Lodjuren hamnar ständigt i skuggan
Så har då den efterlängtade rovdjurspropositionen kommit. Reaktionerna låter naturligtvis inte vänta på sig när det gäller vargen. Högst skriker i vanlig ordning de som kan tjäna pengar på den genom att värva medlemmar i de större städerna.
Men lodjuren tassar nästan obemärkt förbi i debatten. Så som det alltid brukar vara.
Trots att delar av Mellansverige länge haft Europas tätaste stam av lodjur har de ändå inte räckt till för att förvalta stammen aktivt och lokalt. Detta eftersom det tidigare nationella antalsmålet för de vackra katterna var så högt att det i praktiken var omöjligt att nå.
I norr kan inte stammen öka på grund av rennäringens skador och i Mellansverige räcker inte rådjuren till att föda fler lodjur. Och eftersom lodjursstammen inte ökat nämnvärt i Götaland har ingen förvaltning av lodjur existerat i det rovdjurstyngda Mellansverige på många år.
Inventeringar med vänster hand
Inte heller har situationen blivit bättre av att lodjursinventeringarna säger mer om viljan att inventera lodjur än om lodjursstammens faktiska storlek. För även här tassar lodjuren obemärkt förbi. Länsstyrelsens resurser går till att spåra varg och lodjursinventeringarna sköts ofta med vänster hand, liksom i förbifarten till något nytt vargspår.
Därför är det nu glädjande att regeringen inte glömt bort att även lodjuren kräver aktiv förvaltning. Regeringen öppnar i sin proposition för en rejäl sänkning av stammen och sätter gynnsam bevarandestatus på 700–1.000 individer.
Lägre än 700 djur kan vi förresten inte ha, eftersom EU:s riktlinjer för gynnsam bevarandestatus säger att ett medlemsland inte får ha färre individer av en art än när de gick med i EU. I Sveriges fall var det just 700 individer som uppgavs vid EU-inträdet 1995.
Regeringens proposition kan alltså betyda att Mellansveriges länsstyrelser äntligen får möjlighet att lokalt förvalta lodjuren bland annat utifrån antalet bytesdjur, övrigt rovdjurstryck och jaktligt uttag.
Rätt hanterat innebär det en balanserad, välmående lodjursstam där djuren inte dör i svält. Samtidigt som det finns utrymme för jakt på rådjur.
Det är just det viltförvaltning handlar om.
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.