Ingvar Hellquist.

På Jägareförbundets årsstämma i början av juni antogs ett uttalande under rubriken ”Vargförvaltningen – ett fullständigt misslyckande”.

Enligt uttalandet vilar en fungerande vargförvaltning på tre grundfundament:

• En så liten vargstam som möjligt, som regleras med licensjakt.

• Skyddsjakt ska vara grundregeln avseende problemvargar.

• Människor som drabbas måste vara delaktiga i förvaltningen.

Riksdagsbeslut lade grunden

Låt mig börja med den första delen, en så liten vargstam som möjligt.

När riksdagen efter många år av våndor och otaliga utredningar fattade beslut om rovdjursförvaltning år 2013 i enlighet med propositionen ”En hållbar rovdjurspolitik” lades grunden för hur en livskraftig vargstam med gynnsam bevarandestatus skulle se ut.

Riksdagen beslutade om ett spann om 170–270 vargar var det antal som skulle finnas i Sverige. Överväganden gjordes också om den norska andelen därutöver. Det var också ett tydligt utstakat mål att vargetableringen skulle omfatta hela landet och särskild hänsyn tas till de områden som under lång tid fått leva med en överrepresentation av varg.

Endast säkrade föryngringar räknas

Naturvårdsverkets insatser för att leva upp till riksdagsbeslutet lämnar jag därhän, det är inte i den tunneln man kan skönja något ljus. Det senaste dråpslaget från deras sida är hur de kommande miniminivåerna ska fördelas över landet.

Där är utgångspunkten att endast de föryngringar som är säkrade ska räknas när nya länsvisa miniminivåer fastställs år 2019 – övriga län får ingen miniminivå.

Var och en kan därmed räkna ut att det är vargbältet i Mellansverige som ska bära bördan också i framtiden. Nytt är dock att det också ska sättas regionala mål för de tre rovdjursförvaltningsområdena (södra, mellersta och norra).

Fördela mellan områden

Här har jag ett förslag till långsiktigt mål, då Naturvårdsverket inte klarar av att sätta något sådant. Utgå från riksdagsbeslutets nivå på 170 vargar i landet och acceptera att det är en så liten vargstam som möjligt. Fördela dessa med fem föryngringar i södra, nio i mellersta och tre i norra rovdjursförvaltningsområdet som långsiktigt mål. Det uppfyller kravet på 170 vargar.

Jag är övertygad om att vi i det mellersta rovdjursförvaltningsområdet ställer upp på detta även om vi ytterligare en tid får brottas med vargproblem, under tiden utbredning sker norr- och söderut. Den viktiga och stora frågan är om våra jägarkamrater i norr och söder är beredda att ta sin andel? Jag hoppas på det och då skulle det se lite ljusare ut.

Ingvar Hellquist
Ordförande Jägareförbundet Örebro län