter kan göra det. I enskilda fall fungerar det, men det betyder alltså inte med nödvändighet att det fungerar likadant för alla arter, säger Olof Liberg.

Som exempel nämner han Isle Royale-populationen av varg, som existerat i 60 år. Ön Isle Royale i Lake Superior, Michigan, är en nationalpark vars vargpopulation är extremt väl dokumenterad. Denna population är baserad på endast tre individer, men har alltså överlevt relativt länge trots att inget nytt genetiskt material har tillförts populationen.