Yvonne Ekman, som jag aldrig träffat eller pratat med, vet i debattartikeln Man måste bo i ett vargrevir fullt ut för att förstå, vem jag är. En stockholmare som inte har en aning om vad jag pratar om.

Jag får tacka för det. Nu fick jag en chans att prata om mig själv, vilket jag inte hade en tanke på när jag skrev mitt inlägg angående Kjell Gustafsson debattinlägg Naturvårdsverket kör över viltförvaltningsdelegationerna. Jag ville aldrig hoppa på honom som person, endast visa att jag hade andra åsikter än hans.

Vi kan börja med citat ”jagar hon på finjakter med ordnade små pass där risken att en varg ska ta den stötande hunden är så gott som obefintlig”.

Sanningen är att jag sedan tidigt 1970-tal vistats i princip all ledig tid i norra Värmland. Efter några år, och då vår fastighet ingick i ett viltvårdsområde, började jag delta i älgjakten.

Jag hade förmånen av att få skjuta min första älg, en tjur, under min allra första jaktdag. Några år senare dök de första vargarna upp vid Skråckarberget, några mil fågelvägen från våra jaktmarker.

Ormar är också farliga

Familjen har en hund, visserligen endast en meriterad eftersökshund, men ändå. Denna hund går ofta lös mellan husen på gården. Det innebär fara för vargangrepp men det gör även närheten till en väg, ormar och andra olägenheter. Det är så livet ser ut.

Vi har erfarenhet av att älg dödats av vargar mindre än 100 meter från boningshuset. Bilder i länsstyrelsens viltkamera visar att senare hade vi en stor björn vid kadavret.

I min tidigare dagliga gärning inom bankvärlden minns jag att jag hörde talas om att SEB hade ett avtal om jakt på Rockhammar, det kanske är den erfarenheten som Ekman hänvisar till när hon nämner finjakt. Någon sådan har jag aldrig deltagit i, endast slitsamt bärande av älgkött efter styckning i skogen.

Men visst, jag är även stockholmare, faktiskt i fjärde generationen, om det kan vara av intresse.

Kassör i viltvårdsområde

Svenska Rovdjursföreningen är inte motståndare till jakt. Bland mina övriga uppdrag finns även styrelseuppdrag sedan många år i viltvårdsområde, närmare bestämt som kassör. Den rollen innebär en påminnelse om jakten året runt.

Den innebär även många externa kontakter med intressenter i jakten vilket i sin tur leder till en ständigt ökad erfarenhet.

Jag väljer att sluta där, jag tror att varje människa som läser resten av det Ekman skriver förstår att den uppdiktade uppfattningen om mig inte stämmer.

Har jag över huvud taget, i mitt tidigare inlägg, nämnt skyddsjakt eller licensjakt i allmänna termer? Det var det nu fattade beslutet jag önskade förmedla min åsikt om.

Eva Ångström

Jägare

Lokalpolitiker (M)

Delegat för naturvårdsintresset i viltförvaltningsdelegationen Stockholms län

Styrelseledamot Svenska Rovdjursföreningen

Härmed drar redaktionen ett streck i debatten mellan Ångström och övriga deltagande skribenter.