Åtta skogsägare och jägare har mött upp när Svensk Jakt besöker gården Lilla Laxemar norr om Oskarshamn i Kalmar län. De har kommit för att beskriva hur det ser ut i deras tallplanteringar. Lilla Laxemar är bara ett exempel.

– För så här är det på många håll i östra Sverige. Något fel på plantmaterialet gör att tallarna inte växer som de ska. Det beror alltså inte på viltskador.

”I början visste vi inte vad vi skulle tro. Självklart tänkte vi på viltskador, om det var älg eller hjort eller rådjur eller till och med tjäder. Nu vet vi att det inte beror på viltet.”

På uppdrag av Södra och Sveaskog har Skogforsk påbörjat en undersökning för att få veta vad som drabbat tallplantorna. Men ännu finns det inga svar. Däremot en mängd spekulationer. Något som Svensk Jakt tidigare har berättat om.

– Och i det här sammanhanget är det ointressant. För det vi vill prata med dig om är Äbins missvisande resultat när inventerarna klassar de här plantorna som viltbetade. De ständiga kraven på att vi ska minska älgstammen för att komma tillrätta med viltskadorna hjälper i dessa områden inte ett dugg, säger Thomas Karlsson.

[cycloneslider id=”sodra”]

Topparna dog

Den ena efter den andre av skogsägarna vittnar om hur det ser ut i deras egna och i grannars tallplanteringar. Till exempel Bengt Ivarsson från Kristdala:

– En granne till mig satte 8.000 tallplantor för två år sedan. Redan den första våren såg vi att topparna var döda. Plantföretaget satte 7.000 nya plantor som ersättning, men det blev lika illa med dem.

Och så håller det på. Någon berättar att han satt 4.000 plantor förra våren. I höstas behandlades de för att motstå viltbete. Nu är toppskotten döda och tallarna växer ”på alla möjliga och omöjliga sätt”. Men det beror inte på att de är betade av vilt.

– I början visste vi inte vad vi skulle tro. Självklart tänkte vi på viltskador, om det var älg eller hjort eller rådjur eller till och med tjäder. Nu vet vi att det inte beror på viltet.

”När vi tog upp problemet för några år sedan med Södra, i förtroenderåd och med tjänstemän, fick vi svaret att det är viltskador. Nu har man äntligen tagit skogsägarna på allvar och försöker reda ut vad det är frågan om.”

80 procent fel

Fredrik Pettersson som äger Lilla Laxemar har satt tio tusentals tallplantor på sin fastighet. Och det ser lika illa ut hos honom som hos de övriga jagande markägarna.

– De senaste sex åren har jag satt tallplantor för 450.000 kronor. Jag bedömer att det är fel på 80 procent av dem. Det blir enorma siffror. När vi tog upp problemet för några år sedan med Södra, i förtroenderåd och med tjänstemän, fick vi svaret att det är viltskador. Nu har man äntligen tagit skogsägarna på allvar och försöker reda ut vad det är frågan om.

Ute i ett par av Fredrik Petterssons planteringar bär hans vittnesmål syn för sägen. I stort sett samtliga plantor saknar ordentliga toppskott. Istället strävar en mängd sidoskott mot att ta över. Sprötkvistar och krökar finns på praktiskt taget varenda tall.

Skogsägarna skojar med varandra om att det bara är att ge sig ut med sekatören i planteringarna för att tukta tallar, men Thomas Karlsson har provat och säger att det inte hjälper.

– Jag har försökt i mina planteringar, men det fungerar inte eftersom det blir likadant igen när plantan skjuter nya skott. Så blir det år efter år och till slut når man inte upp för att klippa.

”Samtidigt som det kampanjas för att vi ska öka andelen tall för att få rätt trädslag på rätt marker får vi inte material som växer riktigt.”

De jagande skogsägarna konstaterar att uppmärksamheten kring de dåliga tallplanteringarna kommer vid en mycket olycklig tidpunkt.

– Samtidigt som det kampanjas för att vi ska öka andelen tall för att få rätt trädslag på rätt marker får vi inte material som växer riktigt. Det är bedrövligt, säger någon.

De vill inte döma ut Äbin helt, eftersom det kan vara ett bra sätt att mäta viltskador om inventeringarna utförs på rätt sätt. Men de är övertygade om att senare års inventeringar inte visar sanningen.

– Om det fungerat hade inventeringarna visat att vi har ett tillväxtproblem och inte ett viltbetesproblem. Men slutsatsen är att vi ska skjuta mer älg, vilken är en enkel men felaktig utväg för det hjälper ingen skogsägare som har investerat mycket i att driva upp tall.

”Vi är mycket angelägna om att Äbin fungerar och visar riktiga resultat. Det är ingen lekstuga vi håller på med.”

De är kritiska till att Skogsstyrelsen har sekretessbelagt provytornas placering. De skulle också vilja veta vilka kvalitetssäkringar som görs av inventeringsresultaten.

– Vi skulle förstås gärna vilja gå dit och titta för att kontrollera siffrorna. Men det går inte med nuvarande system.

[cycloneslider id=”sodra-3″]

De åtta skogsägarna har emellertid ett förslag som de anser skulle göra Äbin bättre. Daniel Backskär beskriver hur de önskar att metodiken inventerarna ska arbeta efter ändras. Något som också kan ses på bilderna här ovan.

– Med nuvarande metod ska den skadade tallplantan passera en lång rad möjliga klassningar av viltbete, innan man kan konstatera att det är en annan skada. Vi önskar att man inledningsvis, när man slår fast att plantan är skadad, avgör om det beror på vilt eller på något annat, säger Daniel Backskär.

Fredrik Pettersson fyller i:

– Vi är mycket angelägna om att Äbin fungerar och visar riktiga resultat. Det är ingen lekstuga vi håller på med. Det handlar om stora värden, där viltet är en viktig del. Ska vi som vissa propagerar för ner till tre älgar per tusen hektar har vi inte längre en jaktbar stam. Sker det dessutom på felaktiga grunder är det en dubbel katastrof.

”Finns det bara tillräckligt med friska tallplantor, rätt kunskap och rätt rekommendationer från de skogliga tjänstemännen kan detta förbättras dramatiskt på relativt kort tid.”

[cycloneslider id=”sodra-2″]

Skogsägarna menar att det finns en hel del i Äbin-rapporterna som markägare kan ta till sig. Främst att ståndortsanpassningen, det vill säga rätt trädslag på rätt mark, följs mycket dåligt på vissa håll, samt vikten av att inte röja bort rönn, asp, sälg och ek.

– Inom dessa områden kan vi göra mycket som skulle bidra mer till att vi får bra och fina skogar än genom att utplåna en viltart som älgen, säger Daniel Backskär.

Avslutningsvis är de åtta jagande skogsägarna är inte nådiga i sin kritik av skogsbolagen och av Södra:

– De beskyller älgen för allt ont. Till exempel har Södra gjort en beräkning som säger att älgen kostar skogsägarna i Götaland en miljard kronor per år. I den beräkningen ingår att vi markägare inte ståndortsanpassar när vi planterar. Men det är ju inte älgens fel. Finns det bara tillräckligt med friska tallplantor, rätt kunskap och rätt rekommendationer från de skogliga tjänstemännen kan detta förbättras dramatiskt på relativt kort tid.

[totalpoll id=”64016″]