Det finns många spårlinor att välja på och man kan få prova ett par stycken innan man hittar en som man tycker är bra. Välj också lina efter hundens storlek, en liten hund ska ha en lättare lina än en stor hund.
Linan bör vara mellan fem och tio meter lång. Hunden ska arbeta självständigt, och är linan för kort riskerar föraren att störa hunden i arbetet när den till exempel ringar för att reda ut en tappt. En lagom lång lina är också mycket arbetsbesparande för föraren, eftersom denne inte behöver ta samma väg i terrängen som hunden, utan kan välja den enklaste vägen.

Trassel

En för lång lina kommer att trassla sig, likaså om det finns knutar eller öglor på den. Har du tänkt gå viltspårprov så får spårlinan inte vara längre än tio meter.
Om man vill använda en spårsele eller ett halsband är lite av tycke och smak. Spårsele används oftast, men det blir allt vanligare med spårhalsband, som är ett lite bredare halsband.
Ska hunden först spåra för att sedan kanske släppas fri, kan ett halsband vara att föredra, eftersom det då går snabbare att få loss hunden.
För mindre hundar, som till exempel tax, kan det också vara bra med ett halsband eftersom det lätt fastnar pinnar och annat i selen.

I medvind

De första spåren ska vara korta. Det som avgör är hundens koncentrationsförmåga. Tänk på vinden, du ska lägga spåret i medvind.
Lägg spåret i ett område med så få störningar som möjligt när det gäller vilt, trafik och andra människor, och lägg det i lättgången terräng.
Snitsla noga så att du vet exakt var spåret går. Låt gärna spåret ligga i tre till fyra timmar så att luftvittringen hinner försvinna.
Om ni är fler som tränar ihop, se till att det är minst 100 meter mellan spåren. Det är bra att låta andra människor lägga spår så att hunden inte tror att det är dina spår den ska följa.

Spåra är roligt

Alla hundar är individer och lär sig olika snabbt beroende på mentala egenskaper och mognad. Hur snabbt du kan avancera i spårträningen kan bara du bestämma, beroende på hur bra det går med de inledande spårövningarna. Men en sak är säker, att spåra brukar alla jakthundar tycka är roligt!
Eftersom hundar lär sig snabbt om de är motiverade, så är variation A och O i all spårträning, annars kan hunden tröttna. Variation gäller terräng, väder, störningar, spårets ålder och längd.

Lägg ett kontrollspår

Släpa en klöv rakt fram i lättgången terräng. Spåret behöver inte vara långt, 40 meter räcker. Meningen är att se vad hunden gör och att den snabbt hittar slutet, vilket ger en positiv målbild.
Låt spåret ligga en liten stund och närma dig sedan spåret vinkelrätt med hunden i koppel. Det behövs ingen sele eller lina. När hunden kommer fram till spåret markerar den förhoppningsvis det och följer det åt rätt håll. Om inte, avvakta ett par veckor och prova sedan igen.
Om allt går bra kan du lägga ett lika kort spår, men med lite blod i. En del hundar fastnar vid första blodsdroppen, står där i en evighet innan den går till nästa blodsdroppe – och nästa …
Det är ingen fara, ta det lugnt och uppmuntra hunden med låg röst om den verkar behöva stöd, annars kan du vara tyst och låta hunden arbeta ifred. Vid spårslutet ska hunden naturligtvis ha beröm.
Har du en hund som är lite tveksam, så kan du lägga ett nytt kort blodspår dagen efter. Då brukar polletten ha trillat ner.

Malou Kjellsson