Därför flyttades inte vargen i Härjedalen

I ett pressmeddelande redogör Naturvårdsverkets viltförvaltningsenhet för varför det inte blev någon flytt av två vargar i Härjedalen.
Orsaken? Flytten var dåligt förberedd, vilket riskerade få återverkningar på hela rovdjursförvaltningen.

 

Om en varg ska flyttas behövs det mycket information och kommunikation med befolkningen i det området dit vargen flyttas. Det är viktigt att flytt för att förstärka den inavlade, svenska vargstammen sker med vargar av östligt ursprung som är opåverkade av inavel, skriver Naturvårdsverket i ett pressmeddelande.
En dåligt förberedd flytt får stora återverkningar på hela rovdjursförvaltningen, säger Susanna Löfgren, chef för Naturvårdsverkets viltförvaltningsenhet i pressmeddelandet.
Detta anges som det främsta skälet till varför Naturvårdsverket beslöt att inte flytta två vargar i Härjedalen. Djuren är avkomma till en östligt invandrad varg i Norge, från Kynnareviret, och en vargtik av skandinavisk ursprung. Naturvårdsverket har tidigare givit tillstånd till skyddsjakt på en av vargarna, och ett av djuren har fällts.

Lagstiftning saknades
Men det fanns även rent juridiska hinder för en flytt av vargarna, uppger Naturvårdsverket. Alla delar av en flytt infångandet, transporten och utsläpp regleras på olika sätt i lagstiftningen. I samband med att Naturvårdsverket fick regeringsuppdraget om genetisk förstärkning av vargstammen upptäcktes att det saknades lagstiftning för att tillåta vissa förvaltningsåtgärder vid flytt.
Vi kom fram till att myndigheten bara kan fånga och märka vargar när det handlar om forskning. Vi föreslog därför att en helt ny paragraf införs för att kunna fånga varg i bevarandesyfte, säger Helene Lindahl Vik, handläggare på Viltförvaltningsenheten, i pressmeddelandet.
Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt lämnade i december förslag på olika tillvägagångssätt för flytt av invandrade vargar. Förslagen gällde också hur man ska välja ut områden för att sätta ut varg. Förslagen från dessa tre statliga förvaltningsmyndigheter ligger nu hos regeringen.

 

Flytt måste förankras med befolkningen

Beslut om att fånga in och släppa ut vargar när det gäller skyddsjakt kan tas av Naturvårdsverket, medan Jordbruksverket sätter villkor för transport av vilda djur. Hur myndigheterna ska bedöma frågan om vargflytt finns angivet i regeringens skrivning i uppdraget om genetisk förstärkning:
Regeringen erinrar om att flytt av naturligt invandrade vargar kan, om det är lämpligt från biologiska, socioekonomiska och veterinära synpunkter genomföras av ansvariga myndigheter innan detta uppdrag redovisas.
I sitt pressmeddelande uppger Naturvårdsverkets att främsta skäl att inte flytta vargen är socioekonomiskt, att en flytt först måste förankras med befolkningen i det område där vargen ska släppas ut.
En flytt är en så stor insats att det är viktigt att vi väljer vargar för att få största effekt på inaveln. Av riksdagsbeslutet framgår att det handlar om att ta in vargar med östliga gener som är opåverkade av inavel och inte är släkt med de skandinaviska vargarna. Kynnavalparna är också viktiga, men det är i första hand nya gener vi ska ta in, säger Susanna Löfgren i pressmeddelandet.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev